måndag 26 september 2011

The Tree of Life



Titel: The Tree of Life
Genre: Drama
Land: USA
År: 2011
Regi: Terrence Malick
I rollerna: Brad Pitt, Jessica Chastain, Hunter McCracken, Sean Penn

Handling: Jack växer upp som en av tre bröder i en familj i mellanvästern. Modern är en känslig kvinna som står för kärlek och empati. Fadern, å andra sidan, försöker lära sina söner att i första hand tänka på sig själva och vara starka. Föräldrarna kämpar för sina olika åsikter, och Jack står mitt emellan dem.

Omdöme: Terrence Malick tillhör inte riktigt mina favoritregissörer, men ändå är det en regissör som sticker ut och gör sin typ av film. Så är även fallet här där man egentligen har en ganska ordinär historia som valts att berätta på ett lite annorlunda sätt. Men precis som Sean Penn lär ha sagt i en intervju så kanske det hade varit bättre att berätta historien med en mer konventionell berättarstruktur. Man tappar liksom lite av kraften storyn annars kunnat haft och det är så klart synd. Sen att man använder Sean Penn fel och alldeles för lite, det är en annan sak.



Det första jag slås av är hur snyggt och svepande fotot är. Det är verkligen poetiskt filmat och till viss del berättat. Ett långt mellanspel som kommer redan efter tjugo minuter kan kännas lite konstigt och väldigt konstnärligt, men här finns ändå något som drar in mig i det jag får se och höra. För musiken är också ett viktigt element som fungerar bra till vad man får se. Både den klassiska musiken och den av duktige kompositören Alexandre Desplat.



Brad Pitt, jag vet inte, men jag kan helt enkelt inte se hans prestation här som något speciellt. Han försöker, men det känns krystat och inte alls naturligt som det ska vara. Har läst att Heath Ledger var påtänkt för rollen, men ersattes alltså med Pitt efter sin död. Där tror jag man hade ett bättre alternativ och det finns många andra som hade lyckats bättre med den rollen. Men å andra sidan vet jag inte om helheten blivit så mycket bättre.



Jag gillar trots allt det poetiska man bjuds på och man sitter och väntar på att filmen ska komma någonvart, men det är lite av problemet, den har inte någon riktig riktning pga sättet man valt att berätta historien på. När filmen inleds och vi introduceras av Brad Pitt och Sean Penn i två separata historier tror jag helt enkelt man kommer hoppa mellan historierna, vilket hade varit det naturliga. Istället struntar man helt i Penn-delen och det känns som ett av misstagen.



Trots en del negativitet tycker jag det är en sevärd film som skiljer sig från det mesta man ser. Att den sen är mörkare än jag hade förväntat mig är egentligen inget som stör, men ändå annorlunda.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Trailer - The Tree of Life

8 kommentarer:

  1. Ojsan hejsan, det blev ju ett ganska högt betyg till slut. Jag hade trott på aningens lägre när jag läste texten.
    Men visst är filmen annorlunda och annorlunda är ju alltid bra ÄVEN om det blir högtravande och pretentiöst en masse, som här.

    Jag tror Tree of life är en sån film som man måste vara i PERFEKT sinnesstämning för att uppskatta till fullo och när jag såg den var jag väldigt långt därifrån, vilket går att läsa både på och mellan raderna i min recension av filmen. Men jag är glad för din skull att du kunde ta till dig mer av filmen. Det är många bortkastade minuter om man tycker den är helkass ;)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag kanske var snäll med betyget, men jag har svårt att bortse att jag tyckte filmen var snygg och att mellanspelen var fridfulla på något sätt. Men visst kunde och borde den varit bättre.

    SvaraRadera
  3. Med tanke på HYLLNINGSKÖREN som tutat i takt sen den fick Guldpalmen så borde filmen ha varit bättre. Men å andra sidan är det enklare att tuta i takt än att bröla ensam ;)

    SvaraRadera
  4. Haha, jag brukar faktiskt kunna bli lite anti när en film blir ordentligt hyllad. I det här fallet höll jag mig borta från alla recensioner och liknande. Men den var, precis som du skrev i din recension, annorlunda, framförallt mörkare, än den kanske marknadsförts som.

    SvaraRadera
  5. Jag håller med det mesta du skriver egentligen. Jag tokgillade de där 20 minuternas mellanspel med Jordens födelse, rymdopera och dinosaurier. Helt underbart. Berättelsen med Pitt och hans familj var ok. Men som du säger Penn har man liksom slarvat/glömt bort. Det jag störde mig enormt på var de poetiska berättarrösterna. Läs mer här:

    http://jojjenito.wordpress.com/2011/06/13/the-tree-of-life/

    SvaraRadera
  6. Kul att du också gillade mellanspelet på 20 minuter. Det kom så oväntat att jag bara drogs med. Sen vet jag inte om det förde filmen framåt, men annorlunda var det och ganska skönt att se.

    SvaraRadera
  7. Det var under det där mellanspelet som jag hörde flest snarkningar på pressvisningen. Men det var inget som märktes i betygssättningen efteråt.

    SvaraRadera
  8. Haha, ja om presskåren, som väl borde gilla den här typen av film, inte kunde hålla sig vaken, hur ser en "vanlig" biobeökare på filmen tro ? Den har ju trots allt fått fin kritik på många håll så det kan inte bara vara en slump, eller ?

    SvaraRadera