Tyrannosaur

Titel: Tyrannosaur
Genre: Drama
Land: Storbritannien
År: 2011
Regi: Paddy Considine
I rollerna: Peter Mullan, Olivia Colman, Eddie Marsan, Ned Dennehy

Handling: Joseph, en plågad, självdestruktiv man omgiven av våld, finner hopp och räddning i Hannah, en kristen välgörenhetsarbetare. Från början ser han ner på hennes tro och hennes förmodade idylliska liv, men han inser snart att Hannahs liv är allt annat än fridfullt.

Omdöme: Jag kände att jag var beredd på vad det skulle vara för typ av film efter att ha sett Dead Man's Shoes (2004), som jag trodde hade samma regissör. Det stämde inte riktigt då den regisserades av Shane Meadows, däremot spelade Paddy Considine huvudrollen och var med och skrev manuset. Här är det han (Paddy Considine) som står för regi och manus och likheterna mellan filmerna finns helt klart där.



Något jag blev glad och lite överraskad över var att filmen inte bara handlade om Joseph (Peter Mullan) utan minst lika mycket om Hannah (Olivia Colman). Till en början ligger all fokus på Joseph och det står tidigt klart att han har aggressions- och alkoholproblem. Vad det är som plågar honom är inte helt uppenbart, men det är egentligen sekundärt. Han har ingen i sitt liv, och med tanke på att området han bor i har en massa andra idioter blir det lätt bråk. Den enda som inte tycker illa om honom är egentligen den snälla grannpojken.



En dag kliver han in i Hannahs secondhandbutik och filmen byter lite karaktär. Det handlar fortfarande om Joseph, men nu tar Hannah ett kliv in i hans liv och snart skiftar fokus även över till henne. Det här var helt klart något som gjorde filmen bättre och plötsligt blir fler karaktärer indragna och Joseph får någon annan att tänka på än sig själv. Hannah är en positiv person som kanske kan påverka Joseph, men hennes liv är inte en dans på rosor, något som snart blir smärtsamt uppenbart.



Jag hade väntat mig en bra prestation, men fick två, ja fler än så faktiskt. Peter Mullan och Olivia Colman som Joseph respektive Hannah är helgjutna i sina roller och gör filmen till vad den är. Nästan så att jag gillar Olivia Colmans prestation lite mer då hon spelar ut ett brett register medan Peter Mullan spelar en lite enformigare karaktär, även om han gör det bra. Min favoritkaraktär är dock Tommy, en av Josephs vänner, som spelas charmigt av Ned Dennehy. Varje gång han dyker upp får jag ett leende på läpparna. Utseendemässigt påminner han en del om Peter Fonda. Även Eddie Marsan som Hannahs make är passande och bra.



Det är lite intressant att de snälla/goda i filmen nästan är de som råkar värst ut. Här kommer liksom ingen undan, alla blir drabbade och indragna i de tuffa förhållandena. Jag gillar att även om filmen är ett starkt drama så finns det ljusglimtar och det är då bl.a. Tommy och grannpojken som står för dessa, men även några musikval som funkar perfekt vid väl valda tillfällen. Slutscenen och låten som spelas är dessutom perfekta och får en att känna sig nöjd med upplevelsen. Det är en oftast stark film, men även med ljus i tunneln om man tittar på rätt ställen. Paddy Considine har lyckats mer än väl i sin regidebut.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.0

Läs om mina upplevelser under visningarna på Stockholm Filmfestival

Om visningen: Kan inte komma på något störningsmoment eller annat från visningen. Jo, kanske förresten. Tyckte det luktade häststövlar eller liknande när filmen skulle ta och börja, men det var något jag snabbt kom att glömma bort då filmen med en gång krävde ens fulla uppmärksamhet.