
Titel: Bully
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA/Frankrike
År: 2001
Regi: Larry Clark
I rollerna: Brad Renfro, Nick Stahl, Rachel Miner, Bijou Phillips, Michael Pitt
Handling: Småstadstonåringarna Bobby och Marty har varit vänner så länge de kan minnas - trots Bobbys sadismtendenser. De träffar den vackra och bortskämda Ali och hennes sårbara kompis Lisa på en dubbeldejt. Lisa och Marty blir kära i varandra, varpå Bobbys maktlöshet leder till att han blir värre i sitt förudmjukande betende. De andra får nog och börjar planera en hämnd.
Omdöme: Inledningsvis är det avskalat, närgånget och naket när polarna Marty (Brad Renfro) och Bobby (Nick Stahl) börjar umgås med Ali (Bijou Phillips) och Lisa (Rachel Miner). De bor i Florida och är alla slackers, utan direkta framtidsutsikter. Det är bara Bobby som är någorlunda duktig i skolan och planer på college finns. Men han är även aggresiv av sig och misshandlar gärna sin barndomsvän Marty, både fysiskt och psykiskt. Han har helt enkelt en skruv lös. Men de övriga är inte mycket bättre, särskilt som de börjar prata om att döda Bobby. Värst är nog Lisa som är den mest pådrivande av dem alla.
Att det hela bygger på verkliga händelser framgår i slutet av filmen. Hade man inte fått reda på det hade man nog känt att historien nästan är överdriven. Det är liksom svårt att tänka sig att det finns ungdomar som är villiga att gå så långt. Det skulle vara en sak om det bara handlade om en, två stycken som funderar i dessa banor. Men när två blir tre, och tre snart blir sju (!) ungdomar som accepterar att någon förmodligen kommer dö, då blir man tveksam till det hela. Dessa sju är dock inte de intelligentaste ungdomarna man skådat, och det hjälper föga att de röker på och tar diverse droger.
Skådespelarprestationerna är av lite varierande slag. Nick Stahl har förmodligen den tacksammaste rollen, men han är också den som övertygar mest. Han funkar mycket bra i rollen som känns som klippt och skuren för honom. Han har även ett lite udda utseende som passar bra i kombination med hans prestation. Det är mycket naket i filmen och tjejerna Rachel Miner och Bijou Phillips har inga problem med att visa upp sig filmen igenom. Det tillför en del realism och känns ovanligt i en film om ungdomar. Det funkar helt klart bra, speciellt under filmens inledande halvtimme.
Tyvärr tappar filmen i mina ögon när man engagerar sina vänner och kusiner i att planera och döda Bobby. Nu hände detta på riktigt så det blir lite lättare att svälja så här i efterhand, men man skakar nästan på huvudet under filmens gång. Hur någon kan vara så korkad och inte tänka efter lite, känna att det är fel. Föräldrarna är också helt frånvarande och har ingen som helst kontroll på sina barn. Det är så nära "white trash" man kan komma, men trots det har ungdomarna goda levnadförhållanden med hus och egna bilar.
Det är utan tvekan en film som väcker känslor och ställer en frågande till hur det kan gå så snett. Regissören Larry Clark har valt att visa situationen på ett ingående och realistiskt sätt, trots att man alltså har lite svårt att smälta hela scenariot ju längre in i filmen man kommer. Inledningsvis bjuder filmen på en tät stämning där man är ovetandes om hur långt det ska gå och vilka som kommer vara inblandade. Den tappar tyvärr greppet lite. Eller rättare sagt, ungdomarna tappade greppet om verkligheten - i verkligheten. Och det gör det hela lite skrämmande. Påminner förresten en del om Mean Creek (2004) som har ett liknande ämne, men där helheten är lite vassare.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
Kommer ihåg när jag såg filmen första ggn. Jag fick precis samma känsla som dig "Det här kan inte vara sant!" Personligen ligger den här filmen bland mina favoriter.
SvaraRaderaDet som drar ned den är Clarkes uppenbara förtjusning att filma unga tjejer. Jag syftar inte på nakenscenerna men han har många onödiga kameraåkningar längs med ben etc men det tog några tittningar av filmen innan jag reagerade på det.
En annan rolig (om nu det orden kan användas om den här filmen)sak är om man jämför dramats personer i verkligheten med skådisarna. De har minst sagt fått ett skönhetslyft i filmens värld.
filmitch: Jag måste säga att filmen funkade väldigt bra inledningsvis. Tänkte genast att den verkar leva upp till sitt rykte. Sen blev det lite för mycket. De betedde sig korkat och nästan orealistiskt. Men så visar det sig att det är sant och då får man sig en rejäl tankeställare.
RaderaMmm, du kan ha rätt det där med tjejerna. Har iofs sett en del filmer på senare tid där man visar mäns bakdelar en hel del av någon anledning, så det här vägde upp det ;)
Har faktiskt inte kollat upp de riktiga personerna, men kan mycket väl tänka mig att det är som du säger. Och då förstärks säkert även känslan av att det är "white trash" än mer.
Mmm, håller med. Det här filmen fick mig illamående. Det ska sägas att jag såg den precis efter jag såg Kids. Hur korkade kan personer vara. Kan det verkligen vara sant? Hmm, jag gillar inte dig. Hmm, jag tror jag dödar dig för att bli av med dig. Helt galet. Fast tydligen är det sant. Här finns min recension av Bully (och Kids):
SvaraRaderahttp://jojjenito.wordpress.com/2011/12/07/2-x-larry-clark-kids-och-bully/
Jojjenito: Verkar som vi fick samma uppfattning om filmen och handlingarna, och speciellt tankegångarna.
RaderaHar inte sett Kids eller någon annan film av Larry Clark, men kan mycket väl tänka mig att göra det.
PS: Tog bort ett av dina inlägg då det blev ett dubbelinlägg.
Tack, det blev nåt fel, verkade inte som det första gick iväg. Av Clark har jag bara sett Bully och Kids (som är lika i stilen även om den inte är lika jobbig). Har länge varit sugen på Gummo av Clarks polare Korine.
SvaraRaderaJojjenito: Ja, det är lätt hänt det där med att det hakar upp sig och liknande när man ska skicka iväg kommentaren.
RaderaMmm, Kids och även Another Day in Paradise är jag lite nyfiken på.