Titel: Silkwood
Genre: Drama
Land: USA
År: 1983
Regi: Mike Nichols
I rollerna: Meryl Streep, Kurt Russell, Cher, Craig T. Nelson, Bruce McGill, Fred Ward, Ron Silver, Charles Hallahan, David Strathairn
Handling: Baserat på verkliga händelser. Karen Silkwood jobbar på en fabrik som tillverkar kärnbränsle. Alla som jobbar där är medvetna om riskerna som finns men företagsledningen försäkrar dem om att säkerheten är den bästa tänkbara, men det är desvärre inte riktigt sant. Karen börjar ifrågasätta anläggningens säkerhet och blir medlem i fackföreningen, men hennes efterforskningar och engagemang uppskattas inte av alla.
Omdöme: Denna femfaldigt Oscarsnominerade film missade att kamma hem någon Oscar, men frågan är om Meryl Streep ändå inte borde ha vunnit sin tredje Oscar för mycket bra är hon. Hon spelar Karen Silkwood som tillsammans med pojkvännen Drew (Kurt Russell) och bästa vännen Dolly (Cher) både jobbar och bor ihop. Arbetsdagarna är ganska trista, enformiga och alla vet vad de ska göra, men ändå har de bra gemenskap och kul ihop.
Karen är en kvinna med två sidor. Hon kan vara riktigt bitchig och envis samtidigt som hon kan vara lätt att tycka om och älskvärd. Dessa två sidor ger henne problem både i jobbet och privat. När hon inser att riskerna med att jobba på anläggningen är större än de anställda informerats om går hon med i fackföreningen för att försöka få arbetarnas röst hörd. Men det tär också på förhållandet till Drew, Dolly, arbetskamraterna och arbetsgivaren. Hon kommer under denna period nära fackrepresentanten Paul Stone (Ron Silver) som gör vad han kan för att få Karens röst hörd. Samtidigt ökar spänningen mellan Karen och hennes arbetsgivare, främst chefen Hurley (Bruce McGill) som självklart vill tysta ner bristerna i säkerheten.
Jag tänker tidigt på The China Syndrome (1979) där man ju har ett kärnkraftverk som har problem med säkerheten. Här är det inte riktigt samma typ av säkerhet, men trots allt finns likheterna där. Men här ligger främst fokus på Karen Silkwood och då kommer dramat på det mänskliga dramat före jakten på den sensationella storyn. Det funkar i båda fallen, men här blir det tyvärr lite för utdraget där man gärna hade kunnat korta ner speltiden från de 2.10. Just det, filmen utspelar sig 1974 och det märker man främst på Streeps och Chers frisyrer.
Jag har nämnt Meryl Streep som ger en Oscarsvärdig prestation, men filmen är rakt igenom fylld med bra prestationer där halvkända ansikten dyker upp i biroller. Kurt Russell gör kanske ingen Oscarsprestation, men han har ett fint samspel med Streep och Cher och de känns som vänner på riktigt. Cher fick en Oscarsnominering för bästa biroll och hon känns inte alls så divig som man kan tro med tanke på hennes karriär som sångerska. Hon är avskalad, spelar definitivt inte på sin sexighet och spelar dessutom lesbisk. Hade hon haft en lite större roll med fler repliker hade det förmodligen lett till en Oscar.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.1
Cher är faktiskt en underskattad skådespelerska, just nu kan jag inte påminna mig någon av hennes filmer där hon är riktigt dålig. Och gamle Ron Silver, han brukar vara underhållande :)
SvaraRaderaHur står den sig mot Erin B? Känns som att det är lite samma typ av upplägg -- ensam kvinna mot Systemet och allt det där.
Sofia: Tycker Cher faktiskt är duktig här, värd sin nominering. Hon gjorde inte många filmer, men vann en Oscar plus en nominering. Ron Silver ja, han kunde spela både slemmig och charmig, en bra birollsskådis.
SvaraRaderaHar faktiskt inte sett Erin B. Har väldigt svårt för Julia Roberts vilket är en av orsakerna :) Tror personligen denna är bättre, men jag tänkte faktiskt på den då de lär vara lite lika precis som du säger. Men denna är nog mörkare.
Ja, gillar man inte Julia kan förstås Erin vara lite svårsmält ;)
SvaraRaderaSofia: Precis min uppfattning :) Har bara sett klipp från filmen när den var Oscarsnominerad och Julia gjorde mig definitivt avtänd på filmen, haha.
SvaraRadera