Imitation of Life

Titel: Imitation of Life / Den stora lögnen
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1959
Regi: Douglas Sirk
I rollerna: Lana Turner, John Gavin, Juanita Moore, Susan Kohner

Handling: Skådespelerskan Lora och hennes dotter Susie möter den färgade Annie och hennes dotter Sarah Jane. Annie, som är i desperat behov av en bostad, erbjuder sig att ta anställning som hembiträde hos Lora. De flyttar in och de båda kvinnornas öden vävs samman.

Omdöme: Detta kom att bli den sista filmen Douglas Sirk regisserade i Hollywood innan han drog sig tillbaka. Han återvände till sitt hemland Tyskland där han endast gjorde ett fåtal kortfilmer. Att han slutade göra film och lämnade Hollywood berodde förmodligen på att dåtidens kritiker inte uppskattade hans filmer vilket gjorde att han tröttnade på filmskapandet. Men hans rykte tog sig under 70-och 80-talet då hans filmer omvärderades av kritiker i bl.a. USA, Storbritannien och Frankrike.

Här har Sirk använt sig av nästan allt som gjorde hans tidigare filmer så lyckade, men på ett lite annorlunda sätt. I de flesta av hans tidigare 50-tals filmer känner man tyngden i hans filmer ganska tidigt. Här får man istället en positivare början där den aspirerande skådespelerskan Lora (Lana Turner) försöker göra sig ett namn efter det att hennes make, en regissör, dött. Året är 1947 och hennes dotter Susie träffar en dag på stranden Sarah Jane. Sarah Jane och hennes mamma Annie (Juanita Moore) har ingenstans att bo och Annie erbjuder sig att jobba åt Lora som hembiträde. Lora går med på det, men kan endast erbjuda dem tak över huvudet och småpengar för tillfället.

På stranden träffar Lora även på Steve (John Gavin) som i sin tur är en aspirerande fotograf som tar bilder på henne och barnen. De träffas senare och givetvis slår det gnistor om dem. Eller rättare sagt, han faller genast för henne medan hon inte tänker ge upp sin dröm om att bli skådespelerska. Han får helt enkelt kliva åt sidan för tillfället, något han har svårt att acceptera eller för den delen förstå. Utan att avslöja hur det går passerar drygt tio år, barnen har blivit 16 respektive 18 år, men de bor alla tillsammans, även Annie. Noterbart är att Annie är en svart kvinna medan hennes dotter Mary Jane är väldigt vit (ja, hon är vit).

Sarah Jane har svårt att acceptera att hennes mamma är svart redan som liten. Och när hon blivit 18 gör hon allt för att dölja det för alla hon träffar. Hon vill vara som Susie, och hon skäms helt enkelt för sin svarta mor. På sätt och vis påminner delar av filmens historia om det utmärkta film-noir melodramat Mildred Pierce (1945) där en mor arbetar hårt, men där hennes dotter skapar problem. Här är det alltså Sarah Jane (Susan Kohner som vuxen) som skapar problemen.

Det är många tankar som går genom huvudet när man ser filmen. En av dem är; varför använde sig aldrig Alfred Hitchcock av Lana Turner i någon av sina filmer ? Hon var exakt den typen av kvinna han brukade ha i sina filmer. Grace Kelly, Kim Novak, Tippi Hedren, Vera Miles, Janet Leigh och Ingrid Bergman, men inte Lana Turner !? Hon är minst sagt bedårande här och även om jag sett henne i ett par filmer tidigare har hon inte gjort ett lika starkt intryck på mig som hon gör här. Hon hade helt enkelt varit perfekt i en Hitchcock-film.

Det är en knepig film. Jag vill tycka om den mer än jag gör, men det finns ett stort problem, och det är att filmen till stora delar inte tilltalar mig som många andra Sirk-filmer. Ett problem är att det inte slår gnistor mellan Lana Turner och John Gavin. Det är bl.a. p.g.a. manuset som inte ger dem särskilt mycket utrymme att visa det. De där typiska Sirk-ögonblicken saknas helt enkelt. Men det är även p.g.a. John Gavin. Han är helt enkelt inte övertygande samtidigt som han får en ganska intetsägande karaktär att jobba med som man aldrig går in på djupet på. Jag tänker även vad som kunnat vara om säg Rock Hudson varit med istället.

Den karaktär som dock är sämst är Susie som bara är jobbig. Både som liten och senare som 16-åring, spelad av Sandra Dee. Man kanske kan säga att karaktären inte är så bra, men inte heller skådespelerskorna är bra. Däremot är Susan Kohner bra som den 18-åriga Sarah Jane, och hon blev även Oscarsnominerad tillsammans med Juanita Moore som alltså spelar hennes mor, och hon är nog bäst av samtliga. Hennes roll påminner faktiskt en del om en blandning mellan Octavia Spencer och Viola Davis i The Help (2011).

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7