Rope

Titel: Rope / Repet
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1948
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: James Stewart, John Dall, Farley Granger, Joan Chandler

Handling: Brandon Shaw och Phillip Morgan, två gamla klasskamrater, stryper en tredje, David Kentley och motiverar det för sig själva med att de är överlägsna människor som har rätt att ta livet av underlägsna. Brandon är övertygad om det riktiga i dådet, medan Phillip har betänkligheter. Som en värdig kröning för "det perfekta brottet" har Brandon bjudit in några personer på ett litet party i deras takvåning.

Omdöme: Jag har alltid varit ett stort fan av Alfred Hitchcocks lekfullhet. Hans morbida humor funkar allt som oftast väldigt bra i kombination med en uppbyggd spänning. Att han här har lekt med tanken att skapa en film utan klipp där allt utspelar sig i realtid under en kväll, bara det i sig är svårt att klara av. Sen att flera av övergångarna är uppenbara gör egentligen inte så mycket då vad som händer under denna kväll är av största intresse.

Det blir givetvis en lite annorlunda upplevelse när det hela utspelar sig under realtid. Att man sen försöker få det att se ut som en enda lång tagning är också kul. Till en början tänker man på detta och "letar" efter övergångarna. Efter ett tag kommer man dock in i storyn och klippen på mellan 5 och 10 minuter flyter på allt bättre. Det blir som bäst när det är många i lägenheten samtidigt. Då slås man av hur skickligt regisserat det är när man får följa flera olika personer på en och samma gång.

Hela tiden är det två personer i blickfånget och det är de två gärningsmännen Brandon (John Dall) och Phillip (Farley Granger). Brandon är iskall och den uppenbara drivkraften bakom strypningen av medstudenten David. Phillip å andra sidan är bergssäker på att de kommer bli upptäckta, speciellt under festen. Brandon, som känner att de är intelligentare än sina gäster, har bjudit in dem just för att känna spänningen. Men samtliga inbjudna har även bjudits in av andra skäl.

Den enda vars intelligens de respekterar är deras f.d. filosofilärare Rupert Cadell (James Stewart). Han anläder sist till festen, en halvtimme in i filmen. Man bjuds på några härliga blickar och liksom "hjärnornas kamp" mellan Rupert och Brandon. Rupert vet att Phillip är den svagare av de två och grillar honom allt mer. Stewart lär ha sagt att detta var den enda film han gjorde med Hitchcock som han inte var så nöjd med. Detta för att han kände att han inte riktigt var rätt för rollen. Men även om det inte är någon roll eller prestation som sticker ut i hans karriär så är det något lite annorlunda för honom.

Det intressanta är att John Dall i rollen som Brandon känns lite som en ung Stewart med sin charm och övertygelse. De två har tillsammans också några av de bästa scenerna i filmen när de börjar diskutera mord och filosofin kring detta. Man kanske kan tycka att man med dagens mått hade velat ha en vändning i upplösningen. En överraskning hade man kanske kunnat bjudas på, men samtidigt är det inte frågan om att överraskas utan det är sättet det hela berättas och filmas på som gör filmen till vad den är.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.1