Rampart

Titel: Rampart
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 2011
Regi: Oren Moverman
I rollerna: Woody Harrelson, Robin Wright, Sigourney Weaver, Ben Foster, Ned Beatty

Handling: Året är 1999 i Los Angeles och polisveteranen Dave Brown kämpar både för att ta hand om sin familj, och för sin egen överlevnad.

Omdöme: Regissören Oren Moverman gjorde The Messenger (2009) med Woody Harrelson som jag inte fann särskilt bra, men välspelad. Därför hade jag inga direkta förväntningar eller förhoppningar på denna film även om jag hade läst att Woody Harrelson skulle göra en bra prestation. Han spelar Los Angeles-polisen Dave Brown som inte bryr sig om regler eller konsekvenser utan kör sitt eget race. Samtidigt har han två döttrar som behöver sin far och mår dåligt av allt som händer.



Det är en obehaglig bild som målas upp runt Dave Brown som är självdestruktiv och principfast. Han har inga problem att prata sig ur situationer och ljuger om det behövs, allt som oftast övertygande. Han är även påläst och vet en hel del, men även när han inte vet låter han trovärdig. Hans två döttrar har olika mammor, närmare bestämt två systrar. På något sätt har han lyckats hålla samman "familjen" genom att de två systrarna bor i hus bredvid varandra och han själv bor lite var han känner för det. Ingen vidare miljö för döttrarna där den äldre dottern inte har mycket över för sin far.



Det är en ganska så konstig miljö där vi egentligen inte har några sympatiska karaktärer, varken systrarna (lika med ex-fruarna), döttrarna, kollegorna eller några av de andra kan jag se som sympatiska. Alla har sina mörka och onda sidor. Trots det, eller kanske pga det, sympatiserar man nog mest med just Dave som gestaltas alldeles förträffligt av Woody Harrelson. Det är förmodligen hans allra främsta prestation jag sett honom göra. Jag brukar främst tänka på honom som en lättsam, underhållande och trevlig person, men så är det inte riktigt här. Samtidigt förstår man hur karaktären funkar och det är liksom han mot hela världen, det är väl så han själv upplever det.



Regissören försöker vara lite konstnärlig på sina håll utan att egentligen lyckas. Det är framförallt en scen där kameran hela tiden snurrar och man följer tre personer vid ett bord. Men istället för en lång tagning innehåller den en massa klipp och det känns då helt onödigt att ha scenen på det sättet. Nattklubbsscenen lyckas man däremot ganska bra med. Historien påbörjar en hel del som den inte riktigt avslutar och detta brukar jag inte ha några större problem med om man själv ska dra slutsatser. Men i det här fallet hade det nog hjälpt filmen om den kunnat dra ihop säcken på ett bättre sätt. Jag gillar trots allt filmen mer än jag hade trott och mycket är tack vare Woody Harrelson.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.2