
Titel: Bridesmaids
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2011
Regi: Paul Feig
I rollerna: Kristen Wiig, Maya Rudolph, Melissa McCarthy, Rose Byrne
Handling: Annies liv är en enda röra. Men när hon får reda på att hennes bästa vän Lillian är förlovad har hon inget annat val än att tacka ja till uppdraget som hennes brudtärna. Trots att Annie både är kärlekskrank och pank bluffar hon sig genom de dyra och bisarra ritualerna inför bröllopet samtidigt som hon får uppleva konkurrens om den närmaste vänskapen till Lillian.
Omdöme: Vad jag tror när jag ska ta och se filmen är att det ska vara en The Hangover (2009) för kvinnor. Alltså att ett gäng vänner ska ha kul och saker går snett när de festar i Las Vegas eller liknande. Mycket riktigt visar det sig att exakt detta händer en bit in i filmen - vännerna (och ovännerna) hoppar på ett plan mot Las Vegas och jag känner att det bara kommer gå utför. Som tur är går man sin egna väg och de flesta likheterna med nämnda film slutar där.

Till en början skakar jag mest på huvudet åt skämten och tänker "ska det vara den här nivån på hela filmen så är det definitivt inte en film för mig". Som tur är förändras min inställning efter ett tag då jag finner mig småskratta åt ett par situationer som Annie (Kristen Wiig) hamnar i. Eller rättare sagt, som hon försätter sig i. Hon är energisk och god vän till Lillian (Maya Rudolph) som ska gifta sig. Men det visar sig att hon inte har någon vidare koll på sitt liv och följer inte mallen för en helt "normal" kvinna, vilket givetvis bara är kul.

Kristen Wiig är helt klart filmens stjärna. Inte bara för att hon har huvudrollen och gör en bra prestation, utan även för att hon varit med och skrivit manuset. På det stora hela funkar filmen bra, skämten likaså. Det finns några scener som känns lite utdragna där man liksom känner att det blir för mycket. Som tur är händer det bara två-tre gånger. Jag är även glad att Melissa McCarthy i rollen som Megan (syster till brudgummen) visar sig vara en skön karaktär och inte irriterande som jag först tror.

En sak jag gärna hade varit utan var det utomordendligt jobbiga brittiska syskonparet Annie bor ihop med. För egen del fyller de absolut noll funktion och skulle uppenbarligen ge en del obekväma skratt/ögonblick, men de blev i det närmaste outhärdliga. Som tur var fick de ingen betydande roll på det stora hela och man kunde lätt glömma bort dem, speciellt som man avslutar filmen med ett skönt 80-tals bröllop som liksom var pricken över i:et. Inget extraordinärt, men i genren och med tanke på förväntningarna blev det till två trevliga timmar.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
Vad kul att den i alla fall i det stora hela föll dig i smaken! Jag gillade också hur man hela tiden behöll ambivalensen hos McCarthy och därmed höll sig i från den förväntade vägen (och humorn). Däremot tyckte jag att de brittiska syskonen var ett par bisarrt sköna bikaraktärer. För min del bidrog de i alla fall mer till humorn än samspelet mellan de två mindre brudtärnekaraktärerna.
SvaraRaderaSofia: Håller med om McCarthy. Känns som de gick ut hårt med karaktärern för att sedan bli allt enklare att tycka om vilket nog var smart.
SvaraRaderaHmm, jag störde mig fortfarande på brittiska syskonen, sorry ;) Där kändes det att de försökte få billiga skratt och det funkade inte på mig.