Titel: A Night at the Opera / En natt på operan
Genre: Komedi/Musikal
Land: USA
År: 1935
Regi: Sam Wood
I rollerna: Groucho Marx, Chico Marx, Harpo Marx, Allan Jones
Handling: Bröderna Marx ska hjälpa till att lansera ett ungt sångarpar. Det ger upphov till en mängd befängda upptåg både i orkesterdiket, på scenen och i operasalongen.
Omdöme: Jag har tidigare endast sett en film med bröderna Marx och det var Duck Soup (1933) som jag tyckte var ganska bra, men hade sina svackor. I denna film som kom två år senare är det (som vanligt) Groucho Marx som står i centrum när han på sitt kaxiga, kvicka och lite kyliga sätt häver ur sig spydiga kommentarer till höger och vänster. Och de är filmens höjdpunkt, utan tvekan. Chico Marx har inte många direkt minnesvärda scener och Harpo Marx, ja han känns mest irriterande och som en stor clown.
Jag vet inte, men förutom ett par roliga one-liners av Groucho Marx bjuder filmen inte på mycket att bli glad över. De musikaliska numren dyker förvisso upp på rätt ställen, men de är alldeles för intetsägande och tråkiga. Nu är jag inte direkt förtjust i musikaliska nummer, men så länge de kommer naturligt (alltså i musikaliska sammanhang) kan de funka. Filmen tappar mitt intresse efter kanske halva filmen och till slut vill jag bara att det ska ta slut. Det är väl bara att erkänna att jag hellre ser Helan & Halvan eller Charlie Chaplin.
3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
Jag är ett stort fan av bröderna Marx, många anser detta vara en av de bästa filmerna med brödraskaran något jag inte (förvånad ngn?) håller med om. En dag på kapplöpningarna är deras bästa men om man har lite svårt för humorn kan kanske tom den filmen vara svår.
SvaraRaderaJag kan tänka mig att man liksom kommer in i deras humor allt mer om man ser några fler filmer, och En dag på kapplöpningarna är en jag gärna vill se. Så jag har inte gett upp helt. Humorn har jag inte så mycket problem med, det är snarare att filmerna inte är jättebra eller jätteroliga rakt igenom för att jag verkligen ska gilla dem. Och de musikaliska inslagen kan jag vara utan.
SvaraRaderaPå ett sätt känns det lite svårt att jämföra Marx och Chaplin eftersom jag upplever deras filmer som så extremt olika. Chaplin är mer eftertänksam meda Marx oftast blir en samling gags och crazy-humor. Måste jag välja ser jag hellre på Chaplin, men det finns mycket att hämta hos Grouchos spetsfundigheter också.
SvaraRaderaSofia: Det håller jag med om, det var inte heller meningen att jag skulle jämföra utan helt enkelt om jag fick välja vem jag helst skulle se en film med. Och då är det Chaplin och mina favoriter Helan & Halvan som slår högst.
SvaraRaderaDäremot har jag fått mig en del skratt av bröderna Marx så bortkastad tid är det inte.
Det här är ett filmgäng som jag tyvärr inte förstår mig på alls. Inte min typ av filmer, inte min typ av humor. För lite kiss och bajs ;)
SvaraRaderaFiffi: Haha, nej den nivån är det kanske inte riktigt ;)
SvaraRadera