
Titel: Champion
Genre: Drama/Film-Noir
Land: USA
År: 1949
Regi: Mark Robson
I rollerna: Kirk Douglas, Arthur Kennedy, Marilyn Maxwell, Paul Stewart, Ruth Roman
Handling: En samvetslös boxare slår sig fram till toppen, och tvingar allt och alla som kommer i hans väg att stiga åt sidan. Han njuter av att vara en hjälte i folkets ögon, trots att han inte får särskilt många vänner på vägen.
Omdöme: Det har gjorts en hel del boxningsfilmer genom åren. Och även inom film-noir var det ganska vanligt att man använde sig av boxningstemat. Här får vi följa Midge Kelly (Kirk Douglas) som tillsammans med sin halte bror Connie (Arthur Kennedy) beger sig mot Kalifornien efter att ha köpt in sig i ett litet matställe. Men när de kommer fram upptäcker de att de blivit lurade och får istället börja jobba som diskare respektive servitör. Ägarens dotter Emma (Ruth Roman) jobbar där och snart blir hon och Midge ett par. Men omständigheter gör att han och Connie snart ger sig iväg.
Eftersom Midge visat upp sina färdigheter som boxare på väg till Kalifornien har han fått ögonen på sig av en boxningsagent. Midge har aldrig tränat boxning i hela sitt liv, men har något som utmärker en bra boxare - glöden och kämparviljan. Boxningsagenten Tommy Haley (Paul Stewart) tar Midge under sina vingar och tränar upp honom till en duktig boxare. Men så snart han börjar göra sig ett namn tappar han greppet om verkligheten, något som gör att hans nära och kära kommer allt längre ifrån honom.
Jag har alltid gillat Kirk Douglas och han gjorde flera riktigt bra filmer och prestationer. Detta är en av många bra prestationer och den som gjorde honom till stjärna (första av tre Oscarsnomineringar). Han kunde smidigt komma in i rollen och visar här prov på bra inställning när man får se honom hårdträna på gymmet. Filmen lämnar dock mer att önska då man aldrig känner den där desperationen, den där känslan av att det är hopplöst eller för den delen att det kommer gå illa. Kanske är det meningen för när man kommer till slutet bjuds man på detta, men då är det lite för sent.
Här finns tre kvinnor som kommer spela en viktig roll. Det är då den snälla och naturliga Emma (Ruth Roman), guldgrävaren Grace (Marilyn Maxwell) som tydligt gör det klart för Midge att hon är dyr i drift samt Palmer (Lola Albright) som är en gift kvinna som också kan ställa till det för Midge. Alla tre är väldigt olika och endast Grace kan ses som femme fatale. Men det är ett intressant grepp att låta flera kvinnor få avgörande roller i hans liv med tre potentiellt olika utgångar.
Om skådespelarna med Kirk Douglas i spetsen höjer filmen ett snäpp kan man säga det omvända om musiken. Det är inte så att den är direkt dålig, men den är väldigt påträngande filmen igenom, bl.a. genom att spelas alldeles för högt och på så vis tappa fokus en del.
Till stora delar är filmen ett drama. Det tar t.ex. en halvtimme innan Midge Kelly börjar träna som boxare. Och det tar runt trekvart innan noir-känslan infinner sig. Det är självklart för sent, men samtidigt är det skönt att man bjuds på något mer än "bara" ett boxningsdrama.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4