Crossing Delancey

Titel: Crossing Delancey / Kärlek på Manhattan
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1988
Regi: Joan Micklin Silver
I rollerna: Amy Irving, Peter Riegert, Jeroen Krabbé, David Hyde Pierce

Handling: Isabelle är en attraktiv, självständig kvinna i 30-årsåldern. Hennes judiska mormor tycker dock att det är dags för Isabelle att gifta sig med en trevlig, judisk man.

Omdöme: Isabelle (Amy Irving) är en 33-årig kvinna som jobbar i en bokaffär i New York. Hon är omgiven av författare och publicister, trivs med sitt jobb och har goda vänner. Men hon har ingen man i sitt liv, något hon egentligen inte har några problem med. Hennes mormor är dock av den gamla skolan och som hängiven judinna ser hon till att hennes väninna fixar ihop Izzy, som hon kallas, med en trevlig, judisk man. Och Sam Posner (Peter Riegert) är just detta. Men Izzy har ögonen och hjärtat på annat håll, nämligen författaren Anton Maes (Jeroen Krabbé).



På sätt och vis är vissa saker lika You've Got Mail (1998) där vi också har en kvinna som jobbar i bokhandel (äger i det fallet) och försöker hitta kärleken och även har en scen där de träffas på ett café på ett liknande sätt. Men där slutar egentligen likheterna. Det här är inte en superromantisk film, inte heller särskilt rolig. Den känns mer 90-tal än 80-tal, men samtidigt avslöjar 80-tals musiken dess rötter.



Amy Irving är ingen superkänd skådespelerska, men var under denna tid gift med en viss Steven Spielberg. Hon funkar bra filmen igenom, men har ingen direkt sprakande kemi med någon av sina två kärleksintressen. Detta beror nog främst på att Anton Maes är den hon genast finner attraktiv och intressant, men inte har mycket gemensamt med. Medan Sam Posner inte fångar hennes intresse får början, men har något lockande över sig. Beslutet är inte helt enkelt och det utvecklas inte riktigt som man tänkt sig. Inte ens Izzy är en perfekt person, vilket är lite ovanligt att se, men även realistiskt.



Det här är inte en direkt minnesvärd film. Det blir kanske lite för mycket fokus på de typiska judiska situationerna, och det är egentligen inget fel i det, men det känns som man använder det för mycket. Det blir även en del utfyllnad som inte riktigt för handlingen framåt. Här finns ett par trevliga scener, men även lite irritationsmoment i form av mormorn och framförallt hennes skrikiga och excentriska väninna. När filmen slutar känner man sig tom, det har helt enkelt inte gett tillräckligt många trevliga ögonblick.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.6