Titel: Angel Heart
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA/Kanada/Storbritannien
År: 1987
Regi: Alan Parker
I rollerna: Mickey Rourke, Robert De Niro, Lisa Bonet, Charlotte Rampling
Handling: Privatdeckaren Harry Angel får i uppdrag att spåra en man, som efter en total minnesförlust ska befinna sig på ett vårdhem sedan kriget. Men alla som kan ha ledtrådar dör mystiskt.
Omdöme: Det här är en sån film man borde ha sett för länge sen. En film man mycket väl kände till, men av någon anledning aldrig sett. Egentligen fanns ingen anledning till det. Man har Mickey Rourke i huvudrollen och Robert De Niro i en viktig biroll. Förmodligen var jag lite tveksam till filmen då jag trodde det skulle vara en viss sorts film. Det visar sig inte riktigt vara den sortens film när filmen drar igång. Frågan är bara vart det hela ska leda.
Det hela utspelar sig 1955. Privatdetektiven Harry Angel (Mickey Rourke) bor i New York och får i uppdrag att hitta en man vid namn Johnny Favourite. Uppdragsgivaren är den högst mystiske Louis Cyphre (Robert De Niro) som betalar bra med pengar för uppdraget. Problemen börjar snart hopa sig för Harry, men han fortsätter jakten på Johnny. Spåren leder till New Orleans, Louisiana där det uppenbarar sig att religion och en slags ockult sekt är väldigt kraftfull.
Under filmens gång tänker jag på en annan film med liknande tema och stämning, nämligen Roman Polanskis The Ninth Gate (1999). Där har man en bokdetektiv som försöker lokalisera en ockult bok, men en del likheter finns mellan filmerna. Just stämningen tycker jag är en av filmens starka sidor. Med små medel skapar man tät stämning nästan i varje scen där Harry är ensam. Detta med sparsam, men passande musik, fotot och ljuset. En känsla av obehag infinner sig definitivt och man känner av mörkret i berättelsen.
Mickey Rourke sköter sig bra i huvudrollen och man förstår varför han var stor på 80-talet. Stundtals påminner han om Bruce Willis med sitt sätt att prata, avslappnade stil och leende. Men Rourke känns lite djupare också. Robert De Niro å andra sidan är inte med speciellt mycket, men dominerar alla scener och är ganska skräckinjagande. Regissören Alan Parker lär själv ha känt av detta och låtit honom vara under tagningarna så han fick regissera sig själv.
Filmens sista halvtimme eller så lyckas inte riktigt imponera på mig. Visst är avslutningen ganska bra och mörk, men jag har svårt för galenskapen och det ockulta. Det blir liksom för mycket och även om det är temat filmen igenom, fungerar det bättre under filmens tidigare delar än när de är i New Orleans. Boken lär utspela sig helt och hållet i New York, men författaren tyckte själv att man kunde förflytta handlingen till New Orleans. Vet inte riktigt om det funkar fullt ut, men på sätt och vis passar det storyn. Lite besviken blev jag trots allt då jag under långa stunder gillade filmens uppbyggnad och stämning.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
Själv tycker jag att den här är en riktig höjdare även om jag kan hålla med om att slutet är lite väl svagt och det ibland blir lite väl mycket av erotiskt thriller över det hela. Påminner om Ninth Gate i förmågan att skapa en stämning, ja, men däremot är stämningen helt olika i de två filmerna tycker jag. Varmt och svettigt i Angel Heart, kallt, distanserat och avskalat i Ninth Gate.
SvaraRaderaSofia: Håller med om att det är annorlunda typ av stämning, men trots allt fick det mig att tänka på den.
SvaraRaderaUnder stora delar satt jag och tyckte det blev riktigt stämningsfullt och fint uppbyggt. Men tyvärr lyckades den i mina ögon inte fullfölja och då blev jag lite besviken. Kan dock förstå om man gillar den mer än vad jag gjorde.
Ja, det borde ju verkligen vara en film för dig det här. Själv föll jag pladask för den, inte minst pga av vår vän Mickey Rourke - det är något speciellt med den mannen alltså. :)
SvaraRaderaHur tycker för förresten den står sig i jämförelse med de bättre Neo-noir-filmerna?
Plox: Min uppskattning för Mickey Rourke har växt allt mer. The Wrestler var en härlig återkomst, men han har visat gång på gång att han var stor under 80-talet. Detta är ett bra exempel.
SvaraRaderaJag gillar neo-noir filmer och denna har en del sådana tendenser. Men tycker den skiljer sig lite och det är att det är lite övernaturligt.
Givetvis finns det likheter i det övernaturliga sekt-temat också.
SvaraRaderaOm du är nyfiken på Mickey -- har du sett Harley Davidson and the Marlboro Man? Jag vill i alla fall minnas att den var rätt underhållande.
Sofia: Nej, den har jag inte sett. Var faktiskt en hel del filmer jag inte hade sett med honom tidigare, men sakta men säkert dyker han upp i fler och fler, haha. Kanske kollar in den också. Tack för tipset !
SvaraRaderaEn favorit från det sena åttiotalet jag länge tänkt se om men det har alltid kommit ngn annan film emellan. Skön stämning o bra story.
SvaraRaderafilmitch: Verkar som många har den som favorit som de såg när den kom. Själv såg jag den alltså för första gången och gillade den, men en favorit blev det inte.
Radera