One False Move

Titel: One False Move
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Carl Franklin
I rollerna: Bill Paxton, Billy Bob Thornton, Cynda Williams, Michael Beach

Handling: De gjorde det för pengarna. För makten. Och för sitt höga nöjes skull. Två hänsynslösa knarkhandlare begår ett brutalt massmord i Los Angeles och måste fly ut ur staten hals över huvud. Deras vackra medbrottsling Fantasia har sin hemtrakt Arkansas som destination, vilket för dem utan att veta det rakt in i lejonets kula.

Omdöme: Innan Billy Bob Thornton hade slagit igenom på allvar som skådespelare skrev han manus. Detta kom att bli hans genombrott då han inte bara visade prov på sin talang som skådespelare utan även som manusförfattare. Några år senare kom han att vinna en Oscar för bästa manus för Sling Blade (1996) där han även regisserade och hade huvudroll (Oscarsnominerad). Men det var alltså denna film och speciellt hans manus som gjorde att Hollywood fick upp ögonen för honom.



Tre personer rånar och dödar ett par människor för droger och pengar. De är Fantasia (Cynda Williams), Ray (Billy Bob Thornton) och Pluto (Michael Beach) där Ray och Pluto känner varandra från kåken medan Fantasia är Rays flickvän. Fantasia är vanligtvis en skötsam tjej, men hon har blivit indragen i det hela pga Ray och det faktum att hon håller på med droger, precis som Ray. Ray kan inte hålla huvudet kallt och är en ond typ. Likaså är Pluto väldigt elak, men på ett helt annat vis - han är nämligen iskall och intelligent.



Jag hade sett filmen tidigare då jag trodde mig ha hittat en liten pärla. Förväntningarna var dock aningen för stora då jag förväntade mig något lite mer fartfyllt. Eftersom jag inte mindes mycket alls var jag nyfiken på om filmen skulle funka bättre med mindre förväntningar. Svaret är definitivt ja. Här finns ett välskrivet manus som dels låter en följa de tre misstänka och dels följa poliserna som är dem på spåren, inte minst Dale Dixon (Bill Paxton) som är sheriff i Fantasias lilla hemstad.



Förutom det välskrivna manuset får vi ett par gedigna rollprestationer där självklart Billy Bob Thornton är mest minnesvärd. Jag småskrattar varje gång jag ser honom med sin hästsvans. Han påminner mig om en blandning av hans karaktär i Bad Santa (2003) och Samuel L. Jackson i Jackie Brown (1997). Sen har jag alltid gillat Bill Paxton och han passar perfekt som småstadssheriffen som är lite naiv, pratglad och trevlig, men som även har en allvarligare sida.



Filmen är mörk rakt igenom, men har hela tiden en lättsammare ton som kommer fram genom de sköna karaktärerna som Thornton och Paxton spelar. Det är denna balans mellan gott och ont som också genomsyrar filmen som man inte vet vart den ska leda. Det är definitivt en story som byggs upp inför avslutningen. Den har ett långsammare tempo, men inte utan att man tappar intresset för en stund. Jag önskar att Billy Bob Thornton skulle skriva fler manus då han uppenbarligen kan sin sak. Och när en film har en så härlig referens till Hitchcock och hans North by Northwest (1959), då får den pluspoäng av mig.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2