Titel: Blow Out / Vittnet måste tystas
Genre: Mysterium/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1981
Regi: Brian De Palma
I rollerna: John Travolta, Nancy Allen, John Lithgow, Dennis Franz
Handling: Jack arbetar som ljudtekniker och är ute i natten för att spela in lite lämpliga ljudeffekter till en skräckfilm. Det han fångar upp på bandet är dock tillräckligt skrämmande i sig, en bil som störtar ner från en bro. Han lyckas rädda den unga kvinnan Sally ur bilen, men inte McRyan, den förmodade framtida presidenten, som dör i olyckan. Jack upptäcker snart att det hela kan vara en konspiration som tystas ner.
Omdöme: Jag hade sett denna Brian De Palma-film ett par gånger tidigare, men det är en trevlig film att återbesöka. De Palmas förstahandsval för huvudrollen lär ha varit Al Pacino. Men när han inte var tillgänglig fick John Travolta rollen som Jack Terry, som han hade haft i en biroll i filmen Carrie (1976). Även den kvinnliga huvudrollen gick till en som hade biroll i nämnda film, nämligen Nancy Allen. Hon hade även varit i Dressed to Kill (1980) som var De Palmas film innan denna.
John Travolta är en av få i filmen som känns som man kan ta på allvar, och hans karaktär. Han lär ha lidit av sömnlöshet under inspelningen vilket kan bidra till varför han precis som sin karaktär blir allt mer sliten genom filmen. Quentin Tarantino lär ha varit ett stort fan av filmen och Travoltas prestation att det gav honom rollen i Pulp Fiction (1994). Med Nancy Allen är det svårare. De Palma hade uppenbarligen bra koll på henne sedan tidigare och kände att hon skulle passa här. På ett sätt känns hon dålig, men samtidigt inte då hennes karaktär ska vara korkad och naiv, vilket hon lyckas spela väldigt bra.
I birollerna använder sig De Palma av två favoriter som dykt upp i flera av hans filmer. Det är John Lithgow som den psykopatiska mördaren som är lite "over-the-top" och inte riktigt kan tas på allvar, även om han är lite creepy. Detsamma gäller Dennis Franz som spelar en lurendrejare som försöker tjäna pengar på incidenten. Även hans karaktär är lite åt det lättsammare hållet så man mest måste skratta åt honom. Dessa lättsammare karaktärer tillsammans med filmens stämning gör att man inte riktigt kan ta det hela på allvar, trots att den definitivt är mystisk och på sina håll spännande.
Ska man jämföra med någon film så kommer givetvis The Conversation (1974) på tal då även den handlar om ljudupptagning och ett mysterium. Den där paranoian och det konspiratoriska man ofta fick till så ypperligt i 70-tals filmerna får man väl inte riktigt fram här, även om det finns där. Jag tror det mest beror på att man valt att spela på mysteriet och även sidohistorien med John Lithgow som mördaren som försöker "täcka över" historien istället för att ha en organisation eller liknande som man känner är starka och mäktiga.
Det som istället funkar bäst filmen igenom är det genomtänkta fotot som alltid varit lite av ett signum för De Palma. Med inspiration från Alfred Hitchcock har han i flera filmer skapat visuellt ögongodis med snygga kameraåkningar och lösningar som tyder på en stor mängd lekfullhet. Filmen i sig lider av att inte vara så allvarlig vilket då bl.a. kan ses i karaktärerna, men även höras på musiken som är av blandad kvalité. Det är inte så bra som det borde ha blivit, men tillräckligt intressant för att man ska bli fascinerad av den.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.2
Kul att du skrev om den här. Jag fick för mig att jag skulle se den för många herrans år sedan men det blev aldrig av. Sen glömde jag bort den ända tills nu. Kanske skulle ge den en chans i alla fall, den verkade ju helt okej :)
SvaraRaderaFiffi: Se den för Travoltas skull. Faktiskt lite osäker på om du skulle gilla den. Men kul vore det :)
SvaraRaderaJag såg den här för en massa år sen i en sommarstuga i Dalarna då den visades på SVT. Jag gillade den. Tyckte den var spännande, just det där med detektivarbetet med ljudupptagningen.
SvaraRaderaVar det så också att filmens titel anspelar lite på Antonionis Blow-Up (som jag vet att du gillar... inte, speciellt slutet).
Jojjenito: Jo visst är det så. Tänkte faktiskt skriva om det i texten, men det blev inte av. Det är lite av en nyversion av 1966 års film där man ju hade foton istället för ljud som bevis. Och ja, den hatade jag, haha, speciellt slutet då ;)
SvaraRaderaApropå det så måste jag se om Blow-Up. Minns den som seg, märklig men ändå sevärd. ;)
SvaraRaderaJojjenito: Seg, ja. Märklig, ja. Sevärd, nej.
SvaraRaderaSe hellre denna, I beg you ;)
Alltså, jag har ju sett båda så det handlar mest om vilken jag ska se om. Och den jag minns minst av, det är Blow-Up så då blir det den jag ser om, om jag ser om nån. ;)
SvaraRaderaJojjenito: Klart du bestämmer ;) Klart att om du minns mer av denna så kan det vara roligare att se om mimarna :D
SvaraRaderaDe-Palma är en regissör som jag har MYCKET svårt för. Hans filmer har en tendens att vara både trista och självgoda. Min bror som håller med mig om detta menar dock att just den här filmen är undantaget. Får nog lov att ge den ett försök.
SvaraRaderafilmitch: De Palma är en regissör som blandat och gett genom åren. Jag kan förstå att han inte går hem hos alla. Han har både gjort riktigt bra filmer av kvalité, men även flera av blandad kvalité där regin inte riktigt är på topp.
SvaraRaderaHoppades personligen han skulle komma tillbaka i och med The Black Dahlia (2006), men den strulade han bort trots bra grundstory.