Titel: The Iron Lady / Järnladyn
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 2011
Regi: Phyllida Lloyd
I rollerna: Meryl Streep, Jim Broadbent, Olivia Colman, Nicholas Farrell
Handling: Hon är kvinnan som kom från ingenstans, trotsade klass-och könsbarriärer och gjorde sig hörd i en mansdominerad värld. Det är en historia om makt och priset man får betala för att få den. Ett porträtt om en järnlady.
Omdöme: Biografier på kända personer brukar ofta ha mycket material att jobba med. Margaret Thatcher är inget undantag. Hon var bl.a. Storbritanniens premiärminister mellan 1979-1990 och blev inte bara något så ovanligt som en kvinnlig ledare i västvärlden, utan stod för viktiga förändringar i det brittiska samhället och för att sätta stopp för det kalla kriget med Sovjetunionen. Men det är inte riktigt vad denna historia väljer att fokusera på.
För regin står Phyllida Lloyd som tidigare regisserat Meryl Streep i Mamma Mia! (2008). Manuset står också en kvinna för, Abi Morgan, som var med och skrev manuset till Shame (2011). Istället för att fokusera på det högst intressanta politiska maktspelet och en blick bakom kulisserna under de olika kriserna, väljer man att berätta om en dement gammal kvinna och hennes tillbakablickar.
Första gången vi ser Margaret Thatcher (Meryl Streep) är hon gammal och ute och handlar mjölk. En perfekt inledning på filmen där man genast får rysningar av Streeps förmåga att låta kusligt lik Thatcher som hade ett speciellt sätt att prata på. Men istället för att gå vidare fastnar historien här. Thatcher är gammal, dement och går inte utanför sin lägenhet. Hon minns tillbaka på tiden innan hon blev premiärminister och även under. Men det blir bara till korta fragment av vad historien egentligen borde handlat om.
Det är inget snack om att Meryl Streep gör en mycket bra prestation, något som snarare är regel än undantag. Men då filmen förlorar greppet om tittaren allt mer, förlorar även hennes prestation tyvärr lite i värde. Jim Broadbent, som hennes make Denis, tillför en del humor till historien och är ett välkommet tillslag. Även Olivia Colman, som var så bra i Tyrannosaur (2011), gör en bra rolltolkning som dottern Carol. Men historien saknar den tyngd som borde ha funnits, som man förväntar sig av en film av det här slaget.
Man lyckas höja pulsen ett fåtal gånger. Det är vid en explosion, när hon blir premiärminister samt konflikten och slaget om Falklandsöarna. Men är det tillräckligt ? Långt därifrån. Det är just dessa historiska händelser man vill ha mer av, som gjorde henne till den kända figur hon blev. Att få se en dement gammal dam berättar tyvärr inte hela historien, även om man valt att visa "hur det gick sen". Detta borde varit en liten del av historien, inte HELA historien. Tyvärr blir det till en besvikelse, speciellt med tanke på allt som fanns att berätta.
5 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.2
Du HAR ätit taggtråd till frukost! ;)
SvaraRaderaFiffi: Nej då, bara att man tyvärr ser lite sämre filmer för tillfället ;)
SvaraRaderaGillar biopics men har oerhört svårt för Thatcher men som jag skrev hos Fiffi. har jag sett Undergången borde jag kunna klara av denna ;)
SvaraRaderafilmitch: Mmm, jag kan ju inte direkt säga att du kommer älska den här, särskilt med tanke på det du skrev. Men en duktig Meryl Streep och övriga bra prestationer är iaf det minsta man bjuds på.
SvaraRaderaDin kritik berör de punkter som verkar vara filmens allmänna svaghet hos de som inte fann filmen övertygande.
SvaraRaderaJag blev däremot positivt överraskad av just alzheimer-perioden som de skildrar på ett överraskande charmigt och tragiskt sätt och efter fem minuter av filmen hade jag inte haft något emot ifall filmen enbart skildrade den tiden, då den historien verkligen klickade hos mig.
Jag tyckte också om skildringen av hennes storhetstid då jag älskar historiska händelser, men jag håller med om att det inte blir speciellt gripande under större delen av filmen och för mig låg den svagheten i skildringen av hennes storhetstid. Det mest intressanta där var hur pass skickligt Streep kunde ta sig an mimiken från Thatcher, snarare än vad som egentligen händer rent dramatiskt.
Streep är dock fenomenal och enligt mig är hon definitivt värd att vinna i år, oavsett vad de som är för eller emot henne säger om moralen i det och huruvida filmens kvalitet påverkar prestationens värde eller inte.
Jimmy: Du har rätt, finner man inte dement-scenerna som bra, då blir man nog besviken på filmen.
SvaraRaderaAtt Streep ger ett riktigt bra porträtt är det ingen tvekan om. Man har blivit bortskämd med bra prestationer av henne så man är inte längre överraskad.
Men ja, jag hade velat se mer av de historiska händelserna och det var det jag trodde jag skulle få se mer av.