Titel: Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (Tinted Version)
Genre: Skräck/Mysterium
Land: Tyskland
År: 1922
Regi: F.W. Murnau
I rollerna: Max Schreck, Gustav von Wangenheim, Greta Schröder, Alexander Granach
Handling: Nosferatu är den första filmatiseringen av Bram Stokers Dracula och handlar således om en törstig greves framfart. Greve Orlock får på sitt slott i Transsylvanien besök av en mäklare som säljer honom en fastighet i Bremen. Orlock reser till sitt nya hem på ett skepp som anländer med död besättning och med honom kommer döden till staden.
Omdöme: Jag vet inte om det bara var att jag var nyfiken på att se skillnaden mellan den svartvita versionen och denna den färglagda och restaurerade versionen, eller om det faktiskt var så att något drog mig tillbaka till denna härliga varselse. Förmodligen var det en kombination av de två och en sak är säker - jag är glad över att ha sett båda versionerna.
Denna den restaurerade version är indelad i fem kapitel och mycket tydligare berättad. Allt man får ta del av förstår man klart och tydligt och helheten blir då givetvis bättre. Och det här med färgläggning måste poängteras inte är en vanlig färgläggning utan snarare en färgtoning, som ett färgfilter. Man har gjort det med en känsla för att verkligen bevara det gamla utseendet och samtidigt fräschat upp fotot som är riktigt snyggt på sina håll.
Orsaken till färgtoningen är enkel - man ville helt enkelt visa vad som är dag (gult), natt (blått) och gryning (rött). Även om jag gillar det blåa och gula mest så är det frågan om man inte borde använt sig av rött istället för blått för att skildra natten. Det blåa är helt enkelt för ljust när man filmat under dagtid och Nosferatu vandrar omkring utan problem. Men det är en liten detalj som inte stör och kanske hade det inte gjort någon skillnad.
Något jag däremot lade märke till var att jag inte tyckte Nosferatu var lika skräckinjagande denna gång. Tror mycket har att göra med just det faktumet att han gör sig bättre i svartvitt med alla skuggor. En annan sak som jag fann som ett plus var musiken som inte bara är bättre i denna version utan även passar till vad man får se. Till stora delar lär man ha försökt återskapa originalmusiken vilket alltid är välkommet. Så även om det mesta är bättre i denna version är en viktig del kanske bättre i den svartvita versionen och det är Nosferatu själv. Men då han endast är med knappt tio minuter kanske man inte ska låta det avgöra, det är denna version som är överlägsen.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Intressanta inlägg om den här filmen som jag velat se ett tag.
SvaraRaderaSå vilken rekommenderar du? Den tintade eller det svartvita originalet. Problemet verkar ju vara att den svartvita versionen inte innehåller alla scener. Samtidigt vill man ju helst se filmen i svartvitt eftersom det var så den gjordes från början (väl?). Jag har iofs hört talas om tintade gamla filmer innan det fanns färgfilm.
Jojjenito: Vad jag läst så är det den tintade versionen som är den mest kompletta och så Murnau lär ha velat att den skulle se ut. Sen vet jag inte om den hade varit tintad på den tiden (möjligt att tekniken fanns, eller ?).
SvaraRaderaMen ska jag rekommendera en så är det denna den tintade. Den är fräschare, storyn håller ihop bättre och musiken är bättre. Den enda fördelen med den svartvita var ju att Nosferatu funkade bättre med skuggorna och så, men då kvalitén är sämre och scener saknas på den svartvita så tappar man mycket av upplevelsen.
Så lite svårt faktiskt, men den tintade gav mig mer (och hade jag sett den först hade jag förmodligen tyckt Nosferatu var mer skrämmande i den än i den svartvita).