Titel: The Ladykillers
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: Storbritannien
År: 1955
Regi: Alexander Mackendrick
I rollerna: Alec Guinness, Peter Sellers, Herbert Lom, Cecil Parker
Handling: En grupp brottslingar hyr in sig hos pensionären Mrs. Wilberforce under förespegling att de är amatörmusiker som behöver repetera. Rånet ordnar de lätt, men klarar de av Mrs. Wilberforce?
Omdöme: Denna brittiska komediklassiker såg jag för många år sen. Då förväntade jag mig en sprakande komedi. Jag blev lite besviken även om den hade sina ögonblick. När jag nu ser denna kriminalkomedi med Alec Guinness, Peter Sellers och Herbert Lom (de två sistnämnda spelade senare mot varandra i Rosa Pantern-filmerna) är förväntningarna givetvis inte lika stora. Något jag istället lägger märke till är små detaljer som gör denna lilla film smart och rolig.
Man ska inte förvänta sig den typiska Peter Sellers-humorn, varken från honom själv eller filmen. Han har inte en särskilt stor roll och det känns även som det var lite senare han verkligen hittade sin stil. Istället är det Alec Guinness, som var en inspiration och idol åt Peter Sellers, som får dra det tunga lasset och gör det bra (även om jag sett honom i ännu bättre roller och roligare filmer). Den andra som gör filmen trevlig att titta på är Katie Johnson som spelar den gamla tanten som är svår att inte tycka om.
Filmen har ett jämnt tempo och är enkel i sitt upplägg samtidigt som den har några smarta drag i rockärmen. Lite kul att regissören Alexander Mackendrick gjorde ett par brittiska komedier innan han gjorde en av de allra främsta filmerna inom film-noir genren, nämligen Sweet Smell of Success (1957). Det kanske intressantaste med filmen är hur den går från att vara en lättsam bagatell till att bli allvarligare och ganska mörk på sina håll. Välskriven, välspelad och småtrevlig.
4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
Den här har jag inte sett men däremot fann jag Coens nyinspelning av filmen vara mkt rolig, ngt jag förstått att jag är ganska ensam om.
SvaraRaderaHar själv inte sett nyinspelningen som jag håller mig undan. Bröderna Coen ska hålla sig borta från komedier i mitt tycke, även om de kan funka då och då. Däremot är oftast deras svarta humor i thrillers utmärkt (Blood Simple, Fargo och No Country for Old Men).
SvaraRaderaCoens nyinspelning var en fullkomlig abomination, ytterligare en av dessa meningslösa remakes. Däremot skulle jag kanske behöva se om den här för jag hade samma upplevelse som du första gången. Lite småputtrig, men ingen komisk klassiker.
SvaraRaderaSofia: Mmm, det är som jag befarar alltså med remaken. I 99 fall av 100 är ju en remake helt onödig.
SvaraRaderaEn komisk klassiker ses det som av många. Personligen håller jag den inte så högt, men bara att få se Alec Guinness, Peter Sellers och Herbert Lom tillsammans gör mycket. Och upplösningen på det hela är smart och lite annorlunda.
Det finns några andra härliga brittiska komedier med Alec Guinness som är bättre än denna. Tänker på Our Man in Havana (1959), The Lavender Hill Mob (1955) och Kind Hearts and Coronets (1949).
Upplösningen tror jag blev ett problem för mig eftersom jag inte upplevde den som särskilt originell även om det förstås blir ett orättvist sätt att behandla äldre film.
SvaraRaderaSofia: Jo, jag kan förstå vad du menar. Men å andra sidan är det en lättsam film så man får ta det för vad det är. Dock tycker jag det var lite kul hur man fick ihop allt mot slutet. Och personligen behöver det inte störa om det inte är originellt så länge det görs på rätt sätt.
SvaraRadera