
Titel: Deep Cover
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Bill Duke
I rollerna: Laurence Fishburne, Jeff Goldblum, Charles Martin Smith, Gregory Sierra
Handling: Efter att hans brottsling till far skjutits till döds mitt framför hans ögon som liten pojk, bestämmer sig Russell Stevens för att bli snut. Han tog det svåraste och tuffaste jobbet av alla - att infiltrera och oskadliggöra kokainmaffian i LA. Han jobbar "deep under cover" och får aldrig avslöja sin riktiga identitet.
Omdöme: Russell Stevens (Laurence Fishburne) rekryteras av Carver (Charles Martin Smith). Han går från att vara uniformerad polis till att jobba under täckmantel för att infiltrera knarkmaffian på västkusten. Carver är den enda som får veta att Russell är polis. Russell blir nu John Hull och får efter ett tag bra kontakt med David Jason (Jeff Goldblum) som inte bara är knarkhandlare utan även försvarsadvokat.
Denna typ av film funkar ofta bra. Det har gjorts många filmer på ämnet och ofta slutar det med att polisen under täckmantel hamnar för långt ner i träsket och sedan har svårt att ta sig upp. Så är även fallet här, saker som han lyckats styra börjar sakta men säkert glida honom ur händerna. Situationen blir allt farligare och han har ingen partner, ingen som kan hjälpa honom om han hamnar i trubbel, riktigt trubbel.
Laurence Fishburne spelar sin karaktär på ett ganska nedtonat sätt. Han uppvisar inga direkta känslor, hans karaktär använder inte droger, dricker inte alkohol och har inga direkta aggressionsproblem. Visst kan han inte vara i kontroll hela tiden, men han ger ett respektingivande intryck, och detta gestaltar Fishburne bra. Jeff Goldblum i en sliskig skurkroll passar också bra. Han är inte den första man tänker på i en sådan roll, men då han både är advokat, familjefar och knarkhandlare hanterar han rollen utan större problem.
Filmen är ganska mörk, men utan att visa upp crackkvarter och annan misär man oftast får stifta bekantskap med i den här typen av film. Det är främst tack vare att han är ute efter männen runt toppen av kedjan och behöver då inte beblanda sig med användarna och langarna, inte mer än till en början åtminstone. En annan sak som funkar är berättarrösten som Laurence Fishburne står för. Genom denna skapas en speciell atmosfär som präglar hela filmen, som en skön dimma. Likaså är musiken, främst bakgrundsslingan som hörs filmen igenom, men även en del rapmusik, bra och stämningshöjande.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.7
Ah, den här rullen såg jag för länge sen och gillade skarpt. Som du skriver, mörk stämning, dimmig atmosfär när Fishburne börjar tappa kontrollen. Kul att du gillade musiken, rap är kanske inte din bag? Men just i den här filmen är den perfekt.
SvaraRaderaTack för tipset, ska försöka se om filmen.
Jojjenito: Jag hade sett filmen för länge sen och kom ihåg att jag gillade den. Och precis som förra gången fick jag samma känsla, den är bra och Fishburne är bra.
SvaraRaderaDet är sant, rap spelas inte varje dag hemma hos mig. Men jag uppskattar bra musik vilken genre det än må vara. Och här är den definitivt bra och passar filmen väldigt bra, något som givetvis är det viktigaste.
Jag har nu sett filmen! Recension kommer imorgon. :)
SvaraRaderaJojjenito: Utmärkt, det ser jag fram emot !
SvaraRaderaDå var den sedd:
SvaraRaderahttp://jojjenito.wordpress.com/2012/03/19/deep-cover/
Jojjenito: Utmärkt, ska hoppa över med en gång.
SvaraRadera