House of Strangers

Titel: House of Strangers / Lidelsernas hus
Genre: Drama/Film-Noir
Land: USA
År: 1949
Regi: Joseph L. Mankiewicz
I rollerna: Richard Conte, Edward G. Robinson, Susan Hayward, Efrem Zimbalist Jr.

Handling: Max Monetti har precis kommit ut från fängelset och är hämndlysten mot sina tre bröder som han tycker förrått deras far Gino. En tillbakablick visar hur livet såg ut för familjen Monetti och vad som gjort att situationen är vad den är.

Omdöme: Fyrfaldigt Oscarsvinnande (och med ytterligare sex Oscarsnomineringar) regissören Joseph L. Mankiewicz berättar här en familjehistoria som spårat ur. Familjen Monetti äger en bank som pappan Gino (Edward G. Robinson) byggt upp. Max (Richard Conte) är den smartaste sonen som blivit advokat och har sitt kontor i bankens lokaler. Den äldste sonen Joe får mest agera springpojke åt pappa Gino och får inte någon löneökning trots att han gift sig. Pietro blir kallad för dumbom för att han inte gör annat än slåss. Och så har vi fegisen Tony som mest tänker på sin klädsel och kvinnor.



Det är en väldigt välberättad historia som det inte är så mycket noir över, men det spelar egentligen inte så stor roll. Det viktiga här är familjedramat och det får man mycket av. Huvudpersonen är Max som är väldigt egenkär och lätt missar saker runt omkring sig. Han är förlovad med vackra Maria, men blir istället inblandad med en av sina klienter, rika Irene Bennett (Susan Hayward). Det enda de har gemensamt, men som är väldigt viktigt för honom, är att de är lika varandra. Hon är van vid att få som hon vill och detsamma gäller honom. Annars är det svårt att förstå vad han ser i henne när han har sin Maria.



Precis som med Max och hans kvinnobekymmer tycker jag filmens andra historia, den mellan fadern Gino och sönerna, har två sätt att se det på. För allt beror på personen i fråga och vilka värderingar man har. Gino är ingen lätt person att handskas med och gräver liksom sin egna grav. Samtidigt tycker man familjen ska hålla ihop, särskilt med tanke på att det är en italiensk familj som ska ha starka famijeband. Det finns mycket att tänka på och fundera kring under filmens gång, moraliska frågor och just värderingar. Jag kanske inte håller med om valen personerna gör, men jag kan under omständigheterna till viss del förstå deras handlingar.



Det kanske bästa med filmen är nog ändå gubben Edward G. Robinson som jag sett en hel del filmer med, som jag gillar och som alltid är bra, men frågan är om jag sett honom bättre än här. Han ÄR verkligen Gino och är så naturligt italiensk (trots att han, vad jag vet, inte alls hade italiensk härkomst) att man blir imponerad. Jag sitter och ler fler gånger under filmen åt just Gino, så underbar är Edward G. Robinson. Jag gillar även Richard Conte som spelar Max, men han kan inte mäta sig med "pappa" Gino. Är det något jag saknar med filmen så är det kanske just några noir-element som jag trodde skulle dyka upp. Inte minst mot slutet som inte är dåligt men som inte heller får upp filmen ett snäpp som jag hade hoppats.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4