Casablanca

Titel: Casablanca
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1942
Regi: Michael Curtiz
I rollerna: Humphrey Bogart, Ingrid Bergman, Paul Henreid, Claude Rains, Peter Lorre, Sydney Greenstreet, Conrad Veidt

Handling: Rick Blaine, en cynisk nattklubbägare i den under andra världskriget kritiska staden Casablanca, får problem när hans gamla flamma Ilsa Lund oförhappandes dyker upp och, tillsammans med sin efterlyste make Victor Laszlo, vill köpa utresepapper.

Omdöme: Det är tredje eller fjärde gången jag ser denna klassikernas klassiker. Allt är egentligen upplagt för en härlig filmupplevelse med en samling kända ansikten i de flesta rollerna. Humphrey Bogart ses i huvudrollen i en av sina patenterade cyniska roller som den smokingklädde Rick Blaine som flytt det ockuperade Paris för Casablanca i Marocko. Det är en utresport mot Amerika och många skumma och eftersökta personer vistas på liten yta. De flesta av dem besöker Ricks nattklubb där pianisten Sam står för underhållningen och en massa skumma affärer sker under bordet.



Sköne Peter Lorre spelar småskurken Ugarte som kommit över två utresedokument som han ber Rick hålla åt honom under kvällen. Ett stort sammanträffande tänker han då två tyska kurirer mördats på tåget mot Casablanca och bestulits på just två utresedokument. Rick har snart polismästaren Renault (Claude Rains) efter sig, men då de har en gemensam respekt mot varandra håller de sig professionella och utbyter tjänster så gått det går. Renault tar alla möjligheter att tjäna en extra hacka och har inte rent mjöl i påsen så att säga.



Men saker och ting förändras totalt när motståndsmannen Victor Laszlo (Paul Henreid) dyker upp hos Rick tillsammans med Ilsa Lund (Ingrid Bergman) som Rick har ett förflutet med. Det är många karaktärer inblandade och alla är de en bricka i spelet. Ett spel som jag känner kunde blivit ännu ett snäpp bättre och tätare. Upplägget är det mycket noir över, men inte riktigt utförandet. Kanske hade det blivit bättre om man lagt till några typiska noir-element för att jag verkligen skulle uppskatta denna klassiker fullt ut.



Det är svårt att inte gilla Casablanca och det är definitivt en film som växer på en. Det är dock ett par saker som jag tycker kunde gjort den ännu bättre. En sak är relationen mellan Rick och Ilsa som jag tycker känns lite, jag vet inte, konstig. Nu får man iofs det mesta förklarat, men jag vet inte om det är för att både Bogart och Bergman ser så ledsna och deppiga ut hela tiden eller om det är just för att det är Bogart och Bergman. Jag tycker iofs Bogart passar riktigt bra i den här typen av roll, så felet ligger kanske hos Bergman som jag aldrig riktigt fattat tycke för.



Det är egentligen en historia som har så mycket, men där det romantiska mellan Rick och Ilsa liksom blir filmens centrala punkt. Då vill jag också känna det lilla extra dem emellan och det gör jag alltså inte riktigt. Vi får några tillbakablickar till deras tid tillsammans i Paris, men inte heller här tycker jag det sprakar om dem. Jag förmodar att detta är en viktig ingrediens för alla som älskar filmen. Tyvärr fångar just detta inte mig på samma sätt och då blir helheten lite lidande. Men trots allt negativt från min sida finns det mycket jag gillar. Synd bara att en som Peter Lorre inte är med mer. Han är med på för tok lite när man på så kort tid lyckas bygga upp hans karaktär så ypperligt.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.8