Titel: Raging Bull / Tjuren från Bronx
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 1980
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Robert De Niro, Joe Pesci, Cathy Moriarty, Frank Vincent
Handling: Biografisk film om den fysiskt starka, men emotionellt självdestruktive, boxaren Jake La Motta. Samma ilska som gjorde La Motta ostoppbar i ringen, fick honom att behandla sin fru och sin bror Joey illa.
Omdöme: Detta kom att bli Robert De Niros andra Oscarsvinst, den första för huvudroll. Och att han var mer än värd denna Oscar råder inget tvivel om, speciellt när man kommer till filmens sista bit när han som boxaren Jake La Motta gått upp i vikt (runt 30 kilo) och blivit äldre. Det är här hans personlighet verkligen kommer fram och det är här han skiljer sig lite extra från mängden och även sig själv.
Det kom även att bli Joe Pescis första Oscarsnominering (han vann senare för Goodfellas (1990) istället) och han gör filmen till vad den är nästan lika mycket som De Niro. Deras samspel som bröderna Jake och Joey är magnifikt och det finns flera roliga scener dem emellan. Som t.ex. när Jake vill att Joey ska slå honom och sedan provocerar honom till att göra det. Utseendemässigt ser de egentligen inte så lika ut, men här har de båda lite krulligt hår som gör sitt. Det bör även påpekas att Pesci var helt okänd på den här tiden och hade endast gjort en liten film fyra år tidigare. Han drev på den här tiden en italiensk restaurang och blev övertygad att återvända till film i och med detta.
När filmen tar sin början är man i boxningsringen med Jake La Motta. Boxningsscenerna är här sämst i filmen då man väldigt uppenbart ser att de skuggboxas. Boxningsscenerna tar sig sen, men det är ändå lite synd att boxningsscenerna inte är bättre. De gör att man aldrig riktigt kommer in i boxningen. Men samtidigt har man inte lagt allt för mycket krut på dessa då man mest hoppar in lite kort i de flesta fighterna. Däremot bjuds man på lite mer när han möter Sugar Ray Robinson, som påstås ha varit en av de duktigaste boxarna någonsin.
Filmens svartvita foto är väldigt passande. Eftersom filmen också sträcker sig från början av 40-talet till mitten av 60-talet tycker jag det ska vara svartvitt för att fånga atmosfären, och det gör man alltså här. Några enstaka färgklipp har man i form av inspelat material som bröllop och andra festligheter, även det funkar bra. Det är dock en annan sak som gör att det svartvita fotot funkar så bra och det är att man slipper blodet under några brutala slag i ringen. Detta lär säkert ha varit ytterligare en anledning till valet att ha svartvitt foto.
Något som är lite intressant är att man som Jakes unga fru har Cathy Moriarty som här gör sin filmdebut. Hon blev också Oscarsnominerad för rollen, men gjorde i ärlighetens namn inte mycket av värde efter detta. Jag kan köpa att hon blev nominerad för prestationen här, men en svaghet jag tyckte fanns hos henne var när hon skulle bli upprörd/arg. Då känns hon inte lika trovärdig som de andra i filmen gör. Annars passar hon bra och gör en fin insats.
Även om det är en klassiker och många tycker att den borde vunnit Oscarn för bästa film, så saknar jag något mer av filmen. Självklart ligger fokus på Jake, hans bror och fru, men man kunde förklarat lite mer vilka de övriga var som hans bror Joey kände och som Jake inte alls gillade. Man förstod väl att de var en slags maffia, men här hade man kanske kunnat ge historien lite mer tyngd och låta några andra få mer att jobba med. En sak är dock säker och det är att det är en av Robert De Niros och Joe Pescis allra främsta rollprestationer.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.4
Nu var det länge sen jag såg den men njaa den föll mig väl inte direkt i smaken. Har svårt för vad jag kallar för "rollprestationfilmer" där det främst är rollprestationerna som hyllas. Kanske lite luddigt uttryck men jag känner oftast att det krävs något mer för att få mig att fastna för filmen. Filmer där verkliga personer skildras är tyvärr ofta filmer där allt fokus ligger på hur bra huvudrollsinnehavaren spelar. Fick den känslan av Raging Bull när jag såg den iallafall...
SvaraRaderaVälgjord, välberättad, snygg, väl genomförd stil. Visst, filmen är värd en fyra alla gånger, om inte mer. Däremot brydde jag mig aldrig så mycket om De Niros roll. Den skapade varken särskild sympati eller intresse hos mig, trots att han gör det förbannat bra.
SvaraRaderaJag förstår vad du menar och jag håller med om att det fattas "nåt" i filmen. Vet dock inte vad. Kanske skulle DeNiro bytts ut mot en bättre boxare - Sylvester Stallone till exempel? ;D
SvaraRaderaGillar foto och ja filmen överlag hamnar nog på en 8-9 hos mig - det var ett tag sedan jag såg den. Vill minnas att den kändes en aning för lång och segade lite mot slutet.
SvaraRaderaOj, jag gillade Raging Bull när jag såg den. Blev helt tagen på sängen av den perfekt genomförda filmen. Fast jag förstår att man tycka den är... seg. Kan hålla med om att boxningsscenerna inte är bäst ehuru de är snygga. Ja, samspelet mellan Pesci och De Niro är bra, och som du säger, det blir komiskt eftersom De Niro är så paranoid.
SvaraRaderahttp://jojjenito.wordpress.com/2011/11/01/raging-bull
Svart Noir: Jag tror jag förstår vad du menar och jag har också lite svårt att verkligen gilla filmen. Men det är ett mycket gott hantverk och bra är den i många avseenden.
SvaraRaderaDavid: Det är sant, Jake är inte direkt en sympatisk person så det är kanske lite svårt att känna sympati för honom. Men De Niro gör det utan tvekan bra och att se honom som äldre när han gått upp 30 kilo är jobbigt att se.
SvaraRaderaFiffi: Haha, tror inte det är fel på skådespelarna utan det är nog karaktärerna man inte känner tillräckligt för.
SvaraRaderafilmitch: Jo, det blir ju inget mäktigt slut direkt när man får se honom som avdankad. Men samtidigt ser man hur han förlorat sin familj och sina vänner med sitt sätt att vara.
SvaraRaderaJojjenito: Jag tycker också det är snyggt, även boxningsscenerna. Men att det inte är på riktigt tycker jag skiner igenom lite för ofta. Däremot är samspelet mellan De Niro och Pesci en av filmens höjdpunkter.
SvaraRaderaJag gillade inte alls Raging bull, mycket på grund av det som Svart Noir pratar om. Så bifall till Svart Noir.
SvaraRaderaHenke: Mmm, jag kan förstå det och har som sagt själv aldrig riktigt fallit helt för filmen. Men jag gillar ändå tillräckligt med den för att tycka den är bra.
SvaraRadera