tisdag 27 december 2011

Beginners



Titel: Beginners
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 2010
Regi: Mike Mills
I rollerna: Ewan McGregor, Mélanie Laurent, Christopher Plummer, Goran Visnjic

Handling: Oliver träffar Anna bara några månader efter att hans pappa Hal gått bort i cancer. Förälskelsen fyller Oliver med minnen av pappan, som vid 75 års ålder kom ut som homosexuell efter att ha mist sin fru efter ett långt äktenskap. Hals nya liv som gay blev på samma gång omtumlande och fantastiskt, inte minst då han träffade en yngre älskare, men också för att far och son kom varandra nära för första gången. Något som nu får största betydelse för Olivers kärlek till Anna.

Omdöme: När jag bestämde mig för att se filmen var det främst för att se Christopher Plummer. Jag visste inget om handlingen, om filmen skulle vara bra eller vilka andra som spelade med. Därför kom det mesta som en överraskning. Ewan McGregor spelar Oliver som efter sin far Hals (Christopher Plummer) bortgång har svårt att gå vidare och skaka av sig sorgen han känner. Då träffar han den söta och mystiska Anna (Mélanie Laurent) på en fest och han vill gärna spendera mer tid med henne, samtidigt som tiden med henne får honom att tänka tillbaka på sin tid som liten och sin mor och far.



Det är delvis en autobiografi av regissören/manusförfattaren Mike Mills där man dels får följa Oliver och Anna som nyförälskade, dels Oliver med sin far Hal efter att han kommit ut som gay och dels en inblick i Olivers barndom där pappa Hal oftast var frånvarande och där han istället mest umgicks med sin mamma Georgia (Mary Page Keller). Något som slår mig väldigt tidigt är hur mycket filmen påminner mig om Woody Allen. Till stor del är det musikvalen som görs, men även huvudpersonen Oliver och hans förhållande till Anna, Hal och Georgia. Det finns en del kärlek, humor och värme filmen igenom och det är alltid kul när man inte förväntar sig så mycket av en film och det blir till något trevligt.



Filmen blir aldrig för mycket av något och jag gillar att man går så smärtfritt mellan de tre historierna. Lite kul var att jag kände igen skådespelerskan som spelar Anna, men kunde inte placera henne förrän efter halva filmen då jag kom på att hon spelade och var duktig i Inglourious Basterds (2009). Jag älskade verkligen hennes och Ewan McGregors relation under inledningen, utan att avslöja för mycket. De passade fint ihop och båda spelar bra. Fokus skulle vara på Christopher Plummer, men det visade sig alltså att han inte var den enda som stod ut. Tycker han gör bra ifrån sig i birollen, men trodde han skulle få en än mer minnesvärd roll. Också kul att Goran Visnjic spelar Hals pojkvän, något jag helt missade (att det var han).



Jag är glad för att filmen är seriös, även om den har lite tendenser till att kunna vara lite crazy, men inget överdrivet. Att filmen påminner en hel del om en Woody Allen-film ser jag som något positivt. Den innehåller dock inte den lättsamma tonen hans filmer brukar innehålla utan detta skulle kunna vara en av hans mer seriösa och allvarliga filmer. Tycker även Ewan McGregor kan vara lite okomfortabel i många filmer jag sett med honom, men här känns han bekväm och passande filmen igenom. Helt enkelt en trevlig liten film som lämnar en del spår efter sig utan att verkligen låta känslorna flöda.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2

4 kommentarer:

  1. Fint skriven recension :)

    Jag har den här hemma och nu poppade den upp några hack på ska-se-listan :)

    SvaraRadera
  2. Fiffi: Tackar, tackar :) Ja, gör det, se den. Ingen wow-upplevelse, men tror du kan gilla den.

    SvaraRadera
  3. Det här var en av mina favoritfilmer från 2011. Tror den kommer finnas med på min tio-i-topp. Jag gillade inte riktigt flickvänskaraktären, hon var liksom lite för perfekt. Men i övrigt. Helt fantastisk film, inte minst Plummer. Jag grät mig igenom filmen och blev faktiskt riktigt känslomässigt drabbad av den. Den var mer än bara "en trevlig film" för mig. Kanske var det att den var så personlig, byggd på regissörens egna upplevelser, som gjorde att den kändes äkta och ärlig, gick rätt in i hjärtat.

    så här skrev jag i somras:
    http://thevelvetcafe.wordpress.com/2011/07/28/in-an-empty-cinema-no-one-can-hear-you-cry/

    SvaraRadera
  4. Jessica: Verkligen kul att du gillade den så pass mycket (ska in och läsa alldeles strax). Den träffade mig kanske inte riktigt i hjärtat på samma sätt, men som du skriver var det mer än bara "en trevlig film".

    Flickvännen var ju inte perfekt, men jag vet vad du menar. Jag gillade hennes karaktär starkt under inledningen (när hon var tyst, haha). Tycker de var ett trevligt par utan att bli för sockersött.

    SvaraRadera