Titel: Man Hunt / Människojakt
Genre: Drama/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1941
Regi: Fritz Lang
I rollerna: Walter Pidgeon, George Sanders, Joan Bennett, John Carradine, Roddy McDowall
Handling: Året är 1939 och brittiske jägaren Thorndike är på semester i de bayerska bergen när han får Hitler i sitt sikte. Han tillfångatas och lämnas för döden, men lyckas fly tillbaka till London. Det dröjer inte länge förrän tyska agenter fått upp spåret och jagar honom...
Omdöme: Österrikiske regissören Fritz Lang gjorde flera hyllade filmer under sin tid i Europa, men flydde till USA 1934 där han fortsatte sin filmkarriär. I och med denna film gjorde han mitt under det pågående andra världskriget en ganska kontroversiell film för sin tid. Det hela börjar med att den brittiske jägaren Alan Thorndike (Walter Pidgeon) efter en jaktperiod i Afrika återvänder till Europa och befinner sig i de bayerska bergen. På långt avstånd får han genom sitt kikarsikte på sitt gevär syn på Adolf Hitler som befinner sig på terrassen på sitt residens.
Året är 1939 och andra världskriget är nära att bryta ut. Men Adolf Hitler är redan välkänd och hatad. Thorndike laddar sitt gevär, men blir överrumplad av en vakt, tillfångatagen och blir sedan torterad och förhörd gällande mordförsöket på führern. Förhörsledaren är major Quive-Smith (George Sanders), som jag förstår det en britt som blivit rekryterad alternativt flytt till Tyskland och blivit nazist. Hur som helst vill han ha en underskrift av Thorndike på ett dokument där han bekänner att det var den brittiska regeringen som skickat honom på uppdraget. Thorndike vägrar och lyckas fly, men det betyder inte att nazisterna tänker låta honom komma undan.
Jag trodde filmen skulle ha ombytta roller, alltså att huvudpersonen var jägaren och inte den jagade. Det är han iofs till en början, men snart är det han (Thorndike) som blir jagad. Lägg därtill att filmen inte utspelar sig i det tyska Bayern mer än inledningsvis utan främst i det gråa och trista London, ja då får iaf jag en lite annorlunda film än jag hade sett fram emot. Walter Pidgeon som Thorndike är bra i huvudrollen och påminner en hel del om Gregory Peck, stundtals till utseendet, men kanske främst rösten. Även Joan Bennett som tjejen han får hjälp av när han måste gömma sig i Londen är bra, främst hennes härliga naivitet. Bästa scenen mellan Pidgeon och Bennett är när de är tillsammans på en bro som är så där klassiskt bra.
Tyvärr känns det under stora delar av filmen som man inte riktigt vet vad man vill fokusera på. Främst är det lite lättsammare scener som förstör spänningen som man annars lätt hade kunnat skapa. En annan sak är historien mellan Pidgeon och Bennett som tar över allt mer under mittendelen av filmen och då står filmen och stampar på samma ställe allt för länge. Men när den sedan efter drygt en timme drar åt tyglarna blir den genast tät. Min favoritscen är när Thorndike blir jagad i Londons tunnelbana där fotot, spänningen och det mesta faller på plats. Men trots att filmen har några ljuspunkter hade jag förväntat mig en klart bättre film som helhet.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Den här låter ju ändå lite spännande som ett tidsdokument om inte annat.
SvaraRaderaSofia: Tycker det är en kul idé och visst funkar den till viss del. Tyckte väl mest att den kunde varit allvarligare och tätare än den blev. Fritz Lang är dock nästan aldrig fel :)
SvaraRaderaLåter lite smårafflande. Det händer allt för ofta att filmer tappar fokus och tar andra lite onödiga vägar.
SvaraRaderafilmitch: Den är smårafflande men alldeles för sällan tyvärr. Jag tycker dock man ska se den om man gillar eller tar sig an Fritz Lang för det är den värd. Men man ska inte förvänta sig fyrverkerier.
SvaraRadera