tisdag 22 maj 2012

Tisdags Dok: Capturing the Friedmans



Titel: Capturing the Friedmans / The Friedmans
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2003
Regi: Andrew Jarecki

Handling: Dokumentär om familjen Friedman, en till synes typisk judisk familj från övre medelklassen, vars tillvaro ändras i ett slag när pappan och yngste sonen arresteras och anklagas för chockerande och hemska brott. En film om en gravt dysfunktionell familj som på ett oväntat sätt faller i bitar när deras lojaliteter sätts på prov.

Omdöme: När man hör talas om vilka de bästa dokumentärerna är så nämns ofta denna på olika håll som en att se. Jag kände till den en längre tid, men trodde (förmodligen pga titeln) att det handlade om en familj som hade begått mord eller liknande och sedan varit på flykt. Men det visar sig inte vara fallet. Istället anklagas två i familjen Friedman, pappa Arnold och yngste sonen Jesse, för hemska brott.


Det visar sig vara ett ganska svårt fall där det inte alls är säkert att de begått brotten de anklagas för. Problemet är att pappa Arnold förmodligen är skyldig till brott, men inte just i det här specifika fallet där sonen dras med. Fast det kan man inte vara helt säker på då åsikterna går isär. Det faktum att familjen splittras är också av betydelse då Arnolds fru och de tre pojkarnas mor, Elaine, inte alls är något stöd. Istället håller sönerna ihop och uppenbarligen känner de starkare band till sin far än sin mor.


Genom omfattande videoinspelningar av familjen Friedman själva får man en inblick i en dysfunktionell familj som försöker handskas med anklagelserna och allt vad det innebär. Samtidigt som man inte kan vara säker på hur allt ligger till, känner man sällan riktigt starkt åt något håll. Givetvis blir man äcklad av tanken av vad som kan ha skett, men på det stora hela känns det som det finns anledning att tro att det ligger mer bakom anklagelserna. Att det inte gått helt rätt till.


Tankarna går till Paradise (1) Lost (2)-filmerna (3), men med den stora skillnaden att man i det här fallet inte går på djupet lika mycket. Det blir mest en inblick i denna familj och inte så mycket grävande i hur det faktiskt låg till. När man kommer till filmens slut skapas ändå känslor och detta tycker jag höjer helheten en del. Men på det stora hela är jag ändå lite besviken på denna dokumentär som inte riktigt kom upp i den nivå jag hade förväntat mig efter alla lovord. Värd en titt är den dock.

Betyg:
IMDb: 7.9

2 kommentarer:

  1. Minns att jag gillade filmen mycket när den kom. just användandet av familjens egna filmupptagningar stärke obehagskänslan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Ja, det är sant, de egna filmupptagningarna är ju ganska unika. Men jag kände sällan samma jobbiga känsla som i Paradise Lost-filmerna, som man lätt jämför med.

      Radera