Miss Bala

Titel: Miss Bala
Genre: Drama/Thriller
Land: Mexiko
År: 2011
Regi: Gerardo Naranjo
I rollerna: Stephanie Sigman, Noe Hernandez, Miguel Couturier, James Russo

Handling: Laura är en ung kvinna som drömmer om att bli en skönhetsdrottning i ett Mexiko som domineras av organiserad brottslighet. När hon en kväll är på fel plats vid fel tidpunkt kommer hennes värld förändras för alltid.

Omdöme: Mexikos Oscarsbidrag från 2011 är denna realistiska inblick i Laura Guerreros liv. Laura spelas av Stephanie Sigman och både hennes karaktär och filmen får mig att tänka på den colombianska filmen Maria Full of Grace (2004). Laura bor med sin far och lillebror i den mexikanska gränsstaden Tijuana. Drogkartellen, den lokala polisen och den amerikanska narkotikapolisen är i krig och Laura hamnar mitt i alltihop.



Redan relativt tidigt känner jag att det här kan bli något. Det är liksom en spänning i luften, man kan ana ljud/musik i bakgrunden och tagningarna är långa så realismen blir desto mer påtaglig. Vem som är vem, vad och varför får man inte reda på med en gång. Vad har Laura hamnat i för trubbel, och vilken sida kan hon lita på. Hennes väninna är försvunnen och hon vet inte vem hon kan vända sig till.



Detta är bara början på ett par intensiva och helvetiska dygn för Laura. Hela tiden med långsamma tagningar, men som aldrig blir sega. Sättet man valt att berätta historien, och framförallt filma den på, gör att man på ett nästan dokumentärt sätt får en inblick i en oskyldig persons liv och hur drogkriget påverkar henne och hennes familj.



Stephanie Sigman i huvudrollen som Laura gör en näst intill prickfri prestation, något hon måste göra när tagningarna är så extremt långa. Hon känns helt enkelt väldigt genuin och hon förtjänar definitivt uppmärksamhet för sin roll. Även kartelledaren Lino spelas mycket bra av Noe Hernandez. Känns som karaktären aldrig tar korkade beslut eller förändras genom filmens gång, han är som han är från början till slut och det uppskattas.



Man kan inte annat än sitta på helspänn och undra vart det ska leda. Det är intressant att det händer väldigt mycket, men trots det är det alltså så långsamt. Det blir nästan lika psykiskt påfrestande för den som tittar som för Laura, och kanske är det just det som är meningen. Det är definitivt inte en stil som alla gillar, men jag tycker det ger filmen lite mer kraft.



Även om jag gillar mycket med filmen är det något som gör att jag inte riktigt känner mig belåten. Möjligt att det är att den aldrig riktigt tar steget fullt ut och verkligen låter en bli överraskad eller snarare överrumplad med några riktigt starka scener. Det betyder inte att det inte finns starka och våldsamma inslag, men inte riktigt den typen som jag kanske tycker kunde höjt den en nivå i mitt tycke. Det är hur som helst en speciell filmupplevelse som inte lämnar en oberörd.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Eftersom jag var på en annan visning och biograf innan denna fick jag ta mig från Victoria till Bio Sture. Tänkte att jag skulle vara smart så jag tog t-banan från Medborgarplatsen (hann precis) och hoppade av vid Slussen för att ta buss 2 som stannar precis utanför Bio Sture. Men självklart missade jag bussen med en minut och fick vänta nästan tio på nästa. Som tur var kom den fram lite snabbare än väntat och när jag såg min vän stå först i den halvlånga kön kunde jag andas ut, perfekt.

Visningen gick annars bra. Blev lite överraskad när det visade sig vara engelsk text, men det gjorde absolut ingenting. Det enda irriterande var att texten var kritvit och vid några scener var bilden väldigt ljus/vit så man knappt såg vad som stod. Och eftersom språket var spanska så behövdes texten. Men allt som allt, en lyckad visning.