Celda 211 / Cell 211

Titel: Celda 211 / Cell 211
Genre: Action/Drama
Land: Spanien/Frankrike
År: 2009
Regi: Daniel Monzón
I rollerna: Luis Tosar, Alberto Ammann, Carlos Bardem, Marta Etura

Handling: Två män hamnar på var sin sida om ett upplopp i ett fängelse – fången Malamadre som startar kravallerna och den nye fängelsevakten Juan Oliver som fastnar i attacken, och som låtsas vara fånge för att överleva.

Omdöme: En ny, relativt ung fängelsevakt i form av Juan (Alberto Ammann), besöker fängelset dagen innan han ska börja. Men något går snett, väldigt snett. Fångarna, ledda av Malamadre (Luis Tosar), startar ett våldsamt upplopp och Juan hamnar på fel sida när han blir skadad. Ingen vet vem han är så för att överleva gör han det enda rätta och utger sig för att vara en ny fånge. Han måste nu vinna fångarnas respekt, speciellt Malamadres då han är fängelsets ledare.

Till en början känns filmen lite som en TV-film. Kanske är det fotot, kanske är det för att man inledningsvis intervjuar/förhör några ur vaktstyrkan för att ta reda på vad som egentligen hände, vad som gick snett. Historien berättar om cell 211 där Juan placerats när han blir skadad innan upploppet drar igång. Vi får även följa Juan tillsammans med sin gravida hustru Elena (Marta Etura) genom flashbacks.

Det är en film som tar ett tag att komma in i, men som har ett ganska intressant upplägg med "en god på insidan". Här finns dock några problem. En karaktär är ganska enerverande med sin hesa röst och uppenbart efterblivna beteende. Han är en av Malamadres "soldater", en av flera "soldater". En annan sak som blir till ett problem är när Juan kommunicerar med vaktstyrkan och diverse förhandlare. Fångarna hör deras samtal klart och tydligt, men trots detta är det uppenbart att de är annorlunda mot Juan, att de vill få ut honom. Detta borde vara en varningsklocka om något att han inte är en fånge.

Filmens styrka är utan tvekan dess avslutning som inte lägger några fingrar emellan och som inte visar någon barmhärtighet. Det är rått och kallblodiga gärningar vi får ta del av, något som man inte ser allt för ofta i dagens filmer. På ytan verkar det här vara en vanlig, modern fängelsefilm, men när eftertexterna rullar förstår man att den gått ett steg längre. Tyvärr sänks filmen av småsaker som nämnts tidigare, saker som man lätt kunnat rätta till och som då kunnat göra detta till en riktigt bra fängelsefilm. Nu blir det bara nästan, men fortfarande sevärt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7