
Titel: Adieu l'ami / Farewell Friend / So long kompis
Genre: Kriminaldrama/Komedi/Thriller
Land: Frankrike/Italien
År: 1968
Regi: Jean Herman
I rollerna: Alain Delon, Charles Bronson, Olga Georges-Picot, Brigitte Fossey, Bernard Fresson
Handling: Legosoldaterna Dino Barran och Franz Propp i den franska armén går separata vägar när kriget i Algeriet är slut. Av en slump träffas de igen när Dino försöker ta sig in i ett kassaskåp där det ska finnas upp emot 2m franc. De två är ett omaka par som måste samarbeta för att lyckas. Men allt är mycket mer komplicerat än så...
Omdöme: Det hela inleds med att Dino Barran (Alain Delon) och Franz Propp (Charles Bronson) kommer till Marseille efter avslutad tjänstegöring. Dino är utbildad läkare och får snart ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Erbjudandet står en vacker kvinna för som behöver hans hjälp. Hon fixar jobb åt honom som läkare på en slags modellagentur, belägen i underjordiska futuristiska lokaler där vakter patrullerar gångarna ett par gånger om dagen.
Samtidigt har Franz plockat upp en kvinna som mot betalning gör vad han ber henne om. Han tar henne till tre rika, perversa män som mot betalning gör henne till sin mänskliga docka. Han agerar helt enkelt en slags hallick, och verkar njuta av det. Var han hittat de tre männen, kvinnan eller varför han gör det (förutom för pengarnas skull) är oklart. Likaså är det oklart varför Dino väljer att hjälpa kvinnan han träffar, förutom att hon är snygg.
Det tar ungefär en halvtimme att liksom introducera karaktärerna och låta dem köra sin grej på egen hand. Men sen söker Franz upp Dino och tillsammans ska de försöka ta sig in i kassaskåpet. Det är också här filmen blir bättre och man får en del av det som hänt förklarat. Bl.a. förklaras lite snabbt varför Dino valt att hjälpa kvinnan han träffat. Det känns skönt att få lite förklaring för annars kändes det inte som storyn höll ihop. Det blev allt för plottrigt.
Nu en halvtimme in i filmen börjar det roliga. För roligt blir det. Dino och Franz är varandras motpoler och blir som småbarn. De förstör för varandra och jävlas på alla sätt och vis, trots att de hotas att bli upptäckta av de patrullerande vakterna. Det är juletid så kontoret är öde under ett par dagar. Men det kommer också ta ett par dagar att utföra jobbet då de inte vet koden till kassaskåpet.
Det är bäst att inte veta så mycket mer om storyn då man bjuds på en del överraskningar som funkar ganska bra. Filmen blir som tur är bättre och bättre efter den trevande inledningen. Har svårt för filmer som inte har en poäng, och det var precis så det kändes inledningsvis. Men när man sen parar ihop Delon och Bronson bjuds man på flera sköna och charmiga scener som får en att skratta. Speciellt Bronson bjuder på ett skönt grin filmen igenom. Inte alls dum, även om den alltså tog god tid på sig att komma igång.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:

IMDb: 6.8
Lustigt, tänkte kolla på denna ikväll men jag råkade somna istället innan hockeyn. Får ta den en annan dag!
SvaraRaderaSvart Noir: Oj, vilket sammanträffande ! Får se vad du tycker om den. Ge den som sagt en halvtimme eller så. Blir ganska rolig och intressant efter det...
SvaraRadera