Light Sleeper

Titel: Light Sleeper
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1992
Regi: Paul Schrader
I rollerna: Willem Dafoe, Susan Sarandon, Dana Delany, David Clennon

Handling: En droglangare med rika klienter har börjat fundera över de moraliska aspekterna i sitt förvärv. Han är själv en f.d. narkoman och har inte kommit över det faktum att hans flickvän lämnade honom. Paret som han jobbar åt med att sälja droger börjar oroa sig över hans mentala hälsa och hur han sköter sitt jobb. Samtidigt har någon mördat en ung kvinna i vad som verkar vara en drogrelaterad situation.

Omdöme: Regissören (och manusförfattaren) Paul Schrader är främst känd för sitt manus till Taxi Driver (1976), men det är inte det enda manuset han skrivit där man verkligen utforskar psyket hos en människa. Här är ett exempel på en inte lika känd film som drar in tittaren på ett nästan hypnotiskt vis. Det är inte bara huvudkaraktären som framkallar denna känsla, hela filmen har en slags dragningskraft.



John LeTour (Willem Dafoe), oftast bara kallad Tour, har under en längre tid langat droger åt Ann (Susan Sarandon). Hon har inriktat sig på rika och oftast inflytelserika klienter och Tour är hennes kontakt med dem. Tour har sedan flera år tillbaka slutat med att använda droger själv, men har alltså svårt att bryta sig loss från "yrket" som langare. Han är duktig på det han gör och klienterna litar på honom.



Det är en stämning man kan ta på. Man har inte bara en ytterst välskriven karaktär som Willem Dafoe spelar riktigt bra (en favorit för övrigt) utan även några viktiga ingredienser som gör väldigt mycket för att man ska komma in i den rätta stämningen. Det är bl.a. musiken som jag faller för lite extra. Musiken står Michael Been för med sitt band The Call och sätter verkligen sin prägel på filmen. Lite synth, gitarr och saxofon i en skön mix. Från början var det tänkt att man skulle använda sig av Bob Dylan-musik, men Schrader och Dylan kunde inte komma överens om användandet av hans låtar.



En annan sak som jag tycker funkar väldigt bra filmen igenom är en enkel, men viktig detalj att sopåkarna gått i strejk i New York. Detta medför att soporna på trottoarerna blir allt fler och det är på sätt och vis symboliskt för hur Tours liv ser ut. Han har inte mycket pengar undanstoppade för framtiden och eftersom Ann planerar att börja med lagliga affärer inom kort har han inte mycket hopp. Nej, det här är en "trevlig" film, även om den är ganska dyster och mörk.



Willem Dafoe förtjänar mer uppmärksamhet för sitt skådespeleri och sin karriär, speciellt när man ser sådana här lite bortglömda filmer där han är lika bra som vanligt. Och Susan Sarandon, som jag vanligtvis inte är så förtjust i, funkar även hon bra i en för henne lite ovan roll. Även kul att då okända Sam Rockwell och David Spade dyker upp i små roller. Det finns mycket att gilla med filmen, inte minst prestationerna, stämningen, musiken och budskapet. Kanske att filmen kunde slutat någon minut tidigare än den gör, men det är en "humör"-film som ska ses vid rätt tillfälle.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.7