The Blue Gardenia

Titel: The Blue Gardenia / Blå gardenia
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Film-Noir
Land: USA
År: 1953
Regi: Fritz Lang
I rollerna: Anne Baxter, Richard Conte, Raymond Burr, Ann Sothern

Handling: Norah får på sin födelsedag ett brev av sin stora kärlek som tjänstgör i Koreakriget. Han skriver att han träffat en annan, och att de ska gifta sig. I desperation går Norah ut med kvinnotjusaren Harry Prebble, som super henne full på nattklubben "The Blue Gardenia". Kvällen avlöper dock inte efter planerna, och plötsligt är Norah jagad för mord...

Omdöme: Det hela börjar inte som en riktig film-noir brukar göra. Istället för att inleda med ett mordfall eller något annat trevligt låter man en lära känna några av karaktärerna, speciellt Norah (Anne Baxter) som bor tillsammans med två väninnor. Hon beslutar sig för att träffa Harry Prebble (Raymond Burr) på stället "The Blue Gardenia". Väl där blir hon överförfriskad och har svårt att hålla sig vaken när Harry tar med henne hem till sig för "efterfest". En halvtimme in får man plötsligt något att bita tänderna i - ett mord.

Nu börjar polisen leta efter mörderskan medan kolumnisten Casey Mayo (Richard Conte) skriver om mordfallet och vad han fått reda på av polisen. Herr Mayo känner dock att han kan göra mer med storyn och beslutar sig för att skriva ett brev till mörderskan kallad "Blue Gardenia" och publicera det i sin kolumn. Detta i förhoppning om att hon ska kontakta honom istället för polisen och på så vis ge honom exklusivt material. Men han hade inte räknat med en kvinna som Norah.

Om man förväntar sig en tät och spännande noir är det här inte direkt att rekommendera. Den är ganska tam i jämförelse med de äkta noir-filmerna. Även om man har en kvinnlig mördare, är det ingen femme fatale. Man saknar även en del tyngd i storyn då det mest blir en fråga om vem Norah han lita på. Det är även få utomhusscener, eller för den delen sådana som fångar ens intresse. Men någon enstaka snygg scen bjuds man på, även om de är lätträknade.

Anne Baxter känns lite för ojämn i huvudrollen och är inte särskilt övertygande som full. Desto mer stabil känns hon som nykter, så det jämnar ut sig. Richard Conte får inte någon vidare intressant roll att spela och får inte vara med så mycket under första halvan. Men han är en vass skådespelare som aldrig gör bort sig. Han funkade på båda sidor om lagen, så att säga, men trivdes bäst i intensivare roller. Raymond Burr, som får den elaka rollen, är svår att missa (välväxt man). Han spelade året efter den mordmisstänkte i Hitchcock-klassikern Rear Window (1954). Han kunde dock ha fått än mer utrymme här och filmen kunde varit bättre på de flesta håll faktiskt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.9