Underneath

Titel: Underneath / Insider
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: Peter Gallagher, Alison Elliott, William Fichtner, Elisabeth Shue, Joe Don Baker

Handling: Michael Chambers återvänder hem till sin hemstad för sin mors bröllop. Michael försvann från sina spelskulder och sin flickvän Rachel för några år sedan och tvingas nu ta itu med allt gammalt groll som fortfarande finns under ytan.

Omdöme: När filmens förtexter rullar fram står det att det är baserat på en bok med namnet "Criss Cross". Jag är då ganska säker på att det är en remake eller nyversion på Criss Cross (1949), en film-noir med Burt Lancaster som har ett minnesvärt slut, men som borde varit bättre. När så filmen kommer igång är grundstoryn densamma och jag känner att det är trist att jag vet hur det kommer sluta, även om jag alltså vet att jag kommer gilla slutet. Vägen dit är ändå ganska intressant då Steven Soderbergh leker en del med fotot och färgerna, något jag tycker är kul och snyggt.



Förutom det intressanta fotot som bjuder på en del godbitar gillar jag även musiken av Cliff Martinez som jobbat en hel del tillsammans med Soderbergh och även fick sin första chans med honom när han gjorde sin regidebut med Sex, Lies, and Videotapes (1989). På senare tid har han gjort musiken till Drive (2011) och Contagion (2011). Det är skön musik som aldrig blir för skrikig och där man känner att något liksom är på gång. Martinez var bl.a. trummis åt bandet "Red Hot Chili Peppers" innan han alltså började komponera filmmusik.



I huvudrollen som Michael syns Peter Gallagher som mest känns som en TV-skådis, men han gör inte bort sig. Man får följa honom i nutid och tillbakablickar, något som till en början känns lite rörigt då man tror att en del flashbacks är tillbakablickar när de i själva verket utspelar sig framåt i tiden. Efter ett tag klarnar det dock och man får grepp om vem Michael är och varför han för några år sen lämnade sin familj, flickvän och allt annat. Det är ett lite intressant sätt man valt att berätta historien på och håller intresset uppe trots att det inte händer så värst mycket.



En timme in tar filmen lite fart och intrigen tätnar mellan Michael, hans ex-flickvän Rachel (Alison Elliott), hennes kriminelle man Tommy (William Fichtner) samt Michaels nya tjej Susan (Elisabeth Shue). Jag hade personligen gärna sett Elisabeth Shue fått den större rollen som Rachel då jag gillar henne och hon är bättre än Alison Elliott som känns ganska medelmåttig. Något som glädjer mig är att slutet inte alls är likadant som i 1949-års film, även om det lutar åt det. Trots att man hade ett bra slut där tycker jag man lyckats väl med slutet här som är helt annorlunda, men fortfarande bra.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.2