onsdag 15 juni 2011

After Hours



Titel: After Hours / En natt i New York
Genre: Komedi/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Griffin Dunne, Rosanna Arquette, Linda Fiorentino, Teri Garr

Handling: Paul är en dataprogrammerare som vill ha mer mänskliga kontakter, vilket han får med besked under en mardrömslik natt i New York. Det börjar bra med en träff med Marcy på ett café, men så börjar problemen och frågan är om Paul någonsin kommer hem igen?



Omdöme: När man tänker på Martin Scorsese och hans filmer är det oftast gangster- eller storfilmer av något slag. Men i det här fallet känns det som en ganska liten film som lika gärna hade kunnat vara en pjäs. Griffin Dunne, som spelar Paul, påminner starkt om Dudley Moore både utseende- och skådespelarmässigt. Han har en tendens att hamna i trubbel denna natt som starkt skiljer sig från hans tråkiga vardag. Allt börjar med att han träffar Marcy (Rosanna Arquette) på ett café och sedan hälsar på hemma hos henne och hennes väninna, konstnären Kiki (Linda Fiorentino).



Filmen är lite konstig, saker som händer är udda, men det är också det som är charmen med filmen. Samtidigt är det inte "over the top" utan han har bara otur att han träffar så många konstiga typer på en och samma gång. Men så är detta en natt i New York och allt kan hända. Jag gillar hur Paul hamnar i problem och hur han förändras och blir mer desperat att ta sig hem från denna mardröm. Atmosfären i filmen är också något man lyckats med med de regniga öde gatorna, den småkusliga musiken och fotot som glider med snyggt och bjuder på en del godbitar. Enligt vad jag läst ville Scorsese få till en Hitchcock-liknande känsla i filmen och det har han lyckats med.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6

4 kommentarer:

  1. jag tyckte Paul påminde mycket om Scorsese själv till utseendet. Det gjorde nästan hans äventyr ännu mer underhållande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. addepladde: Det tänkte jag inte på. Som jag nämner i min text var det Dudley Moore som jag isf såg framför mig.

      Radera
    2. Jo, det var därför jag tänkte på min Scorsese-liknelse. Din är dock betydligt mer solklar. De är ju identiska.

      Radera
    3. addepladde: Haha, kul att höra. Och kul att filmen gick hem hos dig.

      Radera