Martha Marcy May Marlene

Titel: Martha Marcy May Marlene
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 2011
Regi: Sean Durkin
I rollerna: Elizabeth Olsen, John Hawkes, Sarah Paulson, Hugh Dancy

Handling: Martha är en ung kvinna som försöker återskapa sitt liv, men hennes smärtsamma minnen och paranoia gör det svårt. Hon söker skydd och stöd hos sin syster Lucy och hennes man, men rädslan att hennes förflutna ska hinna ikapp henne hemsöker Martha och gränsen mellan verklighet och minnen blir allt suddigare.

Omdöme: Först kom Frozen River (2008), sen Winter's Bone (2010) och nu följer denna film lite i dess fotspår. Skillnaden är bara att jag tycker det här är bättre och genomgående intressantare och kraftfullare. Här har man inte bara en historia utan två vilket ger filmen mer flyt. Att inte veta något om handlingen gör givetvis sitt när man tar och ser en sån här film.



Bara titeln gör en fundersam på vad det hela ska vara. En film om fyra kvinnor, kanske systrar tänker jag. Riktigt så är det inte, men visst handlar det om ett gäng kvinnor, men även män. Martha (Elizabeth Olsen) är en av dem. Men en dag flyr hon från något. Vi vet inte vad som hänt, vem hon är eller vilka det är hon bott hos. Men hon ringer sin äldre syster som tar med henne hem. Där kan den uppenbarligen upprörda och rädda Martha få hämta sig och vila ut.



Elizabeth Olsen är yngre syster till Olsen-tvillingarna. Som tur är slutar alla likheter där då hon är en seriös och väldigt duktig skådespelerska. Det är en sådan roll som kräver mycket av skådespelaren och hon klarar det alldeles utomordentligt från början till slut. Det är en riktigt tung genombrottsprestation alltså. Hon påminner mycket om en ung Sissy Spacek både utseende- och skådespelarmässigt. Men även lite av en yngre Maggie Gyllenhaal.



Vad jag gillar gillar lite extra är att man väver samman två historier, hennes nuvarande situation och den hon kommer från. För på samma sätt som Martha vissa gånger har svårt för att skilja på nutid och dåtid, har man som tittare samma problem. Hennes paranoia är en ingrediens som hon har all rätt att känna och sakta men säkert förstår man omfattningen av vad hon varit med om. Och förklaringen av filmens titel med alla namnen ? Ja, den är faktiskt fiffig.



Man släpper aldrig taget och vet aldrig vad som ska hända härnäst eller hur långt det ska gå. Duktige John Hawkes spelar Patrick som är lite av "lekledaren" och visar hur allt ska gå till. Hade gärna önskat att han fick vara med lite mer för hans karaktär hade kunnat visas ännu mer. Jag gillar även låten han spelar och sjunger, klart passande. Var det något som annars kunde varit lite starkare var det just musiken, men många gånger hade man bara ett bakgrundsljud som var väldigt effektivt och nästan lite småkusligt. När filmen slutar vill jag ha mer...



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.8

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Är lite sen till visningen, men som tur är har kön inte blivit jättelång. Snart växer kön bakom mig och jag känner hur någon hela tiden liksom petar mig i ryggen. Visar sig vara en tjej som står vänd med sidan mot mig då hon pratar med sin väninna. Problemet är bara att hennes ryggsäck/väska slår mot min rygg hela tiden.

Efter det obligatoriska insläppet, där det som vanligt är en del "fula fiskar" som ställt sig vid sidan om kön och slinker in (tränger sig), kan man slå sig ner på en bra plats. En kvinna tar upp fyra platser bredvid mig och under reklamen kommer hennes sällskap. Kvinnan som ska sätta sig bredvid mig håller på att trycka sin stora häck rakt i ansiktet på mig när hon lägger sin jacka på sin stol. Nära ögat...

Under hela filmen har sedan denna kvinna samt en annan kvinna på raden bakom mig svårt för att hålla tyst varje gång det händer bara en småspännande grej. Man hör "åh nej" eller "gud" flera gånger under filmens gång. Och så klart en del fnissande och skratt trots att det inte är speciellt roligt. Förmodligen trodde de att det skulle vara en tjejfilm pga titeln och gjorde det hela till en tjejkväll. Som tur var var jag inne i filmen och störde mig inte så mycket på detta lilla störningsmoment.