Margin Call

Titel: Margin Call
Genre: Drama
Land: USA
År: 2011
Regi: J.C. Chandor
I rollerna: Kevin Spacey, Paul Bettany, Jeremy Irons, Demi Moore, Stanley Tucci, Zachary Quinto, Simon Baker

Handling: Finansanalytikern Peter Sullivan kommer över information som pekar på att företaget riskerar att gå omkull. Det blir startpunkten för en berg-och-dalbanefärd med snabba finansiella och moraliska beslut som leder till att alla inblandade snart står på randen till en katastrof.

Omdöme: Med tanke på den finansiella situationen runt om i världen tar den här filmen upp ett högst aktuellt ämne och en inblick i spelet bakom kulisserna. Det är ingen ny Wall Street (1987) där man följer en het nykomling och en slug räv. Men det är samma värld och visst finns här den unge killen Peter Sullivan (Zachary Quinto) tillsammans med de gamla rävarna, inte minst Sam Rogers (Kevin Spacey) och John Tuld (Jeremy Irons).



Det hela börjar med att företaget varslar en stor del av sin styrka, i det här fallet 80% av avdelningen där Sam Rogers (Spacey) är chef. En av de drabbade är Eric Dale (Stanley Tucci) som efter 17 år i företaget får gå på stubben. Han är givetvis upprörd, men är även så pass trogen sitt företag att han ber Peter Sullivan (Quinto), som han varit mentor åt, att kolla en grej han jobbade med just när han blev uppsagd. Det visar sig handla om företagets överlevnad och så fort Peter meddelat sin närmste chef Will Emerson (Paul Bettany) är kaoset igång. Avdelningschefen Sam Rogers tillkallas, som i sin tur kontaktar sin chef Jared Cohen (Simon Baker). Och när inget annat återstår kallar man in det största hönset av dem alla - John Tuld (Jeremy Irons).



Historien utspelar sig under 24 timmar som inleder med att ha fokus på Eric Dale (Tucci) och man tror det ska handla om honom och hur han går vidare efter uppsägningen. Ska han hämnas kanske ? Det visar sig alltså istället handla om företagets överlevnad och för varje chef som tas in ökar spänningen i gruppen. Man väntar bara på att Jeremy Irons ska kliva in och ta över med sin auktoritära stil. Och det gör han i viss mån. Filmen saknar dock lite udd och kunde varit kraftfullare i sitt utförande. Kanske är det också för att ämnet som sådant inte intresserar en tillräckligt, men med det sagt håller filmen en hela tiden intresserad.



Det är annars en gedigen skara skådespelare där ingen gör bort sig eller känns fel i respektive roll. Det finns ingen att störa sig på trots att jag oftast har svårt för Paul Bettany och Demi Moore, och där Zachary Quinto lätt kunnat bli ett störningsmoment. Istället fungerar alla bra och det måste tillskrivas bra personregi av J.C. Chandor som även stått för manus i sin regidebut. Filmen hade lätt kunnat bli en Oscarsfilm med lite mer av den där udden jag efterfrågar. Stundtals tänkte jag lite på Michael Clayton (2009) som dock har en viktig sak som jag saknar här - thriller-känslan, paranoia, kanske något konspiratoriskt.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2