
Titel: Contagion
Genre: Drama/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2011
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Gwyneth Paltrow, Matt Damon, Laurence Fishburne, John Hawkes, Jude Law, Marion Cotillard, Kate Winslet, Elliott Gould
Handling: En kontaktyta, ett ögonblick är allt som krävs för att ett dödligt virus ska överföras från en person till en annan. Det enda som smittar snabbare är rädsla...
Omdöme: Den gamla tidens katastroffilmer från främst 70-talet samlade dåtidens stora skådespelare. Skillnaden här är väl att de allra flesta av skådespelarna är på toppen av sina karriärer medan de i många fall var lite mer avdankade i de gamla katastroffilmerna. En sak som slår mig är att det är ganska förfriskande att se en film där kända skådespelare faktiskt inte alltid överlever (man är ju van vid att de är huvudrollsinnehavare och hjältar som inte får dö, men här är ingen säker).

Filmen inleder med att kasta in oss i hetluften med en gång. Det är dag 2 och Beth (Gwyneth Paltrow) är på väg hem efter att ha varit i Hong Kong och haft en mellanladning i Chicago. Hon mår inte särskilt bra, men tror hon mest är jetlaggad och åkt på en influensa. Liknande fall dyker upp runt om i världen och rapporter om plötsliga dödsfall börjar sprida sig som löpeld. En frilansjournalist (Jude Law) som driver en populär blogg får nys om en story och ser även sin chans att inte bara bli känd utan även tjäna en hacka på kuppen.

Jag kommer snabbt in i det hela, mycket på grund av att man introducerar de olika karaktärerna när allt är på gång istället för att sakta men säkert se deras liv som det var innan allt började. På så vis behöver speltiden inte vara på tre timmar utan på under två timmar, perfekt. Lägg där till att man har en nerv i musiken (som jag genomgående tycker är klart bra) som gör att man känner något och inte bara är en åskådare.

Samtliga kända ansikten sköter sig bra där Laurence Fishburne är den som, tillsammans med Matt Damon, får mest speltid. Just Fishburne tycker jag kanske övertygar mest då han inte haft så många bra roller på länge. Karaktären som Jude Law spelar tycker jag utan tvekan är den mest onödiga och jobbigaste av dem alla, vilket han också ska vara. Han fyller en viss funktion och det är att sprida skräck på nätet, men hans karaktär är allt annat än sympatisk.

Filmen har lite av Traffic (2000) över sig (samma regissör och kompositör), men givetvis en helt annan typ av film. Samtidigt tänkte jag en del på klassiska The Andromeda Strain (1971) där ju ett okänt virus hamnar i ett topphemligt laboratorium och ett gäng forskare utför tester och liknande. Men det var väl för att man hade liknande 70-tals dräkter på sig då som nu, lite roligt att se faktiskt. Det mest positiva med filmen, förutom musiken då och den nerv den bygger upp, är att det är en seriös regissör som ligger bakom och slutprodukten känns realistisk.

Något som tyvärr gör att filmen inte blir så bra som den kunde blivit är det faktum att filmen börjar ganska intensivt för att sedan utvecklas till mer av ett drama än en spännande film. Det är inget fel i sig och regissören Steven Soderbergh får det att funka till stora delar. Men, när man kommer till filmens sista tredjedel eller så saknas nerven man hade under inledningen. Och avslutningen på filmen är allt annat än tillfredsställande, bl.a. Marion Cotillards story, Damon med dotter samt sista scenen. Filmen ger helt enkelt inte så mycket i slutändan.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.2
Trailer - Contagion
Aj då det lät illavarslande :( Troligtvis blir det bio och den här på torsdag då Fright night hade premiär och försvann :(
SvaraRaderaSåg den också på bio och den funkar bra där. Det viktigaste är att inte förvänta sig en actionfilm. Eftersom det var Steven Soderbergh visste jag ungefär vilken typ av film det var så jag var inte direkt besviken. Men som jag skrev kände jag att nerven i filmen kom under inledande halvan och inte riktigt under slutet som det borde.
SvaraRaderaÅhhh, The Andromeda Strain är ju bara så himla bra! Nu måste jag ju se den här bara för det :)
SvaraRaderaSofia: Det håller jag med om (The Andromeda Strain), men förvänta dig inte en film i samma anda. Dock kommer du nog förstå varför jag kom att tänka på den när du ser filmen ;)
SvaraRaderaHaha, jag tänkte också på The Andromeda Strain när jag såg Contagion (nämnde det inte i min recension dock).
SvaraRaderaOch annars håller jag med om precis allt du skriver om. Musiken, nerven, skådisarna. En sak dock: slutscenen gillade jag.
http://jojjenito.wordpress.com/2012/03/03/contagion
Jojjenito: Slutscenen var inte alls dålig, men den bekräftade mest vad man redan visste eller åtminstone misstänkte.
SvaraRaderaFilmen funkade bättre vid omtitt, men Jude Laws karaktär förblev ett irritationsmoment.