Stockholm Filmfestival 2011

Martha Marcy May Marlene (4/5) - USA
Tyrannosaur (4/5) - Storbritannien
Shame (4/5) - Storbritannien
50/50 (4/5) - USA
Miss Bala (-4/5) - Mexiko
Magic Valley (-4/5) - USA
The Raid (+3/5) - Indonesien
Kill List (+3/5) - Storbritannien
Få meg på, for faen [Ligg med mig] (+3/5) - Norge
Matchmaking Mayor (+3/5) - Slovakien
Tinker Tailor Soldier Spy (3/5) - Storbritannien
A Dangerous Method (3/5) - Kanada
Beyond the Black Rainbow (-3/5) - Kanada
Carré blanc (2/5) - Frankrike
Into the White Night (2/5) - Japan
Coriolanus (1/5) - Storbritannien

Mina favoriter under SiFF 2011 hittas här.

2011

Onsdag 9:e november:

Tinker Tailor Soldier Spy (3/5) - Storbritannien
Om visningen: Red Carpet-visning, något jag gärna undviker, men denna gång var det enda alternativet. Efter att man blivit insläppt i foajen och sedan stått i kön en kvart börjar man släppa in. Men då det är Red Carpet med "mingel" så får man inte gå in i salongen utan endast röra sig utanför i gångarna där det finns dricka och tilltugg. Jag tar något att dricka och tugga på, och passar på att fråga när insläppet börjar. Volontären talar inte svenska, så jag frågar på engelska. Han har ingen aning, men tror det kan vara en halvtimme innan filmen börjar (det var en halvtimme innan filmen började som vi blev insläppta till "minglet"). Så jag går runt en sväng och frågar en annan volontär som säger att det är fem minuter innan filmens början. Jag passar på att gå på toa efter att ha druckit upp min dricka. På väg ut märker jag att jag varit inne på damtoan då dörren stod öppen när jag gick in. Ehem, ingen verkar klaga...

Går tillbaka till den första platsen jag var på (där jag tog min dricka) och efter ett tag fylls det på med en hel del folk. Trängseln har börjat och det är bara att följa med strömmen. Till slut öppnar de dörrarna till salongen och alla tränger sig för att komma in till salongen först. När jag väl kommer in i salongen, ja vad ser jag då ? Jo, de har redan släppt in från andra sidan så i salongen sitter det redan en massa människor. Hade man stannat på den sidan där toaletten var hade man alltså släppts in tidigare. Dålig organisation alltså och man får sitta ute på kanten, trots att man var före 90% till biografen. Nåja, inget att göra. Under reklamen sätter sig två män bredvid mig och snart känner jag lukten av vitlök. Varför man inte tar hänsyn till andra när man går på bio förstår jag inte, men denna lukt får jag sedan stå ut med filmen igenom.

Regissören Tomas Alfredson presenterar filmen och berättar lite kort om hur det var när han tog jobbet och träffade författaren John le Carré. Eftersom det ska vara ett Face2Face efter filmen ser jag fram emot att höra honom prata mer om filmen. Men det visar sig inte alls vara något Face2Face efter filmen. Det är ju efter att man sett filmen som publiken och den som intervjuar kan ställa frågor och det blir intressant. En sak är iaf säker, inga fler Red Carpet-visningar för egen del.

Torsdag 10:e november:

50/50 (4/5) - USA
Om visningen: Det mesta gick smärtfritt innan visningen. Innan filmen börjar slår sig en kvinna ner bredvid mig. Jag känner genast en odör, uppenbarligen kvinnan som antingen luktar unket eller ätit något som satt sig i kläderna. Hennes väninna dyker upp kort därefter. De pratar engelska med varandra och kvinnan bredvid mig säger att detta blir hennes sjunde film på festivalen (hur det nu är möjligt, men jag antar att om man tittar non-stop utan att äta och sova så går det) och så nämner hon vilken hon tyckt varit bäst. Det är så klart en film jag själv ska gå och se lite senare, så när hon börjar prata mer detaljerat om filmen får man hålla för öronen. Som tur är börjar filmen och kvinnan blir tyst.

Coriolanus (1/5) - Storbritannien
Om visningen: Det mesta med visningen går förhållandevis bra. Men precis när filmen börjar verkar någon ta fram en kebab eller liknande då salongen fylls av stark löklukt. Som tur var varade denna lukt inte så länge.

Något jag inte visste på förhand var att filmen saknade text, något som givetvis inte är så kul i en sån här film där det oftast är lite svårare engelska. Salongen var relativt välfylld. Eftersom filmen var tråkig förstår jag att det var en del som lämnade visningen. De första efter en halvtimme. Nästa gäng trekvart in i filmen. Och så ett halvdussin en timme in. Men bäst var paret som genomled 1.55 av filmen innan de lämnade salongen. Då hade man precis kommit till slutsekvensen och fem minuter senare var filmen slut...

Fredag 11:e november:

Få meg på, for faen [Ligg med mig] (+3/5) - Norge
Om visningen: Finns inte mycket att klaga på över organisationen, allt flyter på bra. Däremot en liten grej som inte blev så stor som tur var. Ingen satt direkt bredvid mig, men en stol längre bort satt en person (såg inte om det var en kille eller tjej till en början) som jag såg tog av sig skorna under reklamen. Som tur var kände jag ingen odör. Visade sig vara en tjej som verkade känna sig som hemma och la upp fötterna mot stolen framför under filmens gång. Inget som direkt störde och det var väl ganska passande med lite avslappnad atmosfär på publiken på just den här filmen.

Miss Bala (-4/5) - Mexiko
Om visningen: Eftersom jag var på en annan visning och biograf innan denna fick jag ta mig från Victoria till Bio Sture. Tänkte att jag skulle vara smart så jag tog t-banan från Medborgarplatsen (hann precis) och hoppade av vid Slussen för att ta buss 2 som stannar precis utanför Bio Sture. Men självklart missade jag bussen med en minut och fick vänta nästan tio på nästa. Som tur var kom den fram lite snabbare än väntat och när jag såg min vän stå först i den halvlånga kön kunde jag andas ut, perfekt.

Visningen gick annars bra. Blev lite överraskad när det visade sig vara engelsk text, men det gjorde absolut ingenting. Det enda irriterande var att texten var kritvit och vid några scener var bilden väldigt ljus/vit så man knappt såg vad som stod. Och eftersom språket var spanska så behövdes texten. Men allt som allt, en lyckad visning.

Lördag 12:e november:

Kill List (+3/5) - Storbritannien
Om visningen: Är på plats i god tid och är bland de första som kommer in i salongen. Inga krångligheter fram till visningen, men runt tio minuter in i filmen fryser plötsligt bild och ljud. Någon springer ut från salongen, förmodligen maskinisten, och belysningen tänds sakta. Men lika snabbt som det ljusnar kommer filmen åter igång, någon sekund innan den fastnade. Mycket snabbt jobbat och inget som direkt störde.

Svenskfödda MyAnna Burling i rollen som Shel pratar svenska på telefon, något som kom överraskande då jag inte alls visste att hon var svenska förrän just då. Hon pratar annars perfekt brittisk engelska och i efterhand såg jag att hon var med i The Descent (2005). Annars var det uppenbart att många i publiken inte var beredda på den brutalitet som visades på duken och de flesta var lite konfunderade när filmen slutade.

The Raid (+3/5) - Indonesien
Om visningen: Eftersom det är sen visning, kl. 23, förväntar jag mig inte en fullsatt salong på stora Skandia-biografen. Visningen innan visar man Drive, en visning jag däremot förmodar var fullsatt. Detta betyder givetvis att insläppet blir försenat och påbörjas inte förrän fem minuter efter att filmen skulle börja, alltså kl. 23:05. Men det spelar inte så stor roll förutom att alla fick stå och köa en kvart extra eller så.

Man märker att det är en grabbfilm då det i kön är klar majoritet killar. Vissa har kommit i större gäng och det är en lite annan stil på besökarna än på de flesta andra visningarna. Man märker att de är laddade för just denna film och det pratas mycket om trailern. Filmen faller nog de allra flesta i smaken och filmen får bra med applåder vid filmens slut, trots att salongen är långt ifrån fullsatt. En klart trevlig visning utan några problem, förutom förseningen vid insläppet.

Söndag 13:e november:

Carré blanc (2/5) - Frankrike
Om visningen: En del väljer att inte ställa sig i kön utan går runt från flankerna för att kunna komma in tidigare i salongen. Ingen nyhet, men som vanligt smått irriterande. Eftersom jag inte låter så många av dem komma förbi får jag en bra plats.

När filmen börjar har man fortfarande inte stängt dörrarna till salongen vilket gör att man under flera minuter hör några människor prata ute i foajen. När de till slut kommer in i salongen säger en av tjejerna högt: "Men hur ska man se när det är så mörkt". Verkligen smidigt. Kanske borde de inte stått och pratat i foajen och istället gått in och satt sig som alla andra...

Tyrannosaur (4/5) - Storbritannien
Om visningen: Kan inte komma på något störningsmoment eller annat från visningen. Jo, kanske förresten. Tyckte det luktade häststövlar eller liknande när filmen skulle ta och börja, men det var något jag snabbt kom att glömma bort då filmen med en gång krävde ens uppmärksamhet.

Beyond the Black Rainbow (-3/5) - Kanada
Om visningen: Filmen går på den lilla salongen på Grand 4 som har 46 platser. Önskar att filmen hade gått på Grand 2 där det tidigare år visats film under festivalen och där jag haft några av de skönaste visningarna. Men Grand 4 visar sig vara helt ok den med, även om det knastrar en del från den ena högtalaren vid mycket bas.

Något jag nog aldrig varit med om på festivalen är att det under reklamen var knäpptyst i princip från början till slut. Alla verkade extremt laddade inför filmen och det är givetvis kul när det blir sådana visningar. Oftast brukar det vara just på sena visningar och med lite annorlunda filmer som denna. Kanske inte så konstigt att det var fullsatt med tanke på storleken på salongen och filmen.

Måndag 14:e november:

Into the White Night (2/5) - Japan
Om visningen: Insläppet och visningen gick utan problem. Fick bra platser med extra benutrymme vilket jag och min vän var glada över med tanke på filmens längd (2.30). Annars hände inte så mycket av värde. Enda noterbara var att det var flera i salongen som under filmens gång suckade tungt under det lååååånga mittpariet som aldrig ville ta slut.

Efter filmen bar det av hemåt. Men en resa som tar max en kvart tog nu en timme pga att det var hockeyderby som precis hade slutat. T-banorna fulla och givetvis för få avgångar. Inget nytt, men som vanligt väldigt jobbigt.

Tisdag 15:e november:

A Dangerous Method (3/5) - Kanada
Om visningen: Är tidigt på plats och möter upp en kompis. Står och pratar över en halvtimme innan det börjar bli dags för insläpp. Kön sträcker sig givetvis ändå ut och en del passar på att tränga sig (som vanligt på festivalen när det är mycket människor) genom att bilda en extra kö bredvid den ursprungliga. Filmen innan är över för länge sen och man ser in i salongen där stolarna står tomma. Av någon anledning börjar man inte släppa in förrän runt fem minuter innan filmen ska börja. Självklart tränger sig de första från den "andra" kön före och snäll som man är låter man det passera, för denna gång iaf. Känner inte för att bli upprörd i det ögonblicket.

När man tagit sig förbi volontären som kollar biljetten, vad ser man då ? Jo, man har stängt dörrarna till salongen och placerat ut ett par andra volontärer som vaktar dörrarna så ingen ska komma in. Vad är det som händer ? Plötsligt samlas alla som stått i kö bakom och ingen vet vad som händer. Någon frågar volontären närmast, men han kan inte svenska. Han gör bara som han blivit tillsagd, men vet inte varför. Som vanligt alltså.

Efter att man fått känna på hur det är att vara djur i bur öppnar man till slut dörrarna efter kanske fem minuters väntan. Jag och min kompis får bra platser och allt är frid och fröjd. Jag passar på att gå på toa, denna gång går jag inte in på damtoan utan letar upp herrtoan som ligger på en annan våning. När jag kommer fram är det lång kö utanför. Jag väljer att strunta i det hela och går tillbaka till min plats. Min kompis bestämmer sig för att gå på toa istället. Efter ett tag kommer han tillbaka och eftersom vi sitter i mitten av raden får han ta sig förbi alla som sitter och tittar på reklamen. Men INGEN reser sig upp och de flesta drar inte ens in benen. Det är inte förrän jag reser mig som de två bredvid mig också reser på sig och han äntligen kan sätta sig. Men innan han sätter sig blir han irriterad, vänder sig om och säger några väl valda ord till personerna han precis trampat på fötterna och som sagt något till honom. Han är ganska upprörd när han sätter sig och undrar vad det här är för något. Jag är inte ett dugg förvånad, alla tänker på sig själva och "orkar inte" resa sig upp som normala människor gör. Han berättar sedan att han med flit trampade dem på fötterna och jag kan bara skratta åt det hela, klockrent. Och rätt åt dem.

Filmen ska ta till att börja och då märker jag att jag har de två längsta personerna i hela salongen framför mig. Inte bredvid varandra, men på varsin rad. Det betyder att personen framför mig måste sitta rakryggad för att se över personen framför honom. Självklart måste jag göra samma sak. Det gjorde inte saken bättre att personen framför mig hade ett avlångt kamelhuvud.

Vi får sedan reda på varför vi inte fick komma in i salongen, de testade nämligen tekniken eftersom de efter filmen ska ha ett Face2Face med Viggo Mortensen. Trevligt, då kan man acceptera varför de höll dörrarna stängda och efter den förklaringen kunde man se fram emot en trevlig pratstund med Viggo.

Efter filmen är det dags för Skype-intervjun med Viggo Mortensen. Bilden och ljudet är inte det bästa, men det blir ändå en småtrevlig kvart med Viggo. Kvinnan som intervjuar honom har inga direkt intressanta frågor så det blir lite halvtrist, men några frågor från publiken är lite bättre. Viggo svarar bl.a. på frågan om han ska göra en fjärde film med David Cronenberg och han svarar att det ser ut så ja, uppföljaren till Eastern Promises. Han skämtar också om att han på morgonen tog fram sin danska landslagströja som han tänkte ha under Face2Facet, men kände sig snäll och valde bort den. Han sa även några ord på svenska och var på prathumör, trots att han precis hade avslutat en teaterpjäs i Madrid.

Onsdag 16:e november:

Matchmaking Mayor (+3/5) - Slovakien
Om visningen: Insläppet och visningen gick utan problem. Något oroväckande händer dock runt en kvart in i visningen då jag förmodar att ventilationen kom igång för plötsligt började jag känna lukten av bensin/avgaser. Detta blev sedan lite värre och jag fick under långa stunder dra upp min tröja för att slippa det värsta. Verkade inte som några andra direkt brydde sig, men mannen bredvid mig tittade sig omkring lite nervöst under filmens gång så kanske kände han samma sak. Inte direkt kul att bli ihjälgasad under en filmvisning...

Magic Valley (-4/5) - USA
Om visningen: Vid insläppet på Grand 1 strular biljettläsaren direkt för första personen som ska in. Han blir insläppt, ensam, i salongen och sedan stänger volontären dörrarna och går iväg för att fixa läsaren. Efter ett tag kommer han tillbaka och allt rullar sedan på. Själva visningen går utan problem.

Efter visningen är det Face2Face med regissören Jaffe Zinn som verkar vara en trevlig person som oftast har bra svar på frågorna som ställs av moderatorn och från publiken. Moderatorn är för övrigt bra (en av få) som både kan bra engelska och verkar vara påläst (hon vet bl.a. om hans kortfilmer och musik) vilket alltid är välkommet. Jaffe Zinn berättar lite om filmen, hur den kom till och lite symbolik kring barnen då en i publiken frågar om detta. Och så klart en massa annat.

Han forsätter med att berätta om hans kommande två filmprojekt. Den ena är en skräckfilm baserad på någon slags japansk dans (förklaringen till det udda ämnet är att hans fru är japanska). Den andra är baserad på black metal-bränderna som ägde rum i Norge under 90-talet och som han vill överföra till det amerikanska samhället (på film så klart), vilket lät intressant.

Torsdag 17: november:

Shame (4/5) - Storbritannien
Om visningen: Är tidigt ute eftersom visningen är utsåld. Efter runt en halvtimme i kön känner jag plötsligt hur någon släppt sig. Typiskt tänker jag, någon som inte vill lämna kön och gå på toa strax innan insläppet börjar. Som tur är blir det enda gången jag känner denna otrevliga odör.

Väl inne i salongen är allt lugnt. Men när reklamen är över tar det längre tid än vanligt innan volontären presenterar filmen. Och likaså innan man drar igång filmen då de uppenbarligen väntar på att fler ska hinna komma in då det finns några fåtal platser kvar. Runt tio minuter försenade drar man äntligen igång filmen. Givetvis känner jag en ny "lukt" filmen igenom, nämligen vitlökslukt som jag förmodar kommer från raden framför eller bakom...

Fredag 18:e november:

Martha Marcy May Marlene (4/5) - USA
Om visningen: Är lite sen till visningen, men som tur är har kön inte blivit jättelång. Snart växer kön bakom mig och jag känner hur någon hela tiden liksom petar mig i ryggen. Visar sig vara en tjej som står vänd med sidan mot mig då hon pratar med sin väninna. Problemet är bara att hennes ryggsäck/väska slår mot min rygg hela tiden.

Efter det obligatoriska insläppet, där det som vanligt är en del "fula fiskar" som ställt sig vid sidan om kön och slinker in (tränger sig), kan man slå sig ner på en bra plats. En kvinna tar upp fyra platser bredvid mig och under reklamen kommer hennes sällskap. Kvinnan som ska sätta sig bredvid mig håller på att trycka sin stora häck rakt i ansiktet på mig när hon lägger sin jacka på sin stol. Nära ögat...

Under hela filmen har sedan denna kvinna samt en annan kvinna på raden bakom mig svårt för att hålla tyst varje gång det händer bara en småspännande grej. Man hör "åh nej" eller "gud" flera gånger under filmens gång. Och så klart en del fnissande och skratt trots att det inte är speciellt roligt. Förmodligen trodde de att det skulle vara en tjejfilm pga titeln och gjorde det hela till en tjejkväll. Som tur var var jag inne i filmen och störde mig inte så mycket på detta lilla störningsmoment.