Titel: Carnage
Genre: Drama/Komedi
Land: Frankrike/Tyskland/Polen/Spanien
År: 2011
Regi: Roman Polanski
I rollerna: Jodie Foster, Kate Winslet, Christoph Waltz, John C. Reilly
Handling: Två elvaåringar råkar i slagsmål. Dagen efter bråket träffas barnens föräldrar för att civiliserat diskutera och reda upp det som hänt. Men snart börjar de bete sig allt mer barnsligt innan kaos uppstår.
Omdöme: Filmen bygger på en pjäs och det är inte konstigt att förstå då i princip hela filmen utspelar sig i en lägenhet. De två paren består av Penelope Longstreet (Jodie Foster) och hennes make Michael (John C. Reilly), vars lägenhet det andra paret, Nancy Cowan (Kate Winslet) och maken Alan (Christoph Waltz), besöker för att försöka prata om vad som hänt. Det som hänt är att paret Cowans son slagit paret Longstreets pojke och slagit ut två av hans tänder.
Diskussionen börjar civiliserat och städat, men de båda paren har en hel del vrede inombords, inte bara gentemot varandra utan även inom äktenskapet. Allt detta kommer ut under denna sammankomst som varar lite över en timme, filmens speltid (som är på knappt 80 minuter). Längre än så behöver filmen inte vara, även om man säkerligen hade kunnat dra ut på det några minuter till.
Samtliga fyra spelare gör mycket bra ifrån sig. De får spela varierat och hanterar de olika sidorna bra. Var det någon som på förhand kändes lite tveksam så var det John C. Reilly. Han spelar oftast i lättsammare roller, men har visat att han kan agera i tyngre filmer. Eftersom det inte är ett blytungt drama utan mer en dramakomedi, fungerar hans stil ganska bra. I vissa scener kan hans lättsamma stil skina igenom lite, men på det stora hela funkar det bra och ger en del småskratt.
Kate Winslet och Jodie Foster känns ganska likvärdiga sett till materialet de har att jobba med. Båda får sina utbrott och drar på när det krävs. Winslet är kanske den lite bättre av dem, men känns inte helt övertygande när hon blir full samtidigt som Foster spelar över en del när hon får utbrott. Christoph Waltz har annars den skönaste karaktären som inte kan vara utan sin mobiltelefon. Han är även den som bryr sig minst om det som inträffat, vilket givetvis inte går obemärkt förbi hos de övriga.
På det stora hela är det en trevlig bagatell. En sådan som bjuder på humor och allvar i en förpackning som känns lite Woody Allen, fast med Roman Polanski vid rodret och hans sköna stil. Filmen går inte till historien som någon av hans bästa filmer, men fungerar ändå bra. Filmens starkaste parti är när det börjar hetta till ungefär halvvägs in när de fyra blir allt mer fientliga mot varandra. Deras rätta sidor kommer fram och föreställningen når då nya höjder.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Njä, tyckte det här var riktigt tråkigt. Teatraliskt så det stod härliga till. Men ett par roliga scener och duktiga skådisar gjorde ju i alla fall att jag höll mig vaken.
SvaraRaderaMen ändå, en av de sämre Plonski-filmerna jag sett hittills.
Plox: Jag såg att du hade sett den på Filmtipset. Synd att du inte uppskattade den så mycket. Jag tyckte alltså den var ganska trevlig och tyckte inte den var så teatralisk, även om det ju bygger på en pjäs.
SvaraRaderaProblemet är väl att det blir lite enformigt när det utspelar sig i ett och samma utrymme hela tiden. Men nej, det funkade på det stora hela.
Än en av alla filmer som jag får vänta till DVD släppet :( Längtar dock.
SvaraRaderafilmitch: Blir intressant att höra vad du tycker när du ser den. Uppenbarligen går den inte hem hos alla.
SvaraRaderaHaha, ja, Waltz och hans mobil. Ungefär så osympatisk och utan hänsyn man kan vara. ;)
SvaraRaderaJojjenito: Ja, haha. Det var en av de stora behållningarna med filmen tyckte jag :)
Radera