
Titel: Extremely Loud & Incredibly Close / Extremt högt & otroligt nära
Genre: Drama/Mysterium
Land: USA
År: 2011
Regi: Stephen Daldry
I rollerna: Thomas Horn, Tom Hanks, Sandra Bullock, Max von Sydow, Viola Davis, Jeffrey Wright, John Goodman
Handling: En 9-årig pojke letar i New York efter ett lås som matchar en nyckel som lämnades kvar av hans far när han dödades i attackerna den 11 september.
Omdöme: Innan filmen ens hade haft premiär var detta en film att hålla ögonen på. Utan att egentligen veta så mycket om den kändes det som en film som kunde bli hur bra som helst. Vi får lära känna pojken Oskar Schell (Thomas Horn) som står nära sin far Thomas (Tom Hanks). Oskar är väldigt intelligent och har alltid uppfostrats som en vuxen av sin far. Pappan har ofta lekt lekar i form av expeditioner med sin son, något han gjorde innan han tragiskt omkom i 9/11 attackerna.

Oskar är en mycket speciell pojke, väldigt envis och som sagt intelligent. Han tänker inte ge sig förrän han hittat svaret på leken hans far startat. Samtidigt ger han sig ut på äventyr i New York när han hittar en nyckel i en vas i pappans klädkammare. Han vill inte glömma sin far, han vill komma honom nära igen och detta är chansen. Samtidigt glider han allt längre ifrån sin mor Linda (Sandra Bullock) som inte verkar ha någon vidare koll på sin son.

Under äventyrets gång träffar han en äldre man (Max von Sydow) som hyr ett rum av hans farmor. Han tar med sig denna man på sitt äventyr och han blir ett bra sällskap, någon att prata med och få stöd av. Ju närmare de kommer sanningen, ju smärtsammare blir det för Oskar som blivit besatt av att finna sanningen med nyckeln och leken. Det gör inte saken enklare att han lider av Aspergers syndrom och förmodligen en del annat.

Thomas Horn gör här sin filmdebut och gör en mycket bra sådan. Han är övertygande och gör precis vad man kan kräva av honom. Men, karaktären är enerverande jobbig på sina håll och det är alltid svårsmält med lillgamla barn. Men man måste skilja mellan skådespelarens prestation och hans karaktär. Han kan inte lastas för karaktären. Däremot ska man vara kritisk mot karaktären då man inte känner särskilt mycket för honom och det är en miss för historiens skull.

Regissören Stephen Daldry och hans team har lyckats väldigt bra med filmens alla ingredienser. Det är ett välskrivet manus av Oscarsvinnaren Eric Roth, fotot av Oscarsvinnaren Chris Menges är fläckfritt och musiken av duktige Alexandre Desplat är rakt igenom välkomponerat. På många sätt är det en Oscarsfilm, en storfilm. Samtidigt är den inte utan svaga punkter och det är främst att den känns runt tjugo minuter för lång och att man kunde fått till en än mer kraftfull historia.

Scenerna som utspelar sig under 11:e september är bra, kanske filmens bästa. Det är med mycket känslor man minns den dagen och det gör givetvis sitt. Främst har man lyckats trycka på rätt knappar utan att göra det översentimentalt. Personligen hade jag gärna sett att mer av historien utspelat sig under den dagen, kanske till och med hela filmen. Å andra sidan hade man inte fått till den viktiga kopplingen med mamman som blir till filmens budskap. Kunde blivit till något riktigt bra, men alla bitar faller inte på plats.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.4
Du har säkert rätt i att det är karaktären Oskar som är jobbig och inte Thomas Horn som är en tveksam skådis men jag hade inte förmågan att skilja på dessa tu när jag såg filmen. Tror inte jag skulle ha det även om jag såg om den. Jag tycker helt enkelt inte att Oskar/Thomas når fram och då faller hela filmen platt för mig. Tyvärr.
SvaraRaderaFiffi: Och jag håller med dig där. Pga att karaktären inte når fram funkar filmen inte så bra som den borde ha gjort. Jag gillade ändå stora delar av den, men det är svårt att verkligen gilla en film med en jobbig huvudkaraktär ;)
SvaraRaderaSvarar du inte på mejl längre? ;)
SvaraRaderaFiffi: Haha, snart ;)
SvaraRadera