The Ides of March

Titel: The Ides of March / Maktens män
Genre: Drama
Land: USA
År: 2011
Regi: George Clooney
I rollerna: Ryan Gosling, George Clooney, Philip Seymour Hoffman, Paul Giamatti, Evan Rachel Wood, Marisa Tomei, Jeffrey Wright

Handling: En berättelse om ambitioner, lojalitet, sex, svek och hämnd. I centrum står en ung presstalesman som faller offer för maktspelet som äger rum bakom kulisserna i det politiska livet, liksom för förrädiska manipulationer och lockelser.

Omdöme: I sin regidebut 2005 bjöd George Clooney på ett politiskt drama som kom att få hela sex Oscarsnomineringar, nämligen Good Night, and Good Luck. I denna film återvänder han till politiken och låter oss följa guvernören Mike Morris (George Clooney själv) med sitt team som jobbar dag som natt för att få honom att bli det demokratiska partiets presidentkandidat. Ryan Gosling är Stephen, ung, lagom charmig, målmedveten och förmodligen bäst på mediahantering av dem alla. Hans kollega är Paul (Philip Seymour Hoffman), en veteran i branschen som kan det mesta man behöver veta och hur man sköter spelet bakom kulisserna, en mentor åt Stephen alltså. På motsatt sida, hos guvernör Pullman, befinner sig Tom Duffy (Paul Giamatti) som är Pauls motsvarighet och som han även har ett förflutet med.



Med i leken kommer även unga praktikanten Molly (Evan Rachel Wood) som blir viktigare än så i filmens handling. Och så journalisten Ida (Marisa Tomei) som har bra kontakt med Paul, men även försöker få Stephen att öppna upp sig och dela med sig av smaskigheterna. Hon är för övrigt en sån där karaktär jag har lite svårt för, väldigt på och snokande. En perfekt kandidat att "röja undan" alltså. Det är lite intressant att det är dessa två kvinnor som kanske utgör det största hotet trots att det är männen som leder den politiska kampen utåt sett.



Jag har delade känslor inför den här filmen. Det finns mycket att gilla, men även mer att begära. Ryan Gosling, som har huvudrollen, får inte riktigt ta ut svängarna och känns lite känslolös, mer så än vad jag är van att se honom. Förmodligen är det karaktären som ska vara sådan, men här fanns utrymme för att låta känslorna komma upp till ytan och för honom att nästan explodera. Det var först tänkt att Leonardo DiCaprio skulle spelat rollen, men han klev åt sidan och stannade bara kvar som producent. Kanske kände han att rollen inte var stark nog helt enkelt.



Philip Seymour Hoffman är som vanligt bra, så även här. Lite kul att han ersatte Brad Pitt som skulle spelat Paul, och tur var det för Pitt hade definitivt inte passat i rollen. Paul Giamatti är också han passande som Hoffmans motsvarighet på "motståndarlaget". Kan vissa gånger känna att han spelar över, men här gör han precis som övriga en bra insats. Evan Rachel Wood har jag alltid gillat och vet vad hon kan. Hon kanske inte får en Oscarsroll här, men gör vad man kan kräva av henne. Och George Clooney, ja han känns verkligen som en politiker. Har han fixat tänderna för rollen eller på riktigt tro ?



Filmen då ? Jo, jag gillar politiska filmer, helst med lite mer thriller egenskaper än denna hade. Det finns definitivt ingredienser här som hade kunnat utnyttjas mer och göra det till en riktig politisk thriller och konspirationsfilm, men man håller sig borta från det till stora delar. Jag hade kanske helt enkelt förväntat mig lite mer, känna mer och tycka det var mer spännande och ovisst. Och det här är en perfekt typ av film som lätt kan vara en bit över två timmar. Med tanke på att man fått med så bra skådespelare och byggt upp karaktärerna kunde man låtit det hela byggas upp rejält och bli kraftfullare. Jag saknar helt enkelt den där wow-känslan som aldrig riktigt infinner sig, även om det kändes som det var på väg ett par gånger. Jag är ändå nöjd och uppskattar alltid seriösa filmer som dessa där man inte serverar/förklarar allt för publiken.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.5