Titel: Mad Max
Genre: Action/Thriller
Land: Australien
År: 1979
Regi: George Miller
I rollerna: Mel Gibson, Joanne Samuel, Hugh Keays-Byrne, Steve Bisley
Handling: I ett framtida Australien härjar ett fruktat MC-gäng. När de utnämner polisen Max Rockantansky till sin fiende och bränner en MC-polis bestämmer sig Max för att sluta arbetet för att på så sätt skydda sin familj, men MC-gänget har inte gett upp...
Omdöme: Av någon anledning såg jag uppföljaren Mad Max 2: The Road Warrior (1981) först. Kanske för att den skulle vara den bästa i serien. Detta kom att bli Mel Gibsons genombrottsfilm och även en av hans allra första filmer. Att han skulle bli känd som Mad Max visar sig stämma ganska bra med Mad Mel i verkligheten.
Något jag tänker på ganska tidigt är att det är en australiensisk film, men alla pratar "vanlig" amerikansk engelska. Förklaringen visar sig vara så enkel att samtliga röster dubbades till amerikansk engelska när filmen kom i USA. En av anledningarna var att man skulle förstå vad de säger, men än viktigare var att originalljudet lär ha varit så dåligt att man ofta inte hörde vad som sades. Även om det inte stör allt för mycket känns dialogen lite träig rakt igenom.
Är det något den här filmen har som är lyckat så är det biljakter, krascher och stunts. För ska man vara ärlig är själva filmen i sig inte så värst bra. Det är iofs lågbudget och en exploitationsfilm, så filmmakarna ska ha en eloge för att ha gjort en så pass underhållande film som det faktiskt är på sina håll. Främst är det filmens sista tjugo minuter som gör filmen till vad den är. Det är då Max (Mel Gibson) får visa sin rätta sida. Hade det inte varit för denna avslutande del hade filmen varit allt annat än godkänd, men nu får man iaf ut något av den.
2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
För mig är Mad Max urtypen av en film med prefixen "kanske inte så väldans bra" (för att uttrycka det milt). Sannorlikt skulle denna få känna på storsläggan om jag fick för mig att se om den, vilket jag hoppas att jag aldrig får ;)
SvaraRaderaFiffi: Haha, SÅ dålig tyckte jag iofs inte att den var, men bra var den inte under stora delar. Dock kan jag förstå om många tycker det här är en skön kultfilm.
SvaraRaderaDäremot är uppföljaren mycket bättre, även om jag inte är så förtjust i det postapokalyptiska som många gillar (vilket man till stora delar slipper här).
Första filmen är till början rätt långtråkig, men när man kommer in i den så blir den riktigt bra. Håller med om att slutsekvensen är det som gör filmen. 2:an är mycket mer action. Däremot tycker inte om vissa karaktärer i den och uppskattar nästan mer den avskalade stilen i den första filmen.
SvaraRaderaFilmmedia: Jag håller nog faktiskt med dig. Det var ett tag sen jag såg tvåan, men minns också att jag störde mig på vissa karaktärer. Den har ju större budget så man kunde ösa på lite mer i den. Men avslutningen på första filmen är bra. Och så brukar jag gilla när det är lite avskalat, typ Liftaren (1986).
SvaraRaderaDet går ju inte att komma ifrån att serien (men ffallt tvåan) ändå har varit ganska inflytelserika. Synd bara att George Miller inte riktigt lyckats upprepa succén, hur charmig Babe nu än var...
SvaraRaderaSofia: Det har du rätt i, Mad Max har ju blivit välkänd för filmälskare världen över så något rätt måste de ha gjort.
SvaraRaderaDet här var ganska trist lång väntan till action. 2:an är mycket bra :) 3:an ska man tala tyst om. Brukar ignorera dess existens.
SvaraRaderafilmitch: Exakt, det tar allt för lång tid innan man kommer till "godiset" under sista 15-20 minuterna. Men det är lite för sent då.
SvaraRadera