söndag 8 april 2012

Veckan med Douglas Sirk

När jag bestämde mig för att se de sju filmerna av Douglas Sirk visste jag väldigt lite om denna regissör och hans verk. Hans namn hade dykt upp lite här och där som referenser till andra, nyare filmer. Och eftersom några av hans främsta verk är utgivna i fina Criterion-utgåvor, var det svårt att inte bli lite nyfiken.

Typiska höstmiljöer i All That Heaven Allows (1955)

Jag valde att koncentrera mig på hans 50-tals verk och i synnerhet några av hans mest hyllade filmer. Och redan efter att ha sett den första filmen ville jag ha mer. Hans sätt att fånga den lite dystra, tragiska stämningen var välkommen och skön på något sätt. Även om alla filmer inte var jättebra så var jag nöjd med samtliga, vissa mer än andra. Av de sju filmerna var två svartvita och kanske var det inte bara en slump att just dessa två var lite svagare än de övriga. Det var trots allt hans "technicolor" filmer som han är känd för, men även de två svartvita filmerna är väl värda att se om man vill utforska Sirk.

Blommor som agerar som färgklick i Written on the Wind (1956)

Douglas Sirk hette egentligen Hans Detlef Sierck och föddes i Hamburg, Tyskland. Föräldrarna kom från Danmark och han växte upp där innan han flyttade till Tyskland som tonåring där han studerade och senare började göra film. Under 30-talet var bl.a. Tysklands propaganda-minister Joseph Goebbels ett stort fan. Men 1937 lämnade Sirk tillsammans med sin andra fru, som var judinna, Tyskland för Rom innan de kom till USA 1941. Det var hans första fru som gjorde att de tvingades fly då hon var en Hitler-anhängare och fördömde deras äktenskap. P.g.a. detta fick han aldrig återse sin enda son, som han fick med sin första fru, då sonen stupade under andra världskriget.

Fönster, här i kombination med vintern utanför i All That Heaven Allows (1955)

Jag har noterat ett flertal återkommande saker i hans filmer som jag tycker är väldigt tydliga och liksom hans signum. Själva historierna handlar allt som oftast om kärleken mellan en äldre kvinna och en yngre man. Det är allt som oftast ett typiskt melodrama man bjuds på där kärleken står i centrum och det hela är tragiskt, nästan dödsdömt. I sina färgfilmer gillade han verkligen att använda sig av höstfärger som skapade en härlig stämning. För det mesta utspelade sig åtminstone någon scen under vintern/julen med snö. Och han använde sig av tre saker väldigt flitigt och det var blommor som agerade som färgklickar, speciellt under inomhusscenerna, fönster (gärna stora) samt speglar. I varje film förekom det minst en, men oftast flera scener med speglar, något som effektivt utnyttjades.

Spegeln, en återkommande ingrediens, här i Imitation of Life (1959)

Favoritfilmen kom att bli Written on the Wind (1956) där jag tyckte allt föll på plats och fungerade i princip fläckfritt. Här bjöds man på en bra historia, flera intressanta karaktärer, bra skådespeleri och allt annat som var typiskt för Sirk. De två övriga filmerna jag gillade lite extra var Magnificent Obsession (1954) och All That Heaven Allows (1955). Den enda film jag var någorlunda besviken på var nog Imitation of Life (1959) eftersom jag hoppades och trodde att den skulle tillhöra hans bästa. Och även om den var bra så kände jag inte samma glöd som i de tre nämnda. Kanske var det för att den var lite annorlunda än jag hade förväntat mig då det inte var kärleken som var i fokus utan istället ett drama om en mor och dotter.

6 kommentarer:

  1. En trevlig genomgång har det varit och en bra sammanfattning i slutet. Jag visste inte om att han lämnade Hollywood och slutade göra film. Din genomgång har fått mig att se åtminstone en till Sirk-film, Written on the Wind.

    SvaraRadera
  2. Jojjenito: Kul att det uppskattas och jag är själv mer än nöjd med filmerna.

    Ska bli intressant att läsa vad du tycker om Written on the Wind också.

    SvaraRadera
  3. Tack för genomgången Movies-Noir! Snygg sammanfattning. Blir sugen på att se lite Sirk. :)

    SvaraRadera
  4. Svart Noir: Tack så mycket ! Jag kände att det krävdes en liten genomgång med mina tankar efter att ha lärt känna Sirk.

    Definitivt en intressant regissör som jag är glad att ha "upptäckt" ;)

    SvaraRadera
  5. Håller med föregående talare -- en trevlig och som alltid ambitiös genomgång med en bra summering. Written in the Wind låter definitivt som man borde ge sig på.

    SvaraRadera
  6. Sofia: Jag blir glad att höra att det var ett uppskattat tema och en helt ok summering. Kändes som det var bättre att göra något sånt när man hade sett lite filmer.

    Jo, Written on the Wind visade sig vara min favorit, men kanske var det också för att den var lite åt noir-hållet och det tilltalade mig helt enkelt lite extra. Samtidigt var den helt enkelt genomgående bra ;)

    SvaraRadera