The Beaver

Titel: The Beaver
Genre: Drama
Land: USA
År: 2011
Regi: Jodie Foster
I rollerna: Mel Gibson, Jodie Foster, Anton Yelchin, Jennifer Lawrence

Handling: Walter Blacks humör är lika svart som hans efternamn. Det går inget bra på hans företag, hans fru har fått nog och hans äldsta son hatar honom. Helt under isen, och mitt under starka självmordstankar, hittar Walter en handdocka i form av en bäver. Med plysch-djuret på handen kan han tala fritt ur hjärtat. Men samtidigt som Walter återfinner sig själv tar hans nya bäverpersonlighet snart över helt.

Omdöme: Walter Black (Mel Gibson) är en medelåldersman med fru (Jodie Foster), två söner och ett leksaksföretag som han ärvt av sin far och som inte går särskilt bra. Alla problem, med frun, äldste sonen och företaget, härstammar i Walters depression som gör att han helst sover bort dagarna och inte har någon energi eller lust att försöka göra något åt situationen med sitt företag. Allt förändras dock när han hittar en handdocka i form av en bäver som från och med det ögonblicket kommer vara en stor del av honom och styra hans liv.



Samtidigt som Walter försöker få ordning på sitt liv med hjälp av bävern har hans äldsta son Porter (Anton Yelchin) allt svårare att acceptera att han börjar bli allt mer som sin far. Som tur är träffar han den vackra och intelligenta Norah (Jennifer Lawrence) som får honom på lite andra tankar. Men allt är inte så enkelt visar det sig. Något jag är glad över är att filmen är allvarligare än jag hade trott på förhand. Det är ett familjedrama och inte något som bara skämtas bort.



Jag tycker Mel Gibson sköter sig bra i en roll som är svår att ta på allvar, men efter ett tag gör man det. Han visar kanske inte så mycket känslor, men då bävern hjälper karaktären att komma ut ur sitt skal så behöver man inte se en massa snyftande eller komiska scener. Jennifer Lawrence gillar jag i det mesta jag sett henne i och så även här. Hennes karaktär må inte vara den mest utmanande hon spelat, men hon funkar klart bra. En jag däremot har svårt för är Anton Yelchin som känns väldigt känslolös och svår att komma underfund med. Han saknar den glöd jag gärna ser i en sån här karaktär.



Jag trodde detta var Jodie Fosters regidebut, men det visar sig att hon redan på 90-talet regisserade två filmer. Att sätta en som Mel Gibson i huvudrollen känns som ett ganska vågat val med tanke på att han inte direkt blivit populärare på senare år, snarare tvärtom. Men han lär inte ha varit förstavalet för rollen utan det var Jim Carrey och Steve Carell. I mitt tycke känns det rätt med Mel Gibson om valet stod mellan dessa tre då han känns mer sliten och kapabel till något sånt här. Foster har lyckats bra med denna lite indieliknande film även om man kunnat få ut ännu lite mer och ökat stämningen i den.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.8