torsdag 23 februari 2012

Deliverance



Titel: Deliverance / Den sista färden
Genre: Äventyr/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1972
Regi: John Boorman
I rollerna: Jon Voight, Burt Reynolds, Ned Beatty, Ronny Cox

Handling: Fyra affärsmän reser över en helg ut till vildmarken för att paddla. Resan börjar harmoniskt med vacker natur och excentriska lokalinvånare. Ju längre ner på floden de kommer desto obehagligare blir det dock. Den inavlade lokalbefolkningen leker katt-och-råtta med dem och de civiliserade männen får svårt att överleva i det laglösa landet.

Omdöme: De fyra männen från storstan har åkt långt bort från civilisationen för att där spendera lite tid tillsammans, ha trevligt och paddla kanot nerför floden. De leds av Lewis (Burt Reynolds) som är macho-mannen i gänget och mest äventyrlig av dem. Ed (Jon Voight) har varit på äventyr med Lewis tidigare och vet vad han går för. De två övriga är Bobby (Ned Beatty) och Drew (Ronny Cox) som är desto mer vilsna i dessa sammanhang.


Lewis gillar inte bara äventyr, han gillar även att ta risker och är utan tvekan gruppens ledare när de ger sig ut på äventyret. Snart har de kul och de kan njuta av att vara ensamma på floden. Men farorna lurar i närheten och de fyra vännerna råkar snart riktigt illa ut. Men innan dess lär man känna de fyra och vilka egenskaper de har. Intressant nog förändras rollerna en del under filmens gång. Och detta äventyr kommer de aldrig glömma, om de överlever vill säga.


Det är runt trekvart in i äventyret som historien tar en tvär vändning och blir till blodigt allvar. Denna förändring i ton kommer plötsligt och oväntat. Ser man filmen för första gången och är ovetande om vad som kommer ske kan det vara rejält obehagligt och svårsmält. Det är det även om man sett filmen tidigare och aldrig kan glömma vad som kommer hända. Det är realistiskt och äkta från denna punkt i filmen, vilket det förvisso är innan dess också, men handlingarna känns trovärdiga helt enkelt.


Jon Voight får större utrymme och hans karaktär Ed får allt mer axla ledarrollen. Intressant nog lär man inte ha haft någon försäkring under filminspelningen, detta för att hålla konstnaderna nere för produktionen. Trots det har skådespelarna utfört sina egna stunts, bl.a. där Voight fick bergsklättra och några riskfyllda kanotscener där Burt Reynolds skadade sig illa.


Från början ville regissören John Boorman ha Lee Marvin och Marlon Brando i de två huvudrollerna, men efter att Marvin läst manuset kände han att de två skulle vara för gamla. Även stora namn som Donald Sutherland, Charlton Heston och Henry Fonda lär ha varit påtänkta för rollerna, men tackat nej av olika anledningar, främst pga manusets våldsamma natur.


De olika ingredienserna i filmen må inte vara mästerliga, men slår man ihop dem får man en effektfull och stark film. De fyra skådespelarna i huvudrollerna ger alla fina prestationer och kommer bra in i sina karaktärer. Samtidigt har man fångat den lite kusliga känslan av att vara på okänd mark bland inte allt för civiliserade människor. Det är filmens andra halva som gör filmen till vad den är, men utan en bra grund får man inte samma effekt. Många filmer har tagit inspiration härifrån, men få har lyckats fullt ut.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9

6 kommentarer:

  1. Veary well put Mr N!

    SvaraRadera
  2. The Master: I salute you, my friend :D

    SvaraRadera
  3. Riktig kanonfilm det här. Mysig och trevlig och nästan lite kramgo. Jag får en stor lust att lära mig spela banjo samt att vistas i skog och mark.

    Not!

    SvaraRadera
  4. Fiffi: Haha, ja man blir ju inte direkt sugen på att åka till amerikanska södern och campa.

    En klassfilm jag inte hade sett på länge och jag var ett tag lite orolig att den inte skulle hålla så bra. Så var alltså inte fallet.

    SvaraRadera
  5. Det mycket länge sedan jag såg den här filmen nu blev jag verkligen sugen på en omtitt för vi vet alla vad jag tycker om naturen: Den gör sig bäst på tv:n.

    SvaraRadera
  6. filmitch: Haha, ja det är en oförglömlig film som lever mycket på stämningen den bygger upp.

    SvaraRadera