Pitfall

Titel: Pitfall / Fallgropen
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: André De Toth
I rollerna: Dick Powell, Lizabeth Scott, Raymond Burr, Jane Wyatt

Handling: John Forbes är trött på sitt 9 till 5 jobb. Han träffar Mona Stevens vars älskare har rånat en affär försäkrat av Forbes företag. Älskaren är i fängelse och Forbes faller för Mona. Problemet är bara att detektiven som Forbes satte på Mona blir besatt av henne.

Omdöme: Jag har genom åren sett ett par filmer med Dick Powell och han har en ganska säregen stil då han med kvick dialog och på ett ganska coolt sätt kör sin speciella stil. Det må inte alltid vara jättebra eller särskilt varierat skådespeleri, men det sticker ut. Så även här, speciellt till en början, då Johnny (Dick Powell) som är gift och har en son, är riktigt less på sitt inrutade och trista liv. Han vet exakt hur hans dag kommer se ut och när han kommer hem till frun. Men denna dag blir lite annorlunda och han ser sin chans att bryta sitt tråkiga mönster.



Eftersom han jobbar på ett försäkringsbolag har han satt privatdetektiven Mac (Raymond Burr) på flickvännen till en man som är skyldig försäkringsbolaget $10.000. Flickvännen är Mona (Lizabeth Scott) som Mac genast blivit förtjust i, men det är Johnny som får hennes uppmärksamhet när han besöker henne för att diskutera ärendet. Johnny har äntligen brutit sig fri från sin trista vardag, men frågan är hur högt pris han kommer få betala.



Mona visar sig inte vara en femme fatale man är van vid och förväntar sig. Det är faktiskt ganska skönt då den rollen blivit lite förutsägbar i många film-noir filmer. Men en sak hon har gemensamt med andra femme fatales är att det är hon som är spindeln i nätet, även om det är ofrivilligt. Filmen tar ganska lång tid på sig att bygga upp storyn och det är inte förrän det är dags för Monas kille att bli villkorligt frigiven som spänningen ökar. Nu har vi tre män som på ett eller annat sätt är inblandade med Mona - det kan inte sluta lyckligt.



Även om jag inte tycker det här tillhör någon av de bättre inom film-noir så har den alltså en ovanlig kvinnlig karaktär, men även en lite annorlunda upplösning. Det är en upplösning som inte är direkt stark eller minnesvärd, men igen, annorlunda. Man krånglar liksom inte till det och mycket har att göra med att Mona kör med öppna kort vilket alltså är högst ovanligt inom film-noir. Det lite tråkiga tycker jag är att Johnny inte får vara så där härligt cynisk genom hela filmen som han är inledningsvis.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.3