Titel: Kalifornia
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Dominic Sena
I rollerna: Brad Pitt, David Duchovny, Juliette Lewis, Michelle Forbes
Handling: Brian och Carrie ska bila mot Kalifornien för att göra research till en bok om seriemördare. De annonserar efter ressällskap och får tag på det unga paret, Early och Adele. Efterhand misstänker Carrie att Early kan vara farlig, mycket farlig.
Omdöme: Författaren Brian Kessler (David Duchovny) har fått ett bokavtal på en bok om seriemördare. Tillsammans med sin flickvän Carrie (Michelle Forbes), fotograf och aspirerande konstnär, ger de sig ut på en resa till platser där mördare slagit till. Slutdestination är Kalifornien, men vägen dit ska de spendera med Early (Brad Pitt) och hans flickvän Adele (Juliette Lewis) då de behöver någon att dela kostnaderna med.
Adele jobbar som servitris medan Early nyligen fått sparken från sitt jobb på en glasfabrik. Early är villkorligt frigiven och de bor i en husvagn. De bestämmer sig för att starta om genom att ta sig till Kalifornien med Brian och Carrie. Brian och Early respektive Carrie och Adele kommer varandra allt närmare under resans gång. Men Carrie känner att det är något med Early, något hon inte riktigt kan sätta fingret på. Eller är det så att hon känner en attraktion till honom, och att han känner likadant.
Denna road-movie måste ses som Brad Pitts stora genombrottsfilm i rollen som Early, ett vitt slödder. Till en början känner man att hans sydstatsaccent kommer förstöra mycket. Men som tur är försvinner denna känsla och han får visa att han klarar rollen galant. Filmen är mörkare, allvarligare än väntat. Den tar ett tag att komma igång, men när Early visat sin mörka sida finns ingen återvändo för de inblandade.
Filmen som sådan rullar på när de fyra tar sig från håla till håla. Brian och Carrie tar bilder och dokumenterar mordplatserna, men det är kemin och förhållandet mellan de två paren som för historien framåt. Kanske att det hela bromsas upp lite för att man ska låta karaktärerna berätta sina historier, men samtidigt ger det mer djup till storyn. Är det en karaktär som kunde varit bättre så är det Adele som spelas av Juliette Lewis. Karaktären är korkad och naiv, vilket i sig inte brukar vara ett problem, men här stör man sig på henne.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.7
En av få Pitt-filmer jag inte har sett. Verkar rätt trevlig dock.
SvaraRaderaaddepladde: Jag hade inte heller sett den, men efter hans fina prestation i Moneyball har han stigit i graderna. Detta är helt klart en bra prestation av honom och filmen är värd att se, det tycker jag.
SvaraRaderaEn av få Pitt-filmer jag aldrig ens hört talas om. Så tackar för det.
SvaraRaderaKänns ju lite som att denna roll är ganska lik den har sen fick året efter i Thelma & Louise.
Nåja, lägger filmen på minnet.
Plox: Jaså ? Har för mig att filmen var ganska omtalad när den kom och ju var lite av Pitts genombrott.
SvaraRaderaThelma & Louise kom faktiskt två år tidigare, 1991, men som jag minns det är hans roll ganska olik (och mindre än) den han har här.
Har bara sett den en gång men den var helt ok dock lite småseg vill jag minnas. Spelar inte JL samma sorts kvinna i film efter film. Lite släpig röst och inte speciellt snabbtänkt?
SvaraRaderafilmitch: Du har rätt, det finns något parti som är lite småsegt när karaktärerna ska få lite djup.
SvaraRaderaHaha, jo jag tänkte också på det. Juliette Lewis blev nog satt i ett fack där ett tag. Har alltid haft lite svårt för henne, förmodligen för denna typ av roll. Vill minnas att hon gör liknande roller i åtminstone Cape Fear (1991) och Strange Days (1995), eller åtminstone till viss del.