Shame

Titel: Shame
Genre: Drama
Land: Storbritannien
År: 2011
Regi: Steve McQueen
I rollerna: Michael Fassbender, Carey Mulligan, James Badge Dale, Nicole Beharie

Handling: New York-bon Brandon är en stilig kontorsslav i trettioårsåldern som har ett sexberoende. Han förför utan större ansträngning nya kvinnor i princip dagligen och tänker på sex såväl hemma som under arbetstid. En dag överraskas han när yngre systern Sissy dyker upp i hans lägenhet då hon inte har någonstans att bo. Systerns närvaro ställer hans liv på ända och skapar en obalans som drabbar honom hårt.

Omdöme: Brittiske regissören Steve McQueen gjorde filmdebut med Hunger (2008) där Michael Fassbender slog igenom med dunder och brak i en riktigt krävande roll. Deras andra samarbete är detta drama om Brandon (Fassbender) som har ett bra jobb, en fin lägenhet i New York och ett mycket bra sexliv. Han har inga planer på att binda sig och vardagen går mest ut på sex, vare sig det är i tankarna, på datorn eller på riktigt.



Med en gång dras jag in i filmen som under de tio första minuterna ger mig rysningar. Vi får följa Brandon i hans vardag, hemma, i sängen, på tunnelbanan och detta till riktigt stämningsfull musik. Jag tänker genast på vem som ligger bakom. Är det Angelo Badalamenti (Mulholland Drive) eller David Julyan (Memento). Jag tror mer på den senare då han är britt precis som regissören. Det visar sig i eftertexterna att det är för mig okände Harry Escott. Tyvärr används hans musik alldeles för lite, men när den spelas är det mäktigt. Önskar man kunde använt den lite mer för att skapa den stämning man fick fram när den väl spelades.

Uppdatering: Det visar sig vara så att det faktiskt är Hans Zimmer som ligger bakom just den musiken jag gillar. Den är tagen från The Thin Red Line (1998). Som jag förstått det har man köpt rättigheterna att använda musiken och har uppenbarligen gjort den ännu starkare och bättre här.



Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det finns likheter med en viss American Psycho (2000). Både rent handlings-/innehållsmässigt och huvudkaraktären. Skillnaden är givetvis att Brandon inte dödar människor och att detta inte är komedi (i jämförelse) utan ett starkt drama. Det är annars intressant att se hur Brandon har svårt att binda sig, rädd för att få känslor för någon. Kanske har det att göra med hans barndom, hans uppväxt eller helt enkelt hans lillasyster.



Lillasystern Sissy spelas av Carey Mulligan och liksom sin bror har hon problem. Men hennes problem är värre då hon är självdestruktiv och inte har någon ordning på sitt liv. En dag dyker hon plötsligt upp hemma hos Brandon vilket gör att hans inramade liv hamnar i obalans. Han är helt enkelt lite av en ensamvarg, trots att han fungerar socialt både på jobbet och ute på krogen. Relationen mellan de två är lite suspekt och det finns uppenbarligen en mörk historia dem emellan. Bara första scenen mellan dem ger bevis på detta, innan man vet att hon är hans syster.



Michael Fassbender ger en prestation värdig en Oscarsnominering då han lyckas kombinera de många känslorna som karaktären har. Det är dessutom en riktigt bra karaktär att få spela. Likaså kan jag tycka Carey Mulligan är värd en nominering, även om jag inte är särskilt förtjust i henne eller hennes karaktär. Redan tidigt i filmen skulle jag vilja ge henne en smäll. Som tur är försvinner denna impuls. Det är ingen tvekan om att hon är duktig, men en i mina ögon mer sympatisk skådespelerska hade gjort mycket för egen del. Å andra sidan passar hon att spela en lite mer osympatisk karaktär som denna. En som Michelle Williams känner jag annars hade passat perfekt.



Filmen går långt med det nakna, längre än man är van vid att se i filmer som dessa. Bl.a. bjuder Michael Fassbender och Carey Mulligan verkligen på sig själva och det visar på stor tillit till regissören Steve McQueen. Man kan tycka att man visar lite för mycket på sina håll, inte bara av nakenheten utan rent allmänt blir det lite för utdragna tagningar utan att det egentligen behövs. Men det är en sak som Steve McQueen redan i sin förra film visade att han gillar (bl.a. med en tagning på runt 15 minuter utan klipp). En sekvens och ett val som Brandon tar mot slutet gör mig förbryllad. Det är inget han visat tendenser till tidigare och det blir därför svårare att acceptera. Historien som sådan får mig inte alltid att känna så starkt, men på sina ställen blir det gripande.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.0

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Är tidigt ute eftersom visningen är utsåld. Efter runt en halvtimme i kön känner jag plötsligt hur någon släppt sig. Typiskt tänker jag, någon som inte vill lämna kön och gå på toa strax innan insläppet börjar. Som tur är blir det enda gången jag känner denna otrevliga odör.

Väl inne i salongen är allt lugnt. Men när reklamen är över tar det längre tid än vanligt innan volontären presenterar filmen. Och likaså innan man drar igång filmen då de uppenbarligen väntar på att fler ska hinna komma in då det finns några fåtal platser kvar. Runt tio minuter försenade drar man äntligen igång filmen. Givetvis känner jag en ny "lukt" filmen igenom, nämligen vitlökslukt som jag förmodar kommer från raden framför eller bakom...