
Titel: Day of the Dead
Genre: Skräck/Komedi/Sci-Fi
Land: USA
År: 1985
Regi: George A. Romero
I rollerna: Lori Cardille, Terry Alexander, Joseph Pilato, Jarlath Conroy
Handling: De levande döda har tagit över världen. Några få har överlevt katastrofen, en grupp militärer och vetenskapsmän. Gömda i en missilbunker försöker de hitta ett sätt att förhindra att nya döda går rakt ur gravarna och på jakt efter föda.
Omdöme: Teamet som gjorde Dawn of the Dead (1978), med George A. Romero i spetsen, återvänder här med en zombiefilm som är väl värd väntan. En väntan på blod och gore vill säga. Här bjuds man på en hel del prat där en grupp överlevande försöker enas om vad som ska göras när de trycker nere i en jättebunker. Militären och vetenskapsmännen måste samarbeta, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort.
Det finns så mycket som är bättre här än i föregångaren, eller föregångarna kanske man ska säga då även den första filmen Night of the Living Dead (1968) i trilogin är svagare. Här har man en karaktär att bry sig om, en småotrevlig klaustrofobisk känsla, bättre musik och än bättre goreeffekter. Budgeten var också klart större för denna film och det märks framförallt på produktionen. Det känns helt enkelt inte lika sunkigt här och det gör en del.
En av de skönaste karaktärerna man kan skåda på film bjuds man på här i form av zombien Bub. Det är en oerhört charmig och rolig karaktär som får en att skratta varje gång han är med. Vad är då skillnaden på Bub och andra zombies ? Jo, han är med i ett lyckat experiment som Dr. Frankenstein, som han kallas, utför nere i bunkern. Bub är den som uppvisat de bästa resultaten då han lär sig och blir sedan belönad med människokött.
Filmen tar lite tid på sig att komma någonvart. Första halvtimmen, kanske trekvarten blir det mest en massa dialog mellan de olika karaktärerna. Man får under denna tid även reda på lite mer om de olika karaktärerna och vad experimenten går ut på. Men när man väljer att "bjuda in" zombiesarna, då får man också en högst underhållande avslutning väl värd att vänta på.
Goreeffekterna är bland det bästa man kan få se och än en gång är det Tom Savini som överträffat sig själv. Det är en fröjd för ögat med den ena äckliga effekten efter den andra, och det ser riktigt bra ut. Huvuden, armar, ben, ja allt möjligt blir avslitet och ingen kan känna sig säker. Lägg till musik som påminner om John Carpenter så har man också helt andra förutsättningar att skapa stämning än i de tidigare filmerna. Utan tvekan den bästa filmen i zombie-serien och väl värd att se.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

IMDb: 7.0
Day är som sagt bättre än Dawn men Bub har aldrig blivit någon större favorit. Är skillnaden månne att man i den här och Night varit bättre på att fokusera på gruppdynamiken?
SvaraRaderaSofia: Jag gillar inte Night faktiskt. Denna tycker jag är bäst, men det är nog främst för att avslutningen är bäst. Sen är den svarta humorn bäst här också, utan att bli för mycket.
SvaraRaderaBub är ju så älskvärd med sin sneda mun och dumma utseende, haha.