Titel: The Manchurian Candidate / Hjärntvättad
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1962
Regi: John Frankenheimer
I rollerna: Frank Sinatra, Laurence Harvey, Janet Leigh, Angela Lansbury, Henry Silva
Handling: En grupp amerikanska soldater blir tillfångatagna och förs till Manchuriet i nordöstra Kina. Där hjärntvättas de för att sedan skickas tillbaka till USA som ryska spioner. Men när Bennett Marco, en av de tillfångatagna soldaterna börjar få återkommande mardrömmar, inleder han en utredning om vad som egentligen hände.
Omdöme: Regissören John Frankenheimer lär ha velat filmatisera Revolutionary Road (2008), men då det aldrig blev av (förrän 2008 alltså) valde han att göra denna istället. Frank Sinatra spelar Bennett Marco som var med under Koreakriget och blev tillfångatagen och hjärntvättad tillsamans med de övriga i gruppen. De har blivit hjärntvättade så de inte ska minnas detta, men återkommande mardrömmar från de inblandade gör att Bennett Marco vill ta reda på vad som egentligen hände. Och svaren kan Raymond Shaw (Laurence Harvey) sitta på då han också var med i gruppen och uppträder konstigt. Raymonds mamma, Eleanor (Angela Lansbury), har gift sig med senatorn John Iselin och styr sin make med järnhand i det politiska rävspelet. Raymond avskyr senator Iselin och har inte mycket över för sin mor.
Filmen inleder på ett lite konstigt och halvinspirerat sätt när soldaterna som blev tillfångatagna återvänder till USA och blir mottagna som hjältar. Man bjuds på undermåligt skådespeleri av flera birollsinnehavare och den allvarliga och spännande historien presenteras med en slags lättsamhet, i synnerhet de ryska och kinesiska männen som ligger bakom hjärntvättningen. Det tar därför en bra stund innan filmen verkligen kommer igång vilket är väldigt synd. Efter halva filmen känner man att det börjar hända något och det är inte förrän sista halvtimmen som filmen kommer upp i den förväntade nivån. Men då är den också riktigt bra. Sista halvtimmen är precis så bra som man kan önska sig av en konspirationsfilm.
Frankenheimer var känd för sina innovativa kameravinklar och även om man inte bjuds på så jättemycket av den varan i just den här filmen är det svartvita fotot snyggt filmen igenom. Det är bara synd att man med så bra premisser inte kan börja på en hög nivå redan från början. Man bjuds inte heller på något skådespeleri utöver det vanliga där Frank Sinatra och Laurence Harvey båda är lite stela. Och Janet Leigh, som jag gillar, spelar en karaktär som jag inte riktigt förstår vad hon har för funktion. Bästa karaktären och prestationen ger utan tvekan Angela Lansbury som Eleanor som också blev Oscarsnominerad. Hon är så där elak, dominant och ja, lite äcklig får man nog säga. Hon var bara tre år äldre än Laurence Harvey som spelar hennes son, men det funkar helt klart.
Med tanke på att det kalla kriget var högaktuellt när filmen gjordes känner jag att man hade så mycket potential att göra det till en riktigt obehaglig film, rakt igenom. Hade filmen gjorts tio år senare tror jag man hade fått till just det obehag och den spänning som det fanns material för. Jag tänker på min favoritkonspirationsfilm The Parallax View (1974) som säkerligen fått lite inspiration från denna film, men som också lyckas fånga ens intresse från början till slut. Och det är inte bara manusets förtjänst utan kanske främst 70-talets speciella atmosfär som var perfekt för det konspiratoriska och paranoida. Det är också därför remaken The Manchurian Candidate (2004) inte kan komma i närheten, man saknar helt enkelt den konspiratoriska atmosfären som en gång fanns.
3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.2
Jag har bara sett den här än gång för ett bra tag sedan, men vill minnas att jag tyckte mycket om den. Inte minst Angela Lanbury som sagt. Hon kan mycket mer än bara Murder, She Wrote :D En potentiell kvinnlig skurk kanske?
SvaraRaderaRemaken kändes också rätt splittrad och du har helt rätt i att den här fullkomligt förlamande känslan av konspirationer på alla nivåer saknas.
Ah, The Parallax View! Den har jag läst en del om och är väääldigt sugen på att se.
Precis vad jag tänkte på gällande Angela Lansbury. Hade henne faktiskt på min ursprungliga lista över kvinnliga skurkar och kände att jag ville se om filmen innan jag kunde avgöra om hon var värdig att få vara med. Jo, det är hon ;)
SvaraRaderaThe Parallax View har allt en konspirationsfilm ska ha i mitt tycke. Det känns verkligen som det kan hända och inte bara är en film. Vet att alla inte kan gilla den lika mycket som jag gör, men definitivt värt en titt för filmälskare.
Är förtjust i konspirationsfilmer, just skurkarna i den här genren brukar vara ovanligt lyckade. Har bara sett nyinspelningen och den var OK, TPV verkar vara intressant, sjuttiotalsfilmer är ngt jag gillar.
SvaraRaderafilmitch: Kul att höra att det finns andra som uppskattar genren. Ja, TPV är som sagt ett måste.
SvaraRaderaHmm, kommer faktiskt inte ihåg Lansbury i den här. Det kan bero på att jag såg remaken efter originalet och jag minns att jag tyckte att Meryl Streep var bra där. Jag tror jag får ta och se om orginalet helt enkelt. Tyckte remaken var helt ok så då borde rimligen originalet vara snäppet bättre.
SvaraRaderaThe Parallax View är en helt ok konspirationsfilm men inget superspeciellt.
Jojjenito: För egen del var det tvärtom, minns inte Meryl Streep i remaken, men det kanske är för att jag automatiskt tänkte på Angela Lansbury från originalet som jag tycker är bättre/kusligare.
SvaraRaderaTycks vara helt beroende på vilken version man ser först, jag kommer nästan bara ihåg Angela från originalet och inte alls Meryl i remaken.
SvaraRaderaKonspirationer är plotternas livsblod ;) Och många konspirationsteoretikers kan vi ju tillägga. Jag är lite förvånad över att det fortfarande inte kommit en inplanterad-varg-konspirationsfilm ännu. Spelfilm, alltså...
Sofia: Fast grejen är att jag såg remaken efter originalet och minns Streep mest. Och det tror jag har att göra med att jag helt enkelt har originalet färskast i minnet.
SvaraRadera