Titel: The Warriors - Krigarna
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1979
Regi: Walter Hill
I rollerna: Michael Beck, James Remar, Deborah Van Valkenburgh, David Patrick Kelly
Handling: En sammandrabbning av stora mått tornar upp sig i New Yorks undre värld. De nattliga härerna uppgår till 100.000 man. De överträffar polisen till antalet - det går fem man på varje polis. I natt är de ute efter "The Warriors" - ett gäng som felaktigt anklagas för mordet på ledaren för ett rivaliserande gäng.
Omdöme: När man inte sett en film på länge som man en gång i tiden gillade är man alltid lite osäker på vad man kommer tycka, om den fortfarande kommer hålla måttet. Det tar inte lång tid för filmen att dra in en i natten. En natt då ett gäng, Warriors bestående av nio man, sent kommer glömma. De är på väg till ett gängmöte i Bronx, vapenvila är utfärdad. Men när en av de mäktigaste ledarna, som håller tal inför de andra gängen, plötsligt blir ihjälskjuten måste Warriors fly och försöka ta sig hem till andra sidan New York.
Musiken, som med en gång bjuder på underbart stämningsfull synthmusik, påminner om John Carpenter och Tangerine Dream. Lite kul då att trailern till filmen använder sig av musik från just Tangerine Dream från filmen Sorcerer (1977). Det är inte bara musiken som skapar tät stämning, 70-tals känslan är påtaglig filmen igenom med de sunkiga och slitna miljöerna som passar perfekt till filmens tema.
Man känner tidigt för killarna i Warriors. De vill bara ta sig hem, ta sig bort från de rivaliserande gängen som är ute efter dem. De leds av Swan (Michael Beck) som tar på sig ledarrollen, något som Ajax (James Remar) inte är allt för glad över och visar det också. Men det är inte bara Warriors vi får lära känna. Här dyker det upp flera olika gäng som hört ryktet om att det är Warriors som ligger bakom dödsskjutningen och nu vill de ge igen. Baseball-gänget är kanske de som sticker ut mest med sina sköna ansiktsmålningar.
Det är skönt att filmen inte har några direkta svackor. Det händer något hela tiden och även en potentiell bromskloss när några ur Warriors träffar på tjejgänget The Lizzies tar sig snabbt ur en mini-svacka. Är inte helt förtjust i radioprataren som uppdaterar hur det går för Warriors, men det är ett roligt sätt att hålla de övriga gängen uppdaterade på. Från början var det tänkt att en viss Orson Welles skulle agera berättarröst, vilket så klart hade varit intressant. Men ett bra tempo, några snygga slagsmål, stämningen, utseendet och bra musik gör detta till en kultfilm som håller måttet.
Två klassiska repliker, en i början av filmen och en mot slutet:
Cyrus: "Can you dig iiiiit!?" (med skön basstämma)
Luther: "Warriors, come out to play-i-ayyyy." (med psykopatisk röst)
3 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
Detta är en otroligt skön film som absolut har åldrats med hedern i behåll.
SvaraRaderaKul sak vi kom på då vi såg filmen nyligen är att den bäste snubben i Warriors spelad av James Remar är Dexters döde pappa!
Henke: Visst har den det. En härligt tidsdokument är det också.
SvaraRaderaJames Remar kände jag till, men inte från Dexter som jag aldrig sett. Han passade bra att spela sliskiga typer och gjorde det ofta bra.
Jag tycker att du borde överväga att testa Dexter. Några få avsnitt från första säsongen borde räcka. Tänk om du gillar det lika mycket som jag!
SvaraRaderaDo it man!
Henke: Haha, det är inte helt omöjligt. Har hört mycket gott om den serien. Problemet är bara att jag inte har tid med serier ;)
SvaraRaderaMen jag lovar att om/när jag ska ta mig an en serie blir Dexter en av de första.
Jag såg aldrig The Warriors "när det begav sig" så samma påverkan får den förstås inte när man ser den i vuxen ålder. Men det var en klart underhållande tittning. Och intressant att stämningen skiljde sig så pass mycket från boken.
SvaraRaderahttp://bilderord.wordpress.com/2010/08/10/the-warriors-1979/
Sofia: Jag såg den inte heller när det begav sig, men väl när jag var yngre. Ser egentligen inga brister i den. Den lyckas med vad den ska helt enkelt.
SvaraRaderaMja, såg inte heller den i tidig ålder och blev inte jätte förtjust när jag såg den för första gången här för ett par år sedan. Men jag är sugen på att ge den ytterligare en chans, gillade stämningen och miljöerna vill jag minnas - känns väl lite Escape from NY om jag inte minns helt fel.
SvaraRaderaPlox: Jo, du har till viss del rätt, det blir ju lite flykten från New York över det hela. Men här utspelar det sig i nutid (nåja, dåtidens nutid) och jag gillar denna bättre än filmen "Flykten från New York".
SvaraRaderaGe den en ny chans, tror du kommer uppskatta den mer.
Grymt underhållande men mer komisk än spännande.
SvaraRaderafilmitch: Jaså ? Komisk, på vilket sätt då tänker du ? Kanske inte så jättespännande, men underhållande som du säger, och stämningsfull.
SvaraRaderaM-Noir: Allt är så överdrivet och over the top att jag inte kan ta det på allvar. Filmen känns stundtals ganska bisarr. Men som sagt underhållningsvärdet ligger i topp.
SvaraRaderafilmitch: Ah, då förstår jag. Jo, visst kan det vara lite överdrivet. Men jag tycker inte det är så farligt. Det var ju väldigt vanligt med gäng på den tiden och jag har iaf inga problem med att tycka det är seriöst nog för att bli bra.
SvaraRadera@Plox: Jga fick också en mycket tydlig Escape from NY-känsla av den. Det var något med stämningen trots att The Warriors inte är sci-fi
SvaraRaderaSofia: Likheterna finns helt klart där, inte minst musiken som påminde mig om Carpenter. Gillar denna mer ;)
SvaraRadera