Titel: The Artist
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: Frankrike/Belgien
År: 2011
Regi: Michel Hazanavicius
I rollerna: Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman, James Cromwell
Handling: Hollywood, slutet av 20-talet. Stumfilmsstjärnan George Valentin är övertygad om att biobesökarna älskar honom nog mycket för att han ska kunna fortsätta göra stumfilm. Samtidigt förälskar han sig i nykomlingen Peppy Miller, en av de som får sitt genombrott i och med ljudfilmen.
Omdöme: Att göra en film på det här sättet är både vågat och definitivt inte vad man förväntar sig av dagens filmindustri. Att göra en svartvit stumfilm om Hollywood och ha franska skådespelare i de båda huvudrollerna, regisserat av en fransman, det förväntar man sig inte heller. Intressant nog har de tre - regissören Michel Hazanavicius, manliga huvudrollen Jean Dujardin och kvinnliga huvudrollen Bérénice Bejo, gjort en film tillsammans tidigare, nämligen OSS 117: Le Caire nid d'espions (2006). Den gången var det en Bond-fars, denna gång alltså något helt annat.
Man har lyckats väldigt bra med att fånga den gamla känslan som man hade i stumfilmerna där ansiktsuttrycken och gesterna var minst lika viktiga som musiken och det visuella. Jean Dujardin lyckas exceptionellt väl med detta och det enda man önskat hade varit att filmen igenom varit så komisk och lättsam som första halvtimmen. När sedan filmen blir allvarligare tappar också filmen lite av sin charm och magi. Bérénice Bejo funkar också mycket bra och de två har fint samspel. Det är dock Dujardin som är den stora stjärnan, kanske tillsammans med hunden då.
En stumfilm måste ha bra och passande musik för att väcka känslor till liv. Och det lyckas man bra med filmen igenom. Det är musik i princip i varje scen. Det är en blandning av dåtidens takter och lite modernare, men hela tiden gjort på ett smakfullt sätt som passar det som händer. Men man ska ha klart för sig att all musik inte är komponerad för filmen. Här har man nämligen vacker, och mycket passande, musik från Vertigo (1958) av Bernard Herrmann, som ju var Alfred Hitchcocks gamle vapendragare. Den funkar väldigt bra, men samtidigt är det så välkänd musik att man blir lite tveksam till om man inte kunde komponerat något liknande eller i samma stil istället.
Filmen som helhet är bra. Det är främst det komiska som sticker ut, att man verkligen lyckats med att återskapa eran och faktiskt vågat göra en film på det här sättet. Sättet man avslutar filmen på är minst sagt smart. Något som definitivt får en att känna sig nöjd med helheten. Samtidigt kan man tycka att man borde fått ut mer av filmen, speciellt med tanke på att man faktiskt lyckats så väl med att bygga upp hela atmosfären och karaktärerna. Filmen gav mig inte den där känslan av att vara helnöjd, men trots det en film som är lätt att tycka om.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.5
Så du har du redan sett den? :)
SvaraRaderaDet här är en sån där film som man "ska" se fast kanske inte är något att göra vågen åt. Men visst är det modigt att göra en film som denna i dessa tider när det bara verkar vara effekter och blockbusterdollars som räknas. Och mod ska premieras.
Fiffi: Absolut ska man se den. Tror den tilltalar oss filmintresserade lite mer än den vanlige biobesökaren.
SvaraRaderaOch det är kul med något lite nytt som detta. Att gå tillbaka till det gamla är ett skönt sätt att hedra filmens historia, speciellt som man gör det på ett så charmigt sätt.
Jag hade inte riktigt lyckats greppa vad den här filmen handlade om, men det här låter väldigt spännande. Tack för konsumentupplysningen.
SvaraRaderaSofia: Jag var inte heller helt säker på vad den skulle gå ut på då jag hållit mig undan all info. Men helt klart en charmig film som nog går hem hos de flesta som älskar film.
SvaraRaderaOch det hade du ju helt rätt i :) Däremot är jag inte säker på att jag tycker att det är så vågat att göra en ny stumfilm. Fast smart med tanke på att engelsk text kunde göra den nominerbar för bästa film.
SvaraRaderaSofia: Fast jag tycker att det är ganska vågat att göra en svartvit stumfilm med tanke på att det inte kommer locka de unga eller de som tycker det låter tråkigt.
RaderaFilmen lyckades dock, eftersom den gjordes på rätt sätt, att charma publiken världen över.