Titel: J. Edgar
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 2011
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Armie Hammer, Naomi Watts, Judi Dench
Handling: FBI:s legendariske chef J. Edgar Hoover var fruktad och beundrad, hånad och aktad. Men bakom stängda dörrar dolde han hemligheter som skulle kunna ha ödelagt hans rykte, hans karriär och hans liv.
Omdöme: När Clint Eastwood gör film ska man hålla ögonen öppna. Det må inte alltid vara Oscarsklass på filmerna, men sällan gör han en helt besviken. Med tanke på hur effektivt Eastwood jobbat som regissör är det smått imponerande hur hög kvalité hans filmer hållit. Han har allt mer gjort filmer baserade på historiska personer eller händelser, något som inte är helt lätt att göra.
Leonardo DiCaprio spelar J. Edgar Hoover som grundade FBI och förändrade sättet man jobbade med utredningar och i jakten på dåtidens värsta kriminella. Det var polisen som hade hand om utredningarna, om bankrånarna, kidnapparna och alla de andra grova kriminella. De hamnade på efterkälken och gangstrarna kunde härja i princip fritt. Allmänheten tog parti för de kriminella, till och med på film var skurkarna publikens favoriter, inte minst med James Cagney i spetsen.
J. Edgar ser tillbaka över sina många år som chef över FBI och de många fall han varit med och löst. Kanske tog han åt sig äran lite för mycket i vissa fall, men på det stora hela var det han som låg bakom gripandena. Inte rent fysiskt, utan sättet hans agenter jobbade på. Han var duktig på att övertyga Washington och sina chefer om att det behövdes mer finansiering för att kunna slå tillbaka mot de kriminella, mot värstingarna. Agenterna skulle vara utbildade, i fysisk bra form och kunna ha full fokus på jobbet.
Filmen sträcker sig egentligen från runt 1920 till början av 70-talet där man hoppar friskt i tiden. Långa stunder blir det mycket snack och inte så mycket verkstad, men man får även vara med och se hur han bygger upp FBI och det är intressant i sig. Men som bäst är filmen när man utreder det viktiga och högst mystiska fallet med kidnappningen av Charles Lindberghs lilla baby. Denna utredning återvänder man till under filmens gång då den tog flera år att utreda och lösa. Det är också i och med denna utredning man kunde visa upp och lära sig bemästra metoderna som krävdes för att klara upp utredningarna.
DiCaprio känns inte helgjuten i rollen som J. Edgar. Det är svårt att riktigt uppskatta hans prestation och även att se honom med en massa smink för att göra honom äldre. Men efter ett tag vänjer man sig och det känns som en stabil prestation, om än aningen krystad på sina håll. Naomi Watts roll som Hoovers personliga sekreterare är allt för trist och i det närmaste obefintlig. Hon dyker upp lite här och där, men har inte alls mycket att jobba med vilket är synd med en så begåvad skådespelerska. Armie Hammer får desto mer att jobba med som Hoovers högra hand Tolson och en del scener mellan dem är ganska vågade och högst spekulativa vilket inte känns helt rätt.
Det är inte en mästerlig film på något sätt egentligen, men ändå hålls intresset uppe och en intressant och viktig del av FBI:s historia berättas. J. Edgar var förmodligen inte särskilt omtyckt eller för den delen lätt att tycka om. Han kändes ganska självgod och försökte höja sig själv till skyarna. Men samtidigt åstadkom han mycket positivt och det får man inte glömma. Tycker man la lite för mycket tid på relationen mellan Hoover och Tolson istället för att fokusera på utredningarna och allt Hoover och hans män faktiskt åstadkom. Men så är det ett porträtt om honom som människa också.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
Det är ofantligt tyst om den här filmen för att vara en film med Eastwood och DiCaprio i fokus. Wonder why?
SvaraRaderaJag hade valt en annan skådis en Leonardo Babyface i huvudrollen om jag hade hetat Clint men nu heter jag inte Clint och har ingenting med castingen att göra men jag tycker ändå att han känns rätt fel. En mer okänd skådespelare hade nog kunnat göra J Edgar mer rättvisa, kanske tom utan en hel massa smink ;)
Fiffi: Håller med dig. DiCaprio har fått en hel del tunga roller av tunga regissörer, men allt som oftast passar han inte. Han gör en bra prestation, men det kunde blivit starkare med en mer passande skådespelare.
SvaraRaderaOch filmen tycker jag hade potential att bli något riktigt stort om man lagt fokus på lite annat.
Jag kan tycka att Leo generellt sett gör ett bra jobb men att han ibland tyvärr upplevs som lite för ung för de roller han får axla. Här ser det på bilderna ut att bli lite samma problematik som jag tyckte fanns i The Aviator.
SvaraRaderaGlömde... Jag tycker det skulle vara väldigt intressant att läsa om du skulle kunna plita ned en jämförelse mellan den här och Iron Lady. Jag får intrycket av att du ändå är mer tilltalad av J. än av Maggie?
SvaraRaderaSofia: Problemet som jag ser det med Leo är att han får roller som inte alltid passar honom. Han vill så gärna vinna en Oscar och storregissörerna ger honom chans efter chans. Men han borde nog försöka spela lite mer skräddarsydda roller istället för att (allt för ofta) porträttera riktiga människor.
SvaraRaderaJa, oftast känns han för ung. Här har man använt sig av en massa make-up (precis som i The Iron Lady som du nämnde) och det funkar inte riktigt.
De två är faktiskt ganska lika varandra i upplägget, men här tycker jag man lyckas lite bättre med balansen mellan vad han åstadkom och hans privatliv. I The Iron Lady blev fokus lite för mycket på privatlivet och demensen.
Den här vill jag se, gick och väntade på filmen men icke. karlstad är en för liten stad att visa filmen på :(
SvaraRaderaDen här vill jag se, gick och väntade på filmen men icke. karlstad är en för liten stad att visa filmen på :(
SvaraRaderafilmitch: Verkar vara många filmer som inte tar sig fram till Karlstad och andra mindre städer (i jämförelse med Stockholm). Väldigt synd och konstigt med tanke på att det är Clintan och allt.
SvaraRadera